Give me five! Fem. Full hand. 1×5, rimmar på hem, hälften av tio, osv.
Jag tycker om siffror och numerologi. Fem är talet för sinnena och för människokroppen. Det är också ett tal för jorden, femuddiga stjärnan, pentagrammet. Sympatisk siffra. Min siffra. Dock inte tursiffran just för mig.
Om fem dagar ungefär, hoppas jag veta något om vad framtiden kan bära med sig. Nedräkningen fortsätter.
För övrigt är det så mycket som händer på jobbet så jag får feber av allt snurr och alla dessa intensiva dagar.

Hemkommen från jobbet nyss. Sitter i sängen alldeles stel och orörlig, bara fingrarna som skriver det här är med och ögonen. Huvudvärken är över från i morse. Lågtrycket med kanske. Jag är så trött bara. Hela dagen har varit en hel räcka med besök, prat, spela spel, ordna med papper, ringa, mejla. Så intensivt. Jag är helt slut nu.
Igår la jag mig sent med och vaknade tidigt. Kunde ha sovit ett par timmar till. Har inte ätit något sen i morse. Inte bra.
Hade jag orkat skulle jag gråta lite. Spilla över en stund. Släppa spänningen jag gått med hela dagen. Jag orkar inte ens räkna till ett två tre fyra fem xxx dagar kvar. Ja, nu kommer tårarna… Och tankarna på min olyckliga kärlek får ta plats en stund, han är antagligen nöjd och glad. Hoppas det!

Jag börjar morgonen, sömnsvettig och morgontrött, att läsa lite av andras bloggar. Kommer till aprilsaga och läser om ett ett godistest där man kan läsa om vilken typ man är, självklart vill jag det. Tack nu vet jag och kan gå vidare med dagen! Jag är som 20% av alla andra. Undrar vad som mer finns för typer. Jag trodde inte jag var så vanlig. Men tydligen så är jag.
Jag deltar i tävlingen med, där man kan vinna 20 kilo godis. Vad ska jag ha det till om jag vinner? Hm…
Idag är det sju som gäller! Om en vecka ungefär vet jag kanske!

Jag har bestämt möbler till mitt rum i skolan hela natten! Å så trist! Det är ju det jag ska göra idag, på jobbet! Inte hemma i sängen när jag sover!
På mitt förra jobb fick jag också handla möbler, för sex år sen. Det var ju fint att få inreda sitt eget. Mina skåp! Min egen stol! Till mig! Sen slutade jag och ingen ville ha mitt kamikazejobb efter mig, så nu har väl andra tagit över de blå skåpen och den gula fina stolen.
Nu har jag inte alls samma känsla av förmån. Klart att jag ska ha möbler. Det är ju ett jobb jag ska sköta, så länge jag är där. Så länge nu jobbet ligger där det ligger, så länge verksamheten finns, så länge som…
Jag tar inget för givet. Tar en dag i taget med livet. Planerar för ett år i taget högst på jobbet. Ingenting är säkert. Allt är som det är just idag. I morgon är en annan dag. Saker har inte samma värde för mig längre. Jag vill inte fästa mig vid ett rum, inte vid möbler, människorna jag jobbar med uppskattar jag varje arbetsdag, allt och alla finns just här och nu. I en oviss framtid. Så är det för oss alla ju.
Jag har bott ensam i ett år och åtta månader räknar jag ut. Nu bor jag ihop igen ett tag, med Micke! Skönt att höra hans ljud! Skönt att ha sällskap! Skönt att ha en familj nära igen! Micke, kisse och jag!
Ungefär åtta dagar kvar. Evighetslångt!

Nu är det inflyttning hos mig, Micke flyttar in över sommaren. Det värsta med flyttningen är att bära allt tre trappor upp. Jag är inte bra på att bära. Jag gör det om jag måste.
Kisse går omkring och undrar vad som ska hända. Det är nya dofter och saker står på andra ställen. Hans katthjärna får en välbehövlig stimulans av doft och synintryck idag.
Och vad med mig? Jo, jag ser fram emot att bo ihop med Micke. Jag behöver också nya intryck hemma. I lagom mängd, så att jag hinner med att ta in allt och njuta av stunden.
Idag är det nio dagar kvar. Ungefär. Tills jag vet… om det blir av… eller inte. Det är som en graviditet ungefär, snart har nio månader gått av min väntans tid.

Så här vackert är det på en parkeringsplats i närheten där jag bor. Jag tror inte att folk i allmänhet vet vilken fin ros de har här. Den blommar bara en gång om året i detta överdåd! Just nu!

Inatt var jag vaken runt fyra som jag så ofta är. Jag gick upp och var ensam i världen en stund. Är det kisse som väcker mig månne eller har jag sovit klart? På sätt och vis är det skönt att vakna så där och veta att jag har tid att somna om eller, som idag, inte behöver bry mig om klockan alls.
Idag fortsätter jag att göra iordning till Micke. Gästsängen ska flyttas ut och stå på kant bakom soffan kom jag på i går kväll. Har inte plats i förrådet för en säng. Denna sängtanke har förföljt mig hela natten. Jag har burit, vänt och vridit i fantasin på denna säng och funderat på hur jag ska skydda den mot kattens klösande och hur madrassen ska ligga och allt möjligt. Då existerade inga större problem för mig än så här. Skönt!
Idag ska jag ut på promenad med en gammal vän. Matsäck och hennes vovve ska med. Vi har inte träffats på många, många år. Nu pirrar det i magen. Ska vi finna varandra igen?
Tio. Tio. Tio. Tio. Tio. Tio. Tio. Tio. Tio. Tio dagar kvar. Tänk om det inte blir något av det? Det vore verkligen trist!

Vilken fin morsdagspresent jag får i år! Jag, som inte firar mors dag, räknar ändå min sons tillfälliga inflyttning över sommaren hit, som en gåva! Jag ser det så i alla fall. Det är väl så jag tänker det kan vara, att kunna komma hem till mamma igen, som vuxen.
Jag är säker på att det kommer gå bra. Jag ser fram emot veckorna fram till midsommar av samboende igen. Det var mer än två och ett halvt år sedan sist. Ett helt liv sedan. Ett annat liv, med mamma, pappa, barn, hus, bilar, fritidshus, det mesta gemensamt, i ett lugnt, vad vi, jag och exmannen, nog båda trodde skulle vara ett livslångt äktenskap.
Nu är nu. Helt annorlunda än vad jag trodde det skulle bli. Jag städar rummet Micke ska bo i och tar undan en del grejor, så att han får plats med sitt. Och på söndag kommer min son att bo hos mig igen, ett litet tag. Jätteroligt!!!

Nu räknar jag dagar kvar i skolan att jobba, det är dags att planera avslutningar och se till att tiden räcker till allt som ska göras. Nu är jag inne på nästsista gången och sista… Dagarna går fort framåt nu. Hoppas inte sommarlovet rinner iväg lika snabbt då…
Och så räknar jag pengar. Fick lön idag. I sommar ska jag lägga ut en massa pengar på avlopp och ombyggnad av en fasad på fritidshuset. Ska låna lite med. Bäst att se till att pengar finns åtkomliga. Annars får jag svårt att sova. Jag räknar med att leva extra snålt den närmaste tiden. Inga nya kläder. (Lätt, köper sällan nytt, är inte road av att gå i affärer.) Inte köpa porslin på ett bra tag. (Svårt! om jag ser något jag verkligen vill ha.) Inte lämna in bilen på service än. (Bara en uppskjuten utgift. Måste göras, om jag nu ska ha bil.)
Och så är det elva dagar kvar till en dag i juni, som jag väntat så länge på. På ett ungefär elva.

Nu är det bestämt var mitt jobb ska ligga någonstans till hösten. På måndag ska vi beställa sprillans nya möbler till våra rum. Det har jag gjort förut en gång. Skillnaden är att jag då visste vilka lokaler jag skulle inreda. Nu har jag ingen aning. Nya paviljonger ska byggas i sommar till vår verksamhet. Där ska vi vara i ett år och sedan flytta igen. Suck! Det står visst i en artikel i dag i DN om just såna här verksamheter, att de alltid får flytta på sig och finnas på undantag. Visst är det så.
Skönt att vi ska höra till en skola i alla fall, inga lokaler i ett köpcentrum eller i höghus, som det var tal om. Skönt förresten? En självklarhet!
Jag tar en dag i sänder oavsett vad. Jag kan bara göra så mycket som ryms i en arbetsdag. Det jag inte gör idag, gör jag sen. Tills det blir sommarlov. Då tar jag ledigt. Livet är mer än ett jobb.
Livet… hm… ja just det. Undrar vad som händer här i närmaste framtiden… Micke flyttar in till mig för en period. Min australiensiske bror kommer på besök till sin gamla familj under ett par veckor. Något annat spännande kan hända med i en snar framtid om allt går enligt planerna. Å, vad jag har väntat på juni just i år! Snart är det juni! Nedräkningen kan nog börja nu! Tolv….

• jobba
• komma hem igen
• gå och handla
Klarar jag det här, så är jag rätt så nöjd faktiskt!

Jag har en känsla av obehag i mig, när jag ska åka hem från jobbet. Åka hem till vad? Tomheten. Har ingen älskling hemma att hålla om och bli hållen av. Jag blir påmind om mitt ensamma liv utan kärlek. Det kommer över mig då och då. Jag saknar mannen som får hålla om mig och som jag vill röra vid. Att få vara del av ett vi, som pratar om allt med varandra. Han som finns där. En käraste att älska med.
Jag vet att jag har lättare till att ha bra stunder för mig själv. Allt är inte helt nattsvart. Jag vet att efter ett tag av saknad kommer något annat. Och just nu är det svårt.

Jag läser i andras bloggar här och där att den och den ska sluta blogga. Jag läser inte just deras bloggar och bryr mig inte nåt särskilt om det. Alla har väl sina anledningar att skriva på nätet. Eller inte. Jag har mina. Ibland funderar jag på varför.
Jag är inte berömd. Jag är inte anonym. Jag har ingen strävan efter att bli berömd. Jag får inte kommentarer så ofta och de jag får, skriver jag svar till.
Jag har ingen jättestor blogg. Har ingen sån ambition heller. Jag skriver ändå. Jag vet att det finns folk som läser den. En del känner mig, en del tror att de känner mig, en del är helt okända för mig. Det blir som olika möten här och var i bästa fall. Och jag skriver för min egen skull. Det är ett sätt att formulera mina tankar på, ett sätt att kommunicera med andra.
Ibland blir jag avundsjuk på andra som lär sig om det ena och det andra, tips om länkar och ny teknik hit och dit, och det kan ta en stund innan jag landar i att det räcker att skriva om det som är jag och om mitt liv. Då är det skönt med bloggfriheten!
Jag har också mitt porslin på bilder på hemsidan. Berättar om mitt jobb. Sjunger. Diktar. Det är sidor av mig som får ta plats här, utan krav på att jag ska vara si eller så.
Hade jag haft ett annat hemliv, kanske jag skulle sluta blogga. Jag vet inte. Så länge jag tycker att det är roligt så kommer jag fortsätta. Tills jag tröttnar och vill göra annat.

Jag har fått massor av spam nu igen. Suck! Vad trist det är… Första tiden trodde jag att det var riktiga mejl och gladde mig över att så många tänkte på mig. Nu har jag slutat förvänta mig vanliga mejl och blir mer förvånad om det är någon riktig person, som verkligen vill mig något.
Jag gick upp kl 5 i morse och körde hem i lugn och ro på sömniga söndagsvägar. Jag lyssnar återigen på Da Vincikoden. Jag gillar att höra uppläsarens olika röster och så finns det ett ställe mot slutet där han glömmer bort att prata med rätt röst. Undrar om jag kommer höra det den här gången med?
Tillbaka hemma i tv-soffan med fler än två kanaler att titta på, lyssnande på kattlådskrafs och tvättmaskinssurr. Tryggt! Kisse luktar intensivt på mina jeans som luktar hund och källare.
Längtar till sommaren. Det är bara tre veckor drygt kvar med eleverna. Sedan packa ihop och flytta till annat arbetsställe. Samma jobb alltså. Andra lokaler. I ett höghus. Får större rum. Kanske kan jag ha lekarbetet igång nästa läsår? Å, så mycket som ska hända de närmaste veckorna. Min bror som bor i Australien kommer på besök till Sverige om ett par veckor. Micke flyttar in till mig över sommaren nästa helg. En ny lärare ska anställas. Massor av utvecklingssamtal med föräldrar kvar. Överlämningssamtal. Nya elever på ingång. Hur ska klasserna se ut? Många saker är det att hålla reda på nu.
Hoppas att skräpmejlen tar slut och att jag får fler riktiga mejl igen. De hjälper till att hålla mig uppe här hemma. Gulliga mejl alltså. Inga skitmejl.

Å vad jag har svårt att bestämma mig för vissa saker. Helt klart ambivalent. Ska jag resa hem ikväll eller tidig söndagmorgon? Vinet avgör nu. Jag dricker rosévin till maten och reser hem tidigt i morgon. Fint. Bestämt!
Jag har klippt gräset och pratat med hantverkarna. Tittar på videoinspelning från DR1, en konsert med Gasolin´-låtar i nya arrangemang. Häftigt och coolt! Helt annorlunda föreställning än jag någonsin sett. Den ska jag spara och titta fler gånger på.
Solen har kommit fram och kvällen är fin. Ska gå ut i trädgården en stund nu. Njuta lite av den.
Jag har det riktigt bra. Vissa stunder är njutbara och goda Här och Nu. Stunder av sorg kommer också emellanåt med längtan efter de oskattbara stunderna som var och som aldrig kommer åter. Som jag kan minnas och ha kvar i hjärtat för alltid. Jag önskar fortfarande det var annorlunda. Kanske blir det annorlunda en annan dag med.