Väckarklockan ringer flera gÃ¥nger innan jag lÃ¥ngsamt fattar att mobilen inte kommer ringa och att det är dags att gÃ¥ upp klockan fem, fast den är sex. Kroppen är inte inställd pÃ¥ att gÃ¥ upp och mobilklockan gÃ¥r efter. Inte heller har jag ägnat skolan en tanke mer än att jag ska dit. Men vad ska jag göra där? Jobbar jag? Med vad? Hm… jag har med andra ord kopplat av rätt sÃ¥ bra frÃ¥n arbetet det här lovet. Nu är det hög tid att komma tillbaka pÃ¥ spÃ¥ret igen. Tillbaka till odiskad disk, kläder pÃ¥ golvet, orkar-inte-städa-dagar, tv-serier, danskan och gÃ¥ upp pÃ¥ morgonen och duscha. Och planera lektioner och arbeta varje dag hela veckan. Vardag. Och vÃ¥r.
I huvudet har jag tvÃ¥ gamla sÃ¥nger: “Spinn, spinn, spinn dotter min. I morgon kommer friarn din. Och dottern spann och tÃ¥rar rann, men aldrig kom den friarn fram…” och “Och liten Karin tjänte pÃ¥ unga kungens gÃ¥rd, hon lyste som en stjärna bland alla tärnor smÃ¥.” Vad betyder det? Att jag lärde mig sÃ¥nt när jag var liten och gick i skolan och de sÃ¥ngerna finns där än i mitt minne. Inget annat va?

Jag är hemma igen. Äntligen ett juste bredband med signalstyrka “utmärkt”. Jag mÃ¥ste verkligen göra nÃ¥got Ã¥t uppkopplingen pÃ¥ landet. Men vad? Telia för alla är segt och kostar för mycket. Kan bara vara uppkopplad ibland. Typ varje timme sÃ¥där. Jag behöver en ny mobil med. Eller nytt batteri. Nu kan jag bara prata tjugo minuter, sen är batteriet slut. Undrar hur det fungerar med en mobil med bredband till. Hm… Och skulle jag klara av att hantera en mer avancerad telefon? Det är inte sÃ¥ att jag längtar till att förändra min värld av teknik. Jag är usel pÃ¥ det. Vill helst att allt ska vara som det är. Och det fungerar ju inte bra längre.
Får se om jag kommer till skott före sommarlovet. I min takt med ny teknik lär det ta tid. Elva veckor har jag på mig. Sen är det sommarlov. Elva veckor bara? Det är ju ingenting! Skynda skynda!

Självkänsla? Vaddå? Bra eller dålig? Alla vill väl ha en bra självkänsla. Jag med. Men ibland säger en del till mig att jag har en dålig självkänsla. Och visst, jag måste ge dem rätt i det. Inte alltid, inte överallt, men ibland, på vissa områden. I kärleksrelationer och vänskapsrelationer. Typ såna. Tack och lov inte med jobbet, jobbet har fått växa upp i en egen nisch. Oftast i alla fall.
Kärlek och vänskap. Visst har jag blivit älskad. Visst älskar jag. Och så har jag blivit sviken. Och svikit.
Visst har jag haft vänner. SÃ¥ far livet fram med oss alla, sÃ¥ att vänskapen sätts pÃ¥ hÃ¥rda prov, genom sjukdomar och ändrade villkor för vänskapen. Jag är ingen “bra” vän alltid, en som alltid finns till hands och som orkar. Att lÃ¥tsas det vore fel. Jag är ju den jag är, med mina fel och brister, precis som alla andra.
Idag fick jag veta något som fick min självkänsla att svaja ordentligt. Jag ser på mitt liv och undrar varför inte jag med kan få vara kär och glad i någon. Och så igen, det finns massor av ensamma människor som längtar efter kärlek. Varför ska inte jag kunna vara en av de ensamma och olyckliga? Visst kan jag. Men ikväll känner jag mig extra ensam bara. Jag vill också vara älskad av den som jag älskar mest av allt i världen. Sånt höjer självkänslan antar jag.
Lördagskväll ensam. Som det brukar. Alla har sitt. Jag orkar inte ordna med mitt. Jag sitter här och är ledsen nu ikväll. Ensam, precis som många andra. Är jag ett offer för det? Måste min självkänsla vara så himla låg? Varför låter jag den bestämmas av andra? Varför kan jag inte bara vara lycklig med det jag har? Jag vet inte. Inte än.

Väder: Disig morgon, möjlig sol på gång, +3.
Vikt: Hög.
Packning: Stor.
Känsla: Nöjd.
Musik: Gitarrmusik.
Kisse: Ute.
Frukost: Ja.
Lunch: Nej.
Duschat: Ja.
Städat: Nej.
Drömt: Ja.

Så gick jag ut och tog en riktig långpromenad i solen. Det var ett bra val! Nu kan jag med gott samvete sätta mig ute mot den solbelysta väggen med en kopp varm choklad och en korvmacka och njuta mera.

Strålande solig morgon och varmt inne. Solgasset ute smälter snön. Det är ett fint minne att ha med mig hem från påskferien. Jag åker väl inte hem riktigt än, men snart. Och så kommer jag tillbaka om elva veckor sådär, till sommarlovet. Ska jag städa nu eller sen? Sen. Ansökan till GA är färdigskriven. Presentationen ska ligga och mogna några dagar. Danskauppgiften ska bli klar idag hoppas jag.
På tv har jag sett Deal or no deal, två gånger. En kvinna vann 333.000 kr. En annan vågade vinna 20! kr. Jag är glad för att jag inte behöver stå där och chansa på att välja rätt väska. Jag har nog med att välja rätt liv. Är det en slump, ens öde, gamla livsmönster eller finns det en högre mening med valen? Jag har i alla fall valt både rätt och fel tidigare i livet. Ibland spelar det ingen större roll och ibland är det livsavgörande. Nej, jag skulle aldrig klara att stå där i tv och välja som sagt var.
Klarar jag att välja hur jag vill tillbringa denna dagen då? Det är dagens fråga. Att inte välja är också ett val. Tiden går ändå. Att vara i verkligheten och inte fantisera och önska är en av mina utmaningar att ta tag i. Gå ut i solen eller stanna inne? Bäst att bara gå ut och inte fundera på det. Bara göra.

Jag har sovit riktigt bra i natt. Och värmen i huset är skön, jag kan stänga av lite element nu istället utan att det märks. Kisse är ute. Han ligger väl och trycker någonstans då, han är inte direkt någon nyfiken runtomkringspringande katt. Nej, han lägger sig ner och väntar tills jag ropar in honom, eller så sitter han ute på trappan och väntar snällt.
Nu finns det varmvatten igen och jag kan diska. Jag struntar i att köra ut och handla. Jag är som kisse, jag är en stugsittande kattkvinna som helst vill vara inne i värmen. Jag sitter här tills någon ropar. Då kommer jag kanske. Hemma är bäst.

Morgonen började inget vidare. Jag sov dåligt och för lite. Sedan blev det mycket bättre under dagen. Och jag har hållit mig inne och skrivit och suckat och sett på tv. Jag såg bl a att Flyga drake finns som film nu. Kanske ska jag gå och se den. Varför inte?
Jag gör inte upp planer för i morgon. Kanske behöver jag ta det lugnt och vila då med. I så fall gör jag det. Finns ingen anledning att ta mig ut om jag inte mår bra.
Men var är varmvattnet till disken? Har jag duschat slut på varmvattnet alldeles själv? Jag får ta mig en tur ner i källaren och se efter att allt är bra där nere med rören och varmvattenberedaren.

Igår hade jag planer för idag. Jag hade tänkt åka och handla lite. Jag behöver nya gardiner, gardinklämmor och pappremsor till innanfönstren.
Idag vill jag ingenting. Bara sova bort dagen. Och här kan jag ju göra vad jag vill, i min kravlösa tillvaro.
Bara jag skriver klart min presentation på ett positivt sätt. Bara jag diskar, lagar mat ibland och ger katten mat. Bara jag står ut med att se kondensen mellan fönstren på vissa ställen. Bara jag gör något! Bara jag ändrar om hela mig och delar av mitt liv i grunden. Bara det.

Nej se det snöar, nej se det snöar… den sÃ¥ngen har jag INTE sjungit med eleverna den här vintern. Men idag passar det bra att sjunga den själv. Jag tänker gÃ¥ ut och skotta lite snart. Jag har faktiskt alltid gillat att skotta snö.
Planer för dagen? Inte ut och åka bil i alla fall. Jag ska gå ner till affären och se om min gin har kommit. Det är ju inga större planer.
Skriva danskauppgiften står nog mest på tur. Så jag kan lägga den åt sidan sen och ta itu med de viktigare skrivjobben, som jag gärna undviker.
Lite är det som jag vill se på tv ikväll, får se om jag har lust då bara.
Jag har börjat läsa “Kvinden og aben” av Peter Høeg. Jag saknar läsupplevelsen frÃ¥n den förra boken. Jag vill ta fram min drake nästa blÃ¥siga dag och se om jag minns hur man gör när man flyger med den.
Jag är mest i framtiden med mina planer märker jag. Jag behöver väl det. Här och nu är tristare och svårare, trots att det är det enda som finns. Rätt var det är, så är jag i framtiden! DÄR kan allt hända. Så tror jag just nu i alla fall.

Jag har en längtan eller är det abstinens det kan kallas? Vad hjälper mot det? Chokladpraliner? Söt martini? Sött te med whiskey? Surfa runt på nätet och läsa bloggar? Skriva av mig? Sova? Gå ut på promenad? Räkna igenom mitt porslin? Falla ner i beroendet? Vad är bäst och vad är sämst? Jag valde Martinin. Snabbt kommer jag igång med att laga mat, kassler och ris med tomatsås. Det är säkert en bra grund. Och håller tankarna på plats en stund. Nästa steg blir en promenad. Att se på tv är inget alternativ. Inget engagerar mig där.

Det är jättefint att känna kylan och vara i solen ute. Då blir det också varmt att komma in igen. Jag har precis pratat lite på skype med min bror i Australien. Fantastiskt med tekniken är det! Och fantastiskt med det här huset. Jag har el, värme, mat, tv, varmvatten, dator och uppkoppling, whiskey, dansk choklad, en bok att läsa. Det som möjligen fattas är mer earlgrey-te och gin.
*
*
*
*
*
*
*
*
*
På källarfönstret ute syns vackra isblommor på fönstret. Det linoljemålade kittet har spruckit upp och passar ihop med frosten.
*
*
*
*
*
*
*
*

*
*
*
*
*
*
*
Och här är ett självporträtt. Min skugga, mellan stenen och rosen Aïcha.
*
*
*
*
*
*
Jag vet inte hur jag ska göra för att fÃ¥ mellanrummen fyllda mellan bilderna, utan att lägga stjärnor för varje rad. Hm… ja ja, det gÃ¥r ju det här med. Lite pyssligt bara…

Jag har sovit gott inuti fleecetäcket och sedan med vanliga täcket ovanpå. Drömt att jag skulle jobba mellan 7-3 på natten, på ett vårdhem som drivs av min faster och farbror, istället för att vara med min kusin, som ville se sina favoritprogram ifred. Och jag behövde ju praktik och jobb, så det var ok. Då kunde jag lära upp mig.
Ett stort hus med ett hotell, framför Åhléns på söder, var rivet. Något nytt skulle byggas upp där sen. Min kusin bodde i huset bakom där. Gamla kvarter, slitna hus, men med själ, visst. Slut på drömmen.
Så kommer jag ner till datorn och ser att min kusin har mejlat till släkten. Hon bor inte i Sthlm, mina faster och farbror är skilda och har aldrig ägt ett vårdhem. Det handlar inte alls om dem, men om mig. Sant är att jag behöver skaffa mig vårdpraktik och något i mitt liv är borta. Något nytt kommer byggas upp. Eller så behöver jag en friare sikt.

Det är kallt här i huset, 13,8 nere i vardagsrummet. Det gör inget. Det är kallare ute: -18 nu kl 6.30. Ha ha ha… inte konstigt det tar tid att värma upp huset. Jag fÃ¥r ta och elda igen sen.
Jag är så glad för att vara här. Kisse vill inte gå ut, han vände i dörren. Jag är inte sugen på glass och filmjölk, vill ha gröt och varm choklad. Jag har det mesta som jag behöver här. Behöver bara en värmekälla till möjligen. Fast jag klarar mig bra som det är med.

Alltså, hur bra kan jag ha det? Jag är HEMMA i Norrland och har kört bil hela dagen hit. Huset är kallt och på väg att värmas. Jag lyxar till mig och värmer upp hela!
PÃ¥ BlÃ¥tt band-tallriken ligger sill, pÃ¥skvört och kokt ägg, dvs smørrebrød förutom rÃ¥gbrödet dÃ¥. I muggen finns earl grey-te med socker och värmande whiskey. Mmmmmm…
Kisse sitter ute på trappan i solen. Datorn är uppkopplad. Det blir varmare och varmare. Vattnet är på uppvärmning med.
Jag blir mätt och nöjd. Kisse och jag är i paradiset. Bara Adam fattas då. Jag låtsas att han är ute och jagar. Sen kommer han hem till mig. Ja ja önska kan jag ju alltid!

Så har Mike åkt hem och det är tyst i huset, utom när kisse jamar.
Igår var båda barnen här och vi åt en påskmiddag tillsammans och målade och pickade ägg. Den enda påskdekorationen var två gamla påskbarnteckningar som jag hittat i en låda när jag städade för några dagar sedan. Det behövs inte mer för min del.
Jag njuter av att se mina barn tillsammans. Det är det viktigaste som hänt på länge, att jag fick se dem igår.
Undrar vad det blir för väder idag dÃ¥? Sol? Snö? Kyla? 7,4 minus ute. Hm… FÃ¥r se vad jag kan hitta pÃ¥ att göra idag dÃ¥… Börja med att äta frukost.