Trasig i fingrarna efter skärsår och stickor. Ont i magen. Fryser. Tröstar mig med gin, chips, och långfilmen Shadowlands med Anthony Hopkins och Debra Winger. Gråter av filmen. Vill också möta kärleken. I alla fall då och då. Ett omformulerat citat från filmen är “Smärtan nu är en del av lyckan då.” Det har jag hört förut. Då blir väl också hjärta+smärta=livet.
Solen skiner. Det kom bara några droppar regn, bra att mina målade brädor kan torka ute. Längtar efter mejl. Det får jag se mig i stjärnorna efter. Får inga helt enkelt. Så här har jag det just nu.

Jag har börjat impregnera plankorna nu. Bra att containern står kvar, jag kan luta plankorna mot den.
Det är som ett berg att börja måla. Först måste allt annat vara klart och inte störa. Jag behöver fokusera. Ha en tydlig förgrund som det heter i gestaltspråk. Annars får jag ta tag i det andra som är förgrund först. Berget.
Bara jag kommer över början brukar mitten gå bra. Jag jobbar, vilar, jobbar, vilar. Sen är slutet svårast. Att göra färdigt. Avsluta. Något blir ofta kvar att göra. Orken har tagit slut.
Jag antar jag är likadan i relationer med. Först har jag svårt att verkligen lära känna någon. Släppa någon inpå livet liksom. Och kommer jag dit, så handlar det om att mötas, dra sig tillbaka, mötas, dra sig tillbaka. Kommer det till att avsluta relationen, så är det svårast för mig. Särskilt om något osagt ligger kvar och skvalpar och drar energi.

Jag drömde jag var på dejt med Ingvar Storm i natt. Jag tycker han har både en trevlig röst och humor, så varför inte? I drömmen hade jag inte så mycket att prata om med honom. Han satte sig bredvid mig och det var mysigt att känna värmen och vara nära hud mot hud och pussas lite försiktigt och bara vara där i stunden.
Småsaker:
En sticka i vänstra långfingret, ett skärsår i höger tumme från ett konservburkslock. Det gör riktigt ont nu. Aj!
Större saker:
Containern är fylld och blir hämtad snart, takläggarna har varit här och tätat skorstenen, sonen och syrran åker hem idag. Vi ska på utflykt och vara turister lite med. Arbetslägret hos mig har tagit slut för dem.
Jag har inte bestämt något om resten av sommarlovet mer än att måla brädor. Almanackan och mejlen är helt tom. Sånt är mitt liv just nu.

Idag sov jag länge, till nio. Det var skönt. Sedan tar det en stund för mig att vakna. Jag vill inte prata på morgonen, när jag har ätit frukost börjar lyssnandet och talet komma igång på mig.
Källaren har jag möblerat om efter en snilleblixt som kom i morse och nu är det förberett för att kunna stå där och måla eller ha brädor på tork. Syrran har sopat golven och nu ligger en tvätt i maskinen. Undrar hur mycket den läcker, vattnet kommer rinna ner direkt i marken nu. Inte bra, jag vet. Måste cementera den biten först av alla.
Att jobba på mitt hus här i Norrland är meningsfull fritid för mig. Tro inte annat! Bara jag slipper avloppsstopp, läckande rör, röta, extra problem av olika slag så skulle det vara enklare. Och allt är som det är. Jag har ett hus som fyller 75 år i sommar. Det är en aktningsvärd ålder och klart att det händer saker som behöver fixas då, eller hur! Här är en bild från källaren, där tvättmaskinen står och där det finns en bakugn. En dag kanske jag kommer till att baka här? Eller inte.

Det är dags att jag skaffar mig överblick av läget och det gör jag bäst med en lista (jag älskar att skriva mina listor)
Saker att göra:
• kasta sopsäckarna i containern
• bygga virkeshyllor i garaget
• slänga gammalt virke och småskräp i garaget och få bättre ordning på grusgolvet
• slänga den gamla äckliga linoleummattan längst in i garaget
• ta ut grenarna från garaget och lägg på framsidan i en hög
• sopa i källaren och få bort golv-, sten-, sand-, och cementresterna
• samla ihop elektroniksopor till ett ställe i källaren (gamla tvn, skrivaren, radion, elplattan mm)
• sopa brädorna i byggnadsställningen rena från sågspån
• kratta sågspån från marken nedanför
• doppa ändträt på de nya plankorna i impregnering
• grunda bottenplankorna

Saker att inte göra:
• längta
• sakna
• mejla

Idag har det regnat mest. Först nu vid fem-tiden på eftermiddagen klarnar det upp lite. Trots regnet har rivningsgänget gjort klart sin uppgift, att ta bort fasaden och all sågspån bakom den. Vi är helt slut. Men inte mer än att vi orkade åka på inköpsrunda och några handlade kläder och skor.
Huset har mycket röta i bärande delar mot källargrunden. En fönsterkarm måste tas bort och få en ny överdel.
Det är på sätt och vis skönt att husets ena sida står så naken och tom. Nu vet jag var myrorna haft sitt roliga. Jag vet att det finns mer röta runt hörnen på huset.
Det har varit översvämning i avloppet i källaren igen idag. Rörmokaren kom tillbaka hit. Resten av rören måste bytas snart.
Varje gång jag vaknar på nätterna, och det är ofta, så har jag fantasier om allt svårt och det mesta känns oöverkomligt. Sen ser jag hantverkaren som ska bygga upp väggen igen. Då blir jag lite lugnare, trots att mycket målningsarbete återstår för mig innan jag kan andas ut och koppla av här igen.
Regnet håller upp. Jag har lekt familj och lagat maten. Jag har både varit glad och ledsen.
I morgon bitti åker tre av mina hjälpare. Två stannar kvar ett par dagar till.
Drömmen och verkligheten är så helt olika.

Aicharosen. Huset. Idag. Trött.

Idag är stora rivningsdagen. Än så länge sover huset. Klockan är över åtta nu. Vakna! vill jag ropa. Jag är tyst. Jag tänker att de vet väl själva vilket ansvar de har här. Våga inte resa hem förrän väggen är riven! Och de reser när de vill. På onsdag morgon. Suck! Hur ska det här gå?
Jag har sovit dåligt och låg mest och pratade i min fantasi med en och annan. Så har jag ringt och beställt en container som kommer i morgon förmiddag. Och så har jag reklamerat taket som läcker vid skorstenen. Takläggaren lät uppriktigt ledsen. Han kommer förbi och tittar sen.

Det är en stilla söndagsmorgon med blå himmel, sol och värme.
Rosen Aïcha har slagit ut sin första blomma nyss. Den är bedårande varmgult vacker och doftar honung.
Världen utanför försvinner när jag ser på den och känner doften. Det är bara jag och rosen nu.

Det känns gungigt just ikväll. Tiden som jag kommer få hjälp med rivningen, känns alltför kort innan den ens börjat. Så mycket ska hinnas med. Dessutom har jag en önskan att få umgås med min gamla familj. Jag saknar den så väldigt mycket.
Och så fick jag veta idag att alla antagligen inte kan stanna till onsdag eftermiddag som jag trodde. Alla har inte samma plan som jag har. Det är en krock mellan våra behov och önskemål. Och jag kan inte tvinga någon att vara här. Men hade jag vetat det här tidigare, så hade jag nog letat upp någon mer som kunde hjälpt till. Det är ett stort projekt att byta en yttervägg på huset. Och tänk om det börjar regna mitt i. Då blir det inte kul. Jag vill ju att vi ska ha det kul också, mitt i allt jobb.
Jag har städat i huset. Planerat maten. Ska handla i morgon. Ordnat med fria ytor i trädgården. Satt upp bord och fixat stolar ute och inne. Planerat sovplatser. Planerat resorna för de som ska hit och hem.
Byggnadsställningen blir klar i morgon av min kontrakterade hantverkare. Ska jag måla plankorna före uppsättning eller inte? Det är frågan. Imorgon ska jag ordna målningsplats i garaget. Massor av saker ska flyttas då. På måndag beställer jag en container. Och jag ska reklamera plåttaket. Det läcker in från plåten vid skorstenen. Det är inte tätat där har jag fått bekräftat. Oförskämt klantigt av plåtfirman! Tapeten i sovrummet är förstörd av fuktskada just där det har runnit. Jag avskyr att påtala fel och behöva säga till om att få det fixat. Vem gillar sånt förresten? Och jag måste göra det. Ingen annan gör det åt mig.
Jag vill kunna lita på andra. Just nu gör jag inte det riktigt. Ibland litar jag inte på mig själv heller, ärligt talat. Och ansvaret för huset är mitt, oavsett vad.

Glömde…

Första dagen i bikini, bäst att passa på medan det är varmt. Jag sliter för två och svetten droppar och jag har det ganska bra. Jag tycker om att ha ett mål i sikte, att jobba för. Då klarar jag att jobba på och så vila lite emellan. Morgonen var lite svår i dag bara. Jag har svårt med att vakna halv sju utan någon vilja att gå upp. Då blir det för många timmar att vara vaken i. Tur att jag kan somna om många gånger då.
Jag älskar att gå på marken här. Att ha nära ut. Men rödmyrorna, var bor de någonstans? Kanske måste jag gå på myrstacksjakt. Det kryllar av dem här i gräsmattan. Och jag har sett enstaka myror som kryper in i huset med, i ytterväggen. Undrar om vi hittar deras myrbo där? Kanske måste jag ringa Anticimex igen när väggen är riven, så att de kan spruta långtidsverkande gift där.
Nu ska jag ut och dra upp hundkex, så att jag kan klippa mer gräsmatta.

Dagen förflyter mellan livet i min verklighet, med det som är, och olika drömtillstånd. Jag växlar rätt bra mellan dem nu och ser skillnaden oftast.
Jag arbetar väldigt hårt med att rota fram min trädgård och tar fram trädgårdsmöblerna. Jag har handlat mat och köpt mörkblå plaststolar. Har klippt en del av gräsmattorna. Nu börjar orken ta slut. Min nästa gräsklippare ska vara självgående. Helt klart så. Inne har jag dammsugit datorns tangentbord ordentligt och länge och det kommer fortfarande upp katthår och damm mellan knapparna. Inte bra att ha datorn i sängen tror jag visst. Jag vilar emellanåt framför tvn och ser inspelade program på videon. Jag rensar i hyllorna med och tar bort en gammal radio, en oanvändbar skrivare och annat skrot. Jag trycker ned näsan i myskmadran och njuter.
Vaddå midsommarafton… bryr mig inget särskilt om det. Ska äta sill ute i solen. Utan snaps. Behöver inte plocka blommor heller och lägga under kudden, jag drömmer ändå och det är jag glad för. I drömmen kan allt hända. Och jag håller på att acceptera att verkligheten är som den är.

Jaha.. så är jag hemma i min övervuxna törnrosaträdgård i Ångermanland. Här blommar både Finlands vita ros och nyponrosorna i överdådiga blomningar. Jättefint.
Hundkexet blommar med. I gräsmattan. Det får jag ta hand om i morgon, rensa bort och klippa gräs.
Jag är jättenöjd med att se byggnadsställningen på väg upp och avloppet i källaren är bytt nästan fram till rensluckan i det sista utrymmet. Nu ligger högar av cement och sand kvar. Jag behöver verkligen fixa en container. Sen. På måndag kanske då.
Och jag ska börja rensa i garaget så att jag kan stå där och måla om det regnar och där ska det målade virket ligga skyddat från solen, tills det spikas upp på väggen. Mycket att göra är det.
Visst känner jag mig lite ensam med just nu. Det är något visst med att dela goda upplevelser. Jag väntar väl på prinsen då. Kommer han sen och väcker mig med en kyss då? Eller måste jag sova i hundra år först? Antagligen.
Sällskap får jag på söndag kväll. Då kommer hela min gamla familj hit. Hela! Och Astrids pojkvän och min syster. Fullt hus! Å vad vi ska jobba då!

Så är det morgon, den första sommarlovsdagen!
I hallen står min packning.
Det är sommarsolståndet idag. Konstigt att jag ska vara borta resten av sommaren.
Det är väldigt sent att sluta terminen så här. Det var bättre förr helt klart! Det var inte så här det skulle vara med lärarnas förlängda arbetstid på sommaren, att den skulle användas till flyttningar. Nej, det skulle vara till kompetensutveckling. Det händer aldrig. Vi blev helt klart lurade och sommarlovet blev två veckor kortare. Det märks. Jag hör hur bitter jag låter…Och det hjälper inte ett skit att vara det.
Micke har pratat med kisse om att han ska bli utekatt igen. Jag vet inte om han har fattat än. Tror inte det. Kisse blir uppiggad av att saker står på andra ställen och att det blir förändringar. Kanske kan jag lära mig något av honom…
Hoppas, hoppas att allt kommer gå bra med rivningen av väggen och bygget av den nya.
Hoppas, hoppas att jag kommer ha det bra i min lilla tillvaro i norr.
Hoppas, hoppas att jag får vinna en miljonvinst i sommar på Lotto.
“Oviss är tingens värld.” Det är ett nytt uttryck jag lärt mig av en bekant. Så får det vara med både ett och annat.