Precis idag firas minnet av Mevlana Jalaluddin Muhammed Rumi, runt om i hela världen. Jag var på konsert i går på Södra Teatern i Stockholm och ska dit idag med för att lyssna och se på föredrag, diktläsning, sång och dans.
I gÃ¥r kväll var det fler som var där. Inte som tidigare pÃ¥ föredragen. Mer av fest och glädje ocksÃ¥. Inre vila, kallades konserten. Jag förstod inte vad de sjöng sÃ¥klart, jag förstÃ¥r inte persiska alls, trots att Dana pÃ¥ persiska betyder kunskap. (eg. stor visdom) ÄndÃ¥ satt jag där i mörkret och bÃ¥de skrattade och grät. Jag vet inte jag… Det rör väl upp nÃ¥got i mig. Och jag är glad för att bli berörd. Oavsett sprÃ¥k. Över gränserna. Rumi var och är sÃ¥n som berör människor. DÃ¥ som nu. Läs Rumi och bli andligt rikare! Du kan börja läsa här, pÃ¥ min diktsida.
Detta är en bild frÃ¥n igÃ¥r kväll, pÃ¥ Rumi ensemble frÃ¥n Stockholm, som “sjunger och spelar traditionell persisk sufimusik i Rumis spÃ¥r.” HuvudsÃ¥ngare: Bahram Bajalan.

Å så skönt att veckan är slut. Jag med. Inte skönt. Helt utslagen. Går mellan soffan och sängen och när ögonlocken vill falla ner, så rör jag på mig, så är jag vaken lite till.
Jag har fått en kram idag, av en man som verkade glad att se mig. Det var fint. Jag behöver sånt ibland. Bjuder han ut mig, tänker jag tacka ja. Och gör han inte det är det ok det med. Jag letar inte aktivt efter någon. Jag tänker bara att det kan vara trevligt att lära känna nya människor. Jag tycker det är svårt att få nya vänner. Jag vet inte hur man gör riktigt.
Jag har lämnat in veckans danskauppgift, en jättekonstig sak att översätta. Tänk om jag har missförstått hela uppgiften? Det är ju så med svenska och danska att det är upplagt för att missförstå emellanåt.
Ikväll ska jag bara softa och göra i ordning kläder till i morgon. Det blir en lång dag inne i stan. Stackars kisse, som får vara ensam hemma igen. Antagligen åker jag hem mellan dagens föredrag och kvällens uppträdanden på Rumifestivalen. Hoppas att pendeltågen går ordentligt. Det gjorde de inte igår. Då var det riktigt jobbigt att åka in till universitetet. Det tog 1 timme och 45 minuter. Och lika lång tid tog det att åka hem.
Nå, jag tror det blir en bra helg med många nya intryck. Det kan jag behöva. Jag är ju mest hemma annars. Och på jobbet.

Hurra, hurra, jag har fått goda nyheter igår. Och jag är hemma tidigt idag mellan jobb och danskakursen. Riktigt skönt. Kisse hänger vid mig som ett plåster, glad över att slippa vara ensam. Han spinner och verkar nöjd. Dessutom är veckan snart slut och jag ska gå på Rumifestivalen i helgen i stan. Jag känner inga andra som ska dit. Hoppas det blir bra ändå och att jag klarar av att vara där själv, tillsammans med ännu okända människor.
På jobbet idag har jag fått en hylla, anslagstavla och en tidskriftshylla uppsatta, nu är det mest småplock kvar. Städa bland alla leksaker. Och få en dator. Och telefon. Schemat är klart att köra igång med, på prov.
Vad mer kan jag önska mig? Att hjärtat slutar värka. Att jag får plus på kontot igen. Att jag kommer ha det bra framöver.

Fem bra saker:
- sängen
- frukosten
- jobbet
- katten
- orden

Jag drar ut på att gå upp. Vill inte lämna sängvärmen. Funderar över dagen som är här. Ska jobba. Känner mig lite osäker över dagen. Kommer jag kunna göra mitt eget jobb eller måste jag vara vikarie åt andra? Det är inte roligt att känna den osäkerheten. Jag tycker inte om det. Jag ska inte vara vikarie åt andra.
Idag ska jag bli intervjuad av ett par studerande på specialpedagogutbildningen. Jag utsatte andra för det när jag gick där. Då är det inte mer än rätt att jag får bli utsatt nu då, tänker jag.
Sen ska jag hem och göra kisse sällskap. Jag har lite att fundera på med diktprojektet med. Och så den ständiga planeringen till skolan, som ligger som ett raster över alla dagarna under terminen. Jag undrar ständigt över om jag vet vad jag ska göra. Alldeles säkert en sorts yrkesskada.

Kom hem efter en tolv och en kvarts timmar lång arbetsdag. Åkte 7.30 hemifrån. Kom hem 20.40. Dock inte helt utmattad. Jag blev det, när jag upptäckte kattpinket innanför dörren. Undrar om jag klev i det med?
Katten jamar och är helt uttråkad. Han har inget roligt kattliv alls, när jag är borta så långa dagar. Det var en lång vecka för honom förra veckan med. Han vill bara äta och äta. Ständigt hungrig. Låter med höga, missnöjda jamningar. Och jag måste lyssna på det. Suck! Och leka med honom, vare sig jag är road av det eller inte. Fast jag blir glad av att se honom fara omkring med. Det blir jag. Utan kisse skulle jag ha ett alldeles för tomt liv här hemma.
Jag vill ju egentligen bara att han ska bli lite gladare, utan att behöva tröstäta. (Jag känner igen det symptomet!) Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna hjälpa honom. Jag måste kanske ta och beställa tid hos veterinären för en hälsokontroll för honom. Tänk om jag skulle beställa tid hos doktorn till mig med? Det är lite synd om oss båda!

Det är söndagsförmiddag och allt är lugnt. Jag ska ut idag och hälsa på en vän på rehabiliteringshemmet.
Nyss strök jag kläder och vips hade jag fem “nya” par byxor att använda. Jag hittade ocksÃ¥ mina svarta jeans i en hög. Jag hade glömt att jag hade dem. De sitter som smäck. Och magen putar ut ovanför. PÃ¥ jobbet har jag bara gÃ¥tt i blÃ¥jeansen de sista veckorna. Jag är inte fÃ¥fäng i alla fall… Jo det är jag, lite dÃ¥ och dÃ¥. Jag har ingen att vara fÃ¥fäng med liksom. Magen är ju inte direkt snygg att gÃ¥ omkring med. Hade jag varit kär, dÃ¥ skulle jag möjligen bli motiverad att göra nÃ¥got, men nu spelar det mindre roll. Min uthÃ¥llighet att göra nÃ¥got Ã¥t min övervikt, är kort.
Jag ska sy gardiner till jobbet. Jag har sytt gardinen till logopedrummet igår. Idag ska jag sy mina. Randiga. Massor av färger. Ovanliga för att vara i min smak. Blir det inte bra, då får jag byta ut dem sen.
Sen vet jag inte så mycket mer. Inspelad tv från i natt. Korsord. Danskan. Diska. Läsa. Ha ont i magen. Vila. Forbrydelsen på DR1 ikväll. En del saker är lättare att sätta igång med och göra klart än annat.

Nu har jag jobbat på bra. Håller på att tvätta och har skrivit min danskaläxa om Tove Ditlevsen och den danska kulturkanonen.
Så får jag veta att det är en artikel i DN om Elmer Diktonius just idag. Så märkligt! Just igår gav Stig mig kommentarer om min fredagsblogg, han kom att tänka på en dikt av Elmer Diktonius. Vi var före DN med andra ord! Nu får jag se om jag kan lägga in en länk på Twingly. En gång har jag lyckats med det. Kanske två om det går bra idag.
Klicka pÃ¥ blogg och läs bloggen frÃ¥n igÃ¥r “Att vakna trött och stel…” och sÃ¥ kommentarerna.

Veckans danskaläxa känns lite svårare än de tidigare. Det är både att hitta talesätt, huvudsynpunkter ur en debattartikel och en diskussion om artikeln, om den har relevans även i en svensk kulturkanondebatt.
Danmark har en sk kulturkanon. Där finns tolv författare, tolv musiker och musikinriktningar, tolv arkitekter, tolv designer nämnda, osv. Alla skolelever ska under sin skoltid ha fått undervisning om dessa MÄNniskor. Ja, ytterst få är kvinnor och inga? har utländska rötter. Märkligt. Jag tror inte att en sån ens skulle kunna göras i Sverige.
I min kulturkanon skulle HC Andersen vara med, för alla barn ska väl ha hört Den fula ankungen, eller hur! Och Anne Linnet med sin Tusind stykker, för mÃ¥nga tror att Björn “Tusen bitar” Afselius har gjort den. Och konstnärer frÃ¥n Holland och porslin frÃ¥n Kina osv. Och det var en fransk arkitekt som formgav slottet. Skulle inte han fÃ¥ vara med heller om det var en svensk kulturkanon? Nej, antagligen inte.
Varken sprÃ¥k eller kultur har rötter i varsin likformad rot. Allt är blandat. Mer eller mindre. Precis som vatten. Eller luft. Det är mycket med spännande ocksÃ¥ att se var kulturer har mötts och upptäcka vilka spÃ¥r som lämnats kvar. SprÃ¥k, religioner, mat, design, arkeologi, historia, musik, ja vad som helst för omrÃ¥de, sÃ¥ färgas allt av sina möten och omgivningar. HC Andersen reste till exempel till Orienten och blev inspirerad. Inget stÃ¥r ensamt starkt som “danska författare” “svensk musik” “kristet samhälle” utan allt har samma rötter. De mänskliga rötterna. Och inte gömma undan kvinnorna heller. Näpp!

Jag vaknar inte av klockan idag. Mobilens alarm får tjuta istället. Mobilen är min reservväckare på morgonen. Jag behöver det när jag bor ensam och inte har någon annan, som kan undra varför jag ligger kvar och sover.
Kroppen är helt stel. Jag rör mig knappt något på en lång stund. Kisse lägger sig mitt framför nosen på mig. Inte ens då rör jag på mig.
Jag vaknar sakta uppifrån och ner. Huvudet snurrar igång. Ögonen letar efter information på datorn bredvid sängen. Armarna vill ha datorn och jag tar datorn och surfar runt lite, på porslinssidor och favoritbloggar. Händerna vill börja skriva. Huvud och händer ihop är som en allians. Benen vill forfarande inte röra på sig. Magen börjar knorra. Kan kroppen komma till ett samarbete snart? Värmen från datorn är också skön och huvudet vill ligga kvar i sängen och känna värmen där och slippa gå upp. Magen knorrar mera. Den har det absolut sista ordet. När magen behöver komma vidare, då lyssnar resten av kroppen obetvingligt. Benen har inget att säga till om då. Måste dra mig upp nu.
Läs nu också kommentarerna om Elmer Diktonius!!! DN skriver om honom redan dagen efter. Stig och jag var före dem!

Det är en riktigt ansträngande vecka det här, med många sena arbetsdagar. Dessutom har jag värk i kroppen nästan jämt. Ibland tänker jag att jag möjligen behöver gå till doktorn. Det gör jag inte. Jag har inget förtroende för varken läkare eller försäkringskassa. Eller så vänjer jag mig vid att ha det så här. Endera. Mår inte tillräckligt dåligt i alla fall.
Torsdag. Jobba. Gå hem så tidigt som möjligt. Ska hem och lämna bilen bara och sen ta tåget in till stan. Det blir ännu en lång dag borta. Men idag handlar det om mig och mina intressen. Gestalt. Danskan. Det blir bra. Jag ska gå andra vägar i stan än jag brukar idag.
Jag är så nöjd med att dikter av Rumi kommit på plats på diktsidan! Då glömmer jag bort allt annat! Glömmer bort att jag måste gå till jobbet. Nu!

Äntligen är min sida med rumidikter klar att visas upp för världen!
Det är 800 år sedan Rumi föddes. Han levde största delen av sitt liv i Konya, i nuvarande Turkiet. Han var sufimästare, mystiker och poet. Han byggde broar mellan öst och väst, mellan olika religioner och folk.
Jag ser många likheter mellan hans sätt att uppleva och vara i världen på och det gestaltterapeutiska sättet. Och kärleksdikterna han skrev, om sin älskade lärare och vän Shams, kan säkert många känna igen sig i. Jag gör det i alla fall.

29-30 september blir det en rumifestival i Stockholm, på Södra Teatern.

Jag var vaken rätt länge på morgonsidan, kisse väckte mig vid halv 4-tiden. När klockan ringer kl 6, vaknar jag utan att känna någon större entusiasm och glädje. Jag hade drömt något som jag nu har glömt. Sen kommer jag på den briljanta idén att ta med lite mjölk i en termos i dag till mitt förmiddagste. Vi har inget kylskåp än i vårt skolhus. Jag har druckit te med gammal torrmjölk i. Inte särskilt trevligt. Med färsk mjölk i blir det mycket bättre!
Det blir en lång dag i skolan idag. Vi ska till Ikea på eftermiddagen och i bästa fall ha det trevligt där. Jag ska handla en klocka, papperskorg, gardiner och gardinstång till mitt arbetsrum.
Jag vet ju att bara jag kommer upp och börjar dagen så brukar det oftast bli bra. Särskilt med eleverna. De är alltid bäst! Och jag mår lite bättre med förkylningen med. Den här tunga känslan inuti mig ger väl med sig så småningom.

Nu finns en blogg jag skrivit tillgänglig på en hemsida om elevhälsa. Där kommer jag skriva om jobbrelaterade saker ur mitt specialpedagogiska perspektiv. Antar jag. I bästa fall. Planen är sån. Vad som sen kommer ut ur mitt möte med tangenterna på datorn är en annan sak. Jag skriver med inspirationen som styrhjälp och då vill jag vara följsam. Det blir spännande för mig att se vad det blir av det.
På elevhälsa.se kan du som arbetar på olika sätt med elevvård och elevhälsa också bli medlem.

Tyst lilla kisse, väck inte huset med ditt jamande är du söt. Klockan är bara över tio och vi har sovmorgon idag, min dotter och jag! Kunde grannarna vara lite tysta med kanske? Sluta prata nu! Stäng av radion eller vad det nu är som låter!
Tur att det är söndag och ledig dag. Jag är mer förkyld nu, snuvig och med rinnande ögon. Kan inte hälsa på någon. Får vara hemma och vila. Det är ju jättebra. Utan krav. Tack för det.
Kan jag orka mig upp och rota runt på stora skrivbordet i mitt pysselrum? Där ligger saker huller om buller sedan jag kom hem från landet. Jag kanske kan koppla in studion igen. Eller ska jag göra något litet i badrummet? Spackla, måla, fuktspärra, dela kakel, kakla, foga. Nej alldeles för mycket. Pust och stön! Vad är vila egentligen?
Danskaläxorna gjorda i stort sett. Bra! Fröken skrev “Udmærket!!” pÃ¥ den lättare uppgiften. Kul med svar tillbaka! Danskan bekymrar mig inte alls!