Nu är det dags att ta ett kliv tillbaka och begrunda det som är. Blev det som jag ville? Inte helt. Jag är mest inne på Finn fem fel just nu. Och där vill jag ju inte stanna. Det vore ju tråkigt om jag i all tid och evighet bara skulle se felen och inte det som faktiskt blev rätt.
Det största felet som jag inte såg förrän hantverkaren och plåtslagaren gick var, att fönsterblecken är bautabreda. Jag ser nu bara hur långt de sticker ut. De är ju inte som på resten av huset och antagligen är det mitt fel. Jag sa att de kunde ta av blecken som redan fanns. Jag tänkte inte ett dugg på bredden. Det här är något jag får leva med. Fan också! Sånt här irriterar mig otroligt mycket!
En planka blev felspikad i sidan, jag täppte till springan med färg och det kommer jag nog inte tänka på sen. Det är inget som syns så tydligt. En del plankor har tappat kvistar. Nå, det ger spännande skuggor. Jag glömde spika till en bit på vindbrädan på ena sidan. Det fixar sig sen. Jag glömde putsa fönstret i vardagsrummet, så i morgon får jag stå på stege och skrapa lite kanter och putsa bort fingeravtryck. Nå, det är ju inget att tjafsa om. Tur det inte var fem meter upp då. Jag gjorde ett borrhål fel till en fönsterhake. Måste täppas igen och målas över. Extrajobb. Jag ser att två rutor, ett i vardera fönster har vanligt glas. Jag tänkte inte på det förut. Och glasmästaren sa inget.
Tydligen ska jag tänka på allt själv. Jag är ju pedant. En numera slapp pedant som inte tänkte på att bevaka allt och se vad som blev! Kontrollmänniskan i mig har fått sig en knäck. Dyrbara lyxproblem kan jag också kalla det för.
Annars ser hussidan befriat naken ut utan byggnadsställningen. Jag tar kort i morgon och städar upp på gården med då. Det blir sol tror jag. Idag var det regn mest.

Sista juli. Sista julinatten har varit. Sätta tillbaka fönster-dag. Ta ner ställningen-dag. Tisdag. Duggregndag. Klippa luggen-dag. Städa upp-dag. Läsa HP-dag. Innesittardag. Ha all tid i världen-dag. Ha det bra-dag.

Sy och laga-dag? Stryka gardiner-dag? Spela bas-dag? Utan särskilda krav-dag i alla fall.

Jag har blivit censurerad, min kommentar blev icke godkänd, för första gången har detta hänt mig i en fotoblogg. Min kommentar var ungefär: Men ser hon inte lite mager ut?
Jag tycker inte att det var en dum kommentar, den kunde ju ha fått ett svar om inte annat.
Förr såg jag inte sånt. Jag sa till en klasskamrat för länge sedan att hon var så himla snygg och smal. Sen fick jag veta att hon var anorektiker. Då skämdes jag över att jag inte sett det. Jag hade väl själv då ett smalideal som jag faktiskt inte har idag.
Ja ha, jag har blivit censurerad. Vilken makt några ord kan ha. Det är tänkvärt.

Igår regnade det inte, trots mörka hotande moln och åska på avstånd.
Idag målar jag direkt före frukost och hoppas det blir likadant väder som igår och ber om en regnfri dag till. Jag märker att jag glömt bort att måla vid köksfönstret, nere till vänster. Köksfönstren är inte renoverade alls och i stort behov av omsorg. Jag har inte haft ork eller plats att ta hand om dem bara.
Tänk, jag är i stort sett klar.
Klar? Jag måste smaka på ordet lite. Gråten sitter lite i halsen med. Vad har jag egentligen gjort i sommar? Fattar jag det? Målat dag ut och dag in. Genomfört ett av de största, mest krävande projekten i detta hus under min tid här. Ensamstående, halvgalen kvinna kan alltså kanalisera sin galenskap på det här viset… hm… javisst! Bra att veta!
Ja, ja, lite är kvar. Få dit fönstren i sovrum och vardagsrum. Har de torkat klart? Att sätta på nya fönsterhakar är mitt jobb med.
Hantverkaren sätter dit fönsterbleck överallt. Ta ner byggnadsställningen. Imorgon kanske.

Idag har jag ingen brådska med något. Åskan i periferin drog vidare och det blåser bara. Inget regn än. Ingen målning ute heller.
Småpysslar med ett och annat. Jag är en händig kvinna helt klart. Hackar ut för nya fönsterhakar i karmen i sovrummet med hammare och stämjärn. Tar loss bygellåset på garaget som är felmonterat. Laddar skruvdragaren. Jag kan tacka min exman för mycket, han står som en rollmodell för mig, när jag ska göra vissa arbeten.
Tar bort spikar ur fönsterlisterna, skrapar och slipar dem. De ska lackmålas och spikas upp igen. Tvättar och diskar. Läser Harry P och ser på tv. Bakar scones. Saknar någon att baka till. Längtar efter honom och kärleken och pratet. Olycklig kärlek är så … ensam, tar sån tid och är just olycklig.
Det är en lång dag med många timmar att fördriva, jag vaknade ju redan halv tre i natt och har sovit i perioder fram till nio. Jag tror att dagen går fortare om jag är sysselsatt. Skönt med små projekt som tar slut fort. Jag är glad att jag har energi att göra av med. Jag är för pigg för att sova bort dagen.

Jag vaknar mitt i natten och går upp för att se om jag fått mejl, och det har jag, från en kär vän.
I huvudet snurrar många tankar och jag glömmer bort att andas och vara uppmärksam på hur jag andas.
Jag känner hur varm jag är (läs svettig), hur ont jag har i målararmen och upp i skuldran (nu klagar jag), och så oroar jag mig om hur jag ska kunna måla klart det gula runt fönstren om det kommer regna flera dagar i rad (två av fönstren har inga ytterfönster i och inga fönster har fönsterbleck än). Och så är det lite annat med om framtiden.
Om två veckor är jag hemma igen och ska jobba och studera. Jag undrar om min framtid lite. Vad kommer den bära med sig? Hur ska jag veta vad som är min rätta riktning? Ska jag våga följa mina idéer jag har? Vilka vägar bär och vilka bär inte? Lite nöjd är jag, för att jag ändå har tänkt göra annorlunda saker än jag brukar, friheten att kunna välja känns fantastisk med.
Drömmen jag vaknade med speglar väl det lite av det, jag är med och anordnar en orienteringstävling (som ska manifestera ett fackligt krav om semesterrätt för studerande… hm, ja jag behöver semester absolut! och har tänkt att börja träna) och letar kartor att rita in spåret på… ska spåret följa öppna, stora vägar eller gå i svårare och möjligen mer spännande vägar, vad passar mig, vad passar andra? Vi är flera som hjälps åt med detta uppdrag. Och jag speglar alla dessa personer i drömmen. Jag får en bild av dessa val jag har.
Jag har inget emot att vara vaken så här mitt i natten. Där brukar vara en stillhet ute som är så tyst. Jag kan inte räkna stjärnor, det är molnigt och för ljus himmel. Natten är också en tid för bön.
Jag har ingen tid att passa i morgon. Skönt! Jag kan verkligen passa på och njuta av min sömnlöshet nu då.

Jag gick i alla fall ut för att måla en gång i dag… sen började det regna. Och före halv två på dagarna är det ingen idé att stå därute om solen skiner. Jag har målat fönster sista gången idag i alla fall. Nog om målning och regn.
Jag har kommit in i Harry Potters värld nu. Choklad, en soffa, en spännande bok, tystnad, vad mer behövs? Ingenting mer just nu då.

Vad det är skönt att det finns bra dagar som den här! Jag andas friare och vill till och med dansa till favoritmusik. Nöjd.
Först sken solen. Jag tycker om att vakna och se solsken. Fast då kan jag inte måla som jag tänkte. Då blev det sovmorgon och Harry P. Sen fick jag sms, min kära arbetskamrat som också har fritidshus här i närheten, ville komma och hälsa på. Absolut! Precis vad jag behövde, ett uppmuntrande besök. Kul att prata! Och så fick jag ett fint ljus i present. Hon tog lite kort på mig. Sedan var det lättare att måla. Nu är det bara två målningsdagar kvar. Å, så skönt att kunna se ett slut på detta.

Det rycker hela tiden i målararmen, och jag får säga till mig själv att jag har rätt att vila en dag, även om solen skiner och trots att det kommer regnväder dagarna framöver. Jag har tagit det lugnt och studerat rödmyrorna, som antingen håller på att byta myrstack, eller så delar samhället sig. Jag har hittat båda deras bon och tyvärr kommer de inte att få vara kvar. De bor för nära huset. Det är inte skönt med rödmyror på gräsmattan heller. Jag beundrar deras flit. De flyttar sina ägg och de flesta myrorna går åt samma håll. Det är 15 meter emellan bona. Jag kan gissa att det blir svårt att få bort dem. Jag tar gärna emot tips…
Så har jag skördat svarta vinbär, en liter blev det och har plockat lite hallon, en bottenskyla. Jag önskar min faster var här, hon är en fena på att plocka bär. Inte jag. Jag tappar tålamodet. Fort ska det gå, annars får det vara.
Jag har en jordgubbsplanta från min förra trädgård. Där var två mumsiga bär mogna. Annars ligger jag mest i soffan och vilar armen, sitter framför datorn och väntar på mejl som inte kommer, bloggar, läser Året Runt och käkar glass och godis. Läser lite Harry P. med. Se det är semester för mig! Som vanligt alltså.

Jag ska läsa danska på universitetet i höst. Idag tittar jag på schema och litteratur och känner spänningen i kroppen. Jag tror det blir jättekul! Jag har bara inte förstått att det går två kurser samma termin. Efter halva terminen börjar kurs två. Den sökte jag inte till. Kanske lika bra det. Nu kan jag testa hur det är att läsa först. Jag får inte ta på mig för mycket, jobbet kommer först i alla lägen. Jag får betyg på kursen med. Väl godkänd, Godkänd, eller Underkänd. Undrar hur det kommer kännas att sitta och tentera sina kunskaper? Det är jag inte van vid. Tänk om det blir för svårt och jag fattar noll? Nå, då har jag i alla fall provat.
I mitt huvud hela morgonen har jag bara haft två olika tankar i huvudet: gamla kärleksminnen och målningen.
Då är det fint att få lite annat att tänka på. Jag har beställt en dansk grammatikbok och en diktbok av Ryokan. Nu gäller det att förbereda mig lite!
En dansk språkbetraktelse har jag tagit från Tanker på bloggen
dvs Annedorthe, som i sin tur fick den av en vän. Jag har sett den förut någonstans med… hm… minns inte var…

Det danske sprog

Vi starter med LÅS, der i flertal er LÅSE,
men flertal af GÅS er GÆS – ikke GÅSE.
Vi taler om FOD – er der flere, si’r vi FØDDER,
men skønt vi siger FLOD, vi aldrig siger FLØDDER.
Er der EN, hedder det DEN, er der TO, si’r vi DISSE.
Hvorfor fa’en hedder PEN i flertal så ikke PISSE?

At flertal af MAND er MÆND – ikke MÆNDER
er svært at forstå, når en TAND bli’r til TÆNDER.
Og skønt et flertal af AND som bekendt hedder ÆNDER,
så hører man aldrig, at SPAND bli’r til SPÆNDER.

En anden mærkværdighed her til lands
i tredie person det er HAN, HAM og HANS.
Er det så sund logik – ja, derom spø’r jeg kuns
at man ikke om damer siger HUN, HUM og HUNS?

At SYNGE i datid på dansk er SANG,
men GYNGEs imperfektum er ikke GANG.
Og hvem kan forstå, hvorfor SPRINGE er SPRANG,
når BRINGE ikke i datid er BRANG?
Korrekt hedder datid af BRINGE jo BRAGTE,
hvor er så logikken, når man siger BAGTE
på basis af infinitiven AT BAGE?

Et andet eksempel: det hedder AT TAGE.
Det bøjes i datid ved, at man siger TOG. …
Skulle BAGE så ikke give BOG?
Når BRINGE er BRAGTE, skulle BAGTE være BINGE,
men så måtte RAGTE være datid af RINGE
dog RAGTE det findes på dansk faktisk ikke,
derfor må vi hellere la’ spørgsmålet LIGGE.

Skriven av Gonzalo Vargas fra Chile enligt http://www.flix.dk/modules.php?name=News&file=article&sid=3348

Jag fick kraft att gå ut igen och måla. Och väl däruppe, högst upp till höger på byggnadsställningen, började jag stortjuta. Jag satt och grät, högljutt och länge, sedan blev jag arg och pratade högt om denna ilskan och igenom alla dimmorna målade jag på huset. Till sist sjöng jag högt till musiken i min ipod shuffle. Mycket energi frigjordes och jag orkade.
Jag tog en massa takbilder som jag sedan av misstag tog bort. Så kan det gå.
Hantverkaren kom och skiftade plankorna högst upp. Han satte tillbaka stupröret till vänster med. Nu är det vänster sida högst upp, som ska målas två gånger och gulockran runt fönstren ska målas en gång till.
Jag behöver lyssna på kroppen. Ingen målning alls i morgon då. Orkar inte. Behöver vila. Unna mig vila. Höger arm är alldeles kraftlös och värker. Tre dagars jobb är kvar. På måndag kväll tas ställningen bort. Då ska fönstren vara klara med. Hoppas jag får besök snart. Jag behöver bli ompysslad och uppmuntrad.

Idag är ingen bra dag. Jag kunde lika gärna ha legat kvar i sängen och unnat mig en ledig dag. Jag gick ut för att måla, trots motståndet jag känner. Så målade jag ett tag. Sen på en minut öppnade sig himlen och det ösregnade och jag fick snabbt ta mig ner med färg och penslar och allt.
Målningen hänger över mig som ett stort, tungt krav. Bara att ta på mig målarkläder får mig att bli riktigt tung och motsträvig. Nu orkar jag inte mer! Jag vill bara protestera. Smita. Förtränga.
Det handlar om tre dagar till. Tre futtiga dagar, utan regn. Jag är så nära att bli i stort sett klar. Jag vet inte hur jag ska få kraft till att göra färdigt när jag känner det så här nu. Gode Gud, ge mig kraft och styrka att orka avsluta det jag har satt igång. Amen.

Det är mulet. Har drömt. Gråtit lite. Saknar. Och allt är som det är.

Tänk om… det var soligt både ute och inne, jag hade drömt, smilat nöjt, känt en aning av fullkomligheten och känt tacksamhet för allt som är som det är…

Bäst att vara i verkligheten nu i min lilla värld och se små mirakler: Rosen Lykkefund blommar för fullt, kisse har det jättebra ute, jag kan göra klart huset den här veckan.

Ack ja, så blev det gin ikväll i alla fall. Nå, det är min enda tröst och belöning jag har. Idag skriver jag den tristaste blogg jag vet att läsa själv, om dagens arbete, vem ska jag annars berätta det för för? Min käraste som jag inte har, min medarbetare jag inte har, mina barn som jag har, eller ska jag plåga mina vänner jag har? Nej, jag bloggar!
Kära dagbok:
Jag har målat med linolja hela dagen, knutar, vindbrädor och foder, och det är trevligt och avkopplande att jobba med linoljefärg. Färgen ska liksom gnidas in, utan stress då, inte bara att blaska på. Jag kunde inte låta bli att måla med gulockran runt fönstren, det blir så snyggt och det ger mig en försmak av att snart vara klar med mitt sommarhusprojekt. Tyvärr är inte fönstren klara än, jag har inte orkat med dem riktigt. Två lager linolja på framsidan och runtom bara, så blir de klara med. Kan ta fyra dagar till då. Lång torktid behövs. Det får bli målning ikväll helt enkelt.
I morgon får jag ta itu med väggen igen. Jag har ett motstånd till att gå upp och göra klart. För mycket. För lång tid. För petigt. För högt upp. För trist. Det syns inte. Behöver en vilodag. Jag har många ursäkter.
Jag har tack och lov inte blivit gripen av Harry P. än, den orkar jag bara läsa femton sidor av i taget och jag låtsas att jag förstår allt jag läser. Engelskan har SÅ många ord!

Jag sover i gästrummet medan jag målar fönsterkarmen i sovrummet och fönstren är urtagna, innerfönster och ytterfönster. Ja, inga kopplade fönster här inte!
Varje natt är kisse inne. Det känns lugnast så. Men i morse fick jag SLÄPPA IN honom. Han stod på byggnadsställningen utanför vardagsrummet. Och han kan ju klättra både uppför och nerför stegen utan svårighet. Hur kom då katten ut? Fönstret är tilltäppt av plast. Hur har han kommit igenom den och kunnat ta sats uppåt, utan att plasten lossnat? Eller har jag gått i sömnen och släppt ut honom i natt? Det är ett mysterium.
Det regnar just nu… hm… frukost i sängen med Harry P eller frukost och titta på slö-tv? I sängen är det varmast! Jag börjar där!