Nu är jag riktigt i farten och skriver mina listor på allt jag vill ha med mig till Skagen. Mycket blir det. Ordning och reda! Många trunkar ska packas, fast det bara är för en vecka borta. Och så tittar jag mig omkring och ser att jag har så många saker som håller mig fast i tillvaron. Vad behöver jag egentligen och vad kan jag slänga eller ge bort? Jag tänker att jag snart kommer att flytta igen. Inte vet jag vart. Men tankarna finns där. Jag är väl rotlös just nu. Kanske är det en naturlig reaktion. Mina barn blev stora och flyttade, jag flyttade, skilde mig och bytte jobb, slutar kursen snart och har givit upp hopp om kärlek. Jag har kanske bara mellanlandat här. Kanske räcker det att ha så mycket som ryms i min bil? Är det en dröm om frihet jag har? Var hör jag hemma? Jag vet inte. I gestalt, som liksom jag, bryr sig om de små nyanserna och värdena av ord, är “jag vet inte” inget svar. Svaren finns inom en, men var?

En bra sak med att jobba som lärare är att ha lov. Det är fint att få vara ledig och göra vad jag vill ett tag. Jag har inte jobbat riktigt klart än, jag har lite att skriva först. Ändå har jag firat lovets början med rosévin på balkongen med en vän.
I morgon kan jag sova ut. Börja packa. Vad ska jag ta med mig till Skagen? Tömma bilen på vinterdäcken. Sommardäcken sitter på nu. Tanka. Titta klart på alla videobanden jag har samlat på mig.
I hjärtat har jag ont. Ständigt denna smärta. Jag vet att jag får lindring när jag gör annat som distraherar mig.
Tillintetgjord är ett ord som dyker upp i mig i dag. Jag har blivit till-intet-gjord, tänker jag. Inte vet jag vad jag gör sen med det.
Hängivenhet är att både hålla fast troget och att ge sig hän och släppa taget, har jag kommit på. Den kan vara både som ett hinder för att leva och livsbejakande då.
Språkets värden och nyanser är viktiga ting. Också små saker har betydelse för mig. Jag vet att en del retar sig på mig för det. Låt dem! Jag finner tröst i att hitta ord som kan beskriva hur jag är och hur jag har det. Just nu är det så här i alla fall.

Jag är hemma igen efter nästsista kurstillfället och sista handledningen. Gestaltterapeutiskt förhållningssätt heter kursen som vanligt då. Det var också sista gången vi var på slottet Rastaborg på Ekerö. Jag har verkligen tyckt om att vara där och jag har sovit i samma hörnrum varje gång. Jag kände mig som prinsessan i sagan, hon som skulle hänga ut sin fläta där, och så skulle prinsen klättra upp i den och rädda henne ur hennes fängelse. Ack nej, det kom ingen prins dit.
Bilden visar några vårblommor som ligger på golvet. Jag la dit den solgula svalörten, som får symbolisera svalans flyttning. Jag tänkte också på Anne Linnets sång “Svalen”: Når vintern kommer ta´r hun afsted, som en svale der søger mod syden. Jeg kigger mod himlen og ved at et sted vil jeg være hos hende i lyden. I lyden fra havet der bruser imod de lange og snehvide strande. Et sted vil jeg vær´ i erindringen som om hun bærer mig rundt om sin pande. Men jeg må blive her, selvom jeg ønsker mig vinger at ku´vær hvor hun er..//.. Jeg elsker min svale. Jeg venter et liv på en elsked man ikke kan eje.
Jag vill iväg jag med och i brist på egna vingar, så tar jag bilen. På tisdag reser jag till Skagen. Jag vet inte om Danmark är stort nog för att rymma både mig och den jag älskade mest i världen. Kommer min kärlek till Danmark också ta slut nu? Ikväll värker det extra mycket i hjärtat. Jag saknar honom så. Var finns en ny början? Här? Där? Eller någon annanstans?

GULLEFJUN av Borghild Arnér

Det var en kyckling som hette Gullefjun, han skulle ge sig ut på promenad.
Och solen lyste och gräset lockade och hela världen var så hjärtans glad.
Det fanns ett hål uti hönsgårns nät, där genom trippade med lätta fjät,
den lilla Gullefjun, med mjuka silkesdun och alla hönsen sa: ”Ka-ka, ka-ka!”

När Gullfjun kommit en bit på vägen, då mötte han en svart och gammal katt.
Men Gullfjun trodde inte han var farlig, så han blev inte rädd ett enda skvatt.
Men katten slickade bums sin nos, han tänkte nog av Gullfjun göra mos.
Den lilla Gullefjun, med mjuka silkesdun. Och alla hönsen sa: ”Ka-ka, ka-ka!”

Men plötsligt hörde Gullfjun nån som skällde och det kom rusande en väldig hund.
Då tyckte katten det var bäst att springa och så försvann han på en halv sekund.
“O, kära hund” sa den lilla kycklingen, “du räddat mig, du kan få bli min vän.”
“Tack lilla Gullefjun, med mjuka silkesdun.” Och alla hönsen sa: ”Ka-ka, ka-ka!”

Här finns bilder, text och pianonoter till Gullefjun till inspiration.

Vad är det med mig idag? Jag känner inte riktigt igen mig…
Innan jag ens ätit frukost så har jag varit iväg till affären och handlat lök till middagen och en piassavakvast till grussopning.
Sen sopade jag bort en massa grus från snöröjningen, de samlar en jättehög av snö från gatan runt ett träd utanför porten. Där finns en stenläggning runt trädet och i rundeln har jag satt myskmadra. Nu har den en liten chans att få växa till sig under våren. Och jag ska flytta en del av den till en annan rabatt.
Jag saknar min trädgård ibland. Inte det som var kravfyllt. Men det lustfyllda. Att stå med en kratta och göra lite vårfint. Att liksom meditera samtidigt, som att vara borta i en annan värld en stund. Att säga hej till jorden och blommorna igen och rensa bort lite ogräs.

Nu är klockan tolv. Så har jag resten av dagen att göra något med… Tvätta bilen hos brorsan? Se på film?
Absolut äta frukost. Packa klart till kursen. Laga middag till mig och Micke. Äta våfflor! Det blir bra vad jag än gör. Nöjdhetskvoten är redan fylld!

Min middagsvärd slår vad med mig om att jag om ett år har träffat en ny man. Jag tror inte det. Var det hundra kronor som står på spel eller 1500 kr? Jag minns inte.
Jag letar inte efter någon ny man. Jag behöver sörja först. Jag har fortfarande svårt att fatta, att det som hänt har hänt och att vi aldrig mer kommer prata med varandra. Jag vet inget om framtiden. Blir jag kär igen, så blir jag. Jag blir inte kär så lätt.
Jag fick i alla fall äta hjort ikväll. Hur gott som helst! Jag har aldrig ätit hjort förr. Vad är det med mig som inte har provat mer än jag har gjort? Vad har jag levt i för bubbla? Hm…

NU är allt ordnat för min påsktur till Skagen. Jag bara längtar dit! Jag ska bo hos Vibeke en natt och sen i kyrkan. Det blir bra. Med Vibeke kan jag prata min danska så mycket jag vill. Hon är rar. I kyrkan blir det inte något dansksnack, men mer av gemenskap, gudstjänster och tv-tittande. Och så vara i den nordjylländska naturen, sanden, klitterna, havet, gå och cykla i solen, om nu inte molnen skymmer då. Hoppas jag får plats med cykeln i bilen, det ser inte särskilt lovande ut. Kanske måste jag ta av båda däcken… hm…krångligt!
Fredag kväll ska jag till en vän på middag. På lördag får jag promenad- och kaffebesök. Ska baka en lingonkaka. På söndag tänkte jag tvätta bilen hos brorsan. Hoppas det är lite varmare då. Nästa vecka är det gestaltkurs. Sedan två dagar på jobbet med att besöka barn ute på olika förskolor. Det blir lite annorlunda och spännande. Påsklovet kommer direkt på det. Jag har knappt jobbat sedan sportlovet och ska redan få lov igen. Lyxigt!
Det är bra att ha lite planer. I alla fall för de närmaste veckorna.

Jag jobbar sena dagar och det gör inget. Bara bra att ha något att göra. Jag kan fokusera där nu, bara jag håller mig igång. Jag har lite andra arbetsuppgifter framöver. Inte så mycket undervisning då. Mer möten. Telefonsamtal. Boka tider. Göra besök ute på förskolor och skolor. Skriva om det. Gå på kurs. Ha påsklov. I mitten av april kommer vardagen i skolan tillbaka igen. Ja, en och annan lektion blir det väl med fram tills dess. En elev klagar redan över att jag inte är där och har lektion. Fint att höra att jag är saknad!
Hemma händer inte mycket. Rena öknen! Jag somnar på soffan. Vill inte tänka. Har inte något som kan fånga mig längre stunder. Jag håller mig till basala saker, som att se till att äta, duscha, sova, tvätta, diska, handla något lite och mest bara få tiden att gå. Lyssnar till På minuten, men hör liksom inte vad de säger. Lyssnar till Spanarna. Lika lite där går in av vad de säger. Somnar på soffan om jag ser på tv. Jag spelar in tv-program på videon och gitter inte se dem sen. Jag kan läsa en ytlig novell ur en veckotidning eller lösa en ruta med sudoko då och då. Inte särskilt upplyftande liv direkt. Och så får dagarna gå. Jag behöver inte göra mer än så heller.

Jag kom hem sent från jobbet. Ska ta fram bröd ur frysen och upptäcker att det redan har tinat. Fullt av frost är det med på lådorna. Suck! Jag ska sätta upp en skylt på dörren och skriva: STÄNG DÖRREN FÖR FAN!
Äsch! Jag brukar inte skriva svordomar så ofta, men jag är väl argare nu än förr!
Sen ska jag diska en del av det som står och väntar på diskbänken. Ja ha… lägger ner fullt med disk i baljan, som jag brukar göra. Diskar allt så det blir fullt i diskstället. Något är kvar i botten i diskhon. Ja, det är min bettskena. Väldiskad! Nu kan jag inte annat än att skratta åt mig själv. Tur det. Undrar om jag kan sova med den på mig i natt… kanske känns diskmedelsdoften då, oh yes, den gula med den naturliga doften… Eller så struntar jag i den i natt. God natt!

Ikväll började en ny dramaserie på DR1. Den heter “Forestillinger” och handlar om en teaterföreställning, Venus och Adonis av Shakespeare, som snart ska ha premiär. Underrubriken till serien är “6 veckor, 6 människor”. I varsitt avsnitt blir folk intervjuade och berättar hur de har det, om kärlek och möten mellan människor.
Avvsnittet idag påminde om Susanne Ostens Mozart. Fast ingen sjunger. Men med invecklade relationer, känslor som flödar och behöver kanaliseras, om spelet mellan människor.
Kul att se! Spännande! Men … det finns en skådespelare där som jag har så svårt med, fast jag inte ens känner henne. Nu har jag chans att ta reda på mer om det. Något i henne påminner om något i mig då, som jag inte erkänner.
Forbrydelsen gör uppehåll till hösten.
Se mer på DR1

… en slags långkofta jag haft, från Rabalder, grå och mörkröda breda ränder, jättesnygg,
VAR ÄR DEN???
… tidningen med artikeln där jag blev intervjuad i somras. Har jag slängt den eller ligger den gömd någonstans bara?
… kärleksvännen. Jag kommer alltid att älska dig och hör sen!!! Inte för att du läser det här, men ändå!
… pengar att gå gestaltutbildningen med.
… bra bilder på mig.
… ork och energi att göra klart kaklet i badrummet.
… gamla arbetskamrater.
… mejl från dig. Hoppas rummet blir klart snart!
… matlust.
Jag fyller på listan allteftersom jag kommer på resten. Jag vet att det är mer jag saknar…

Jag gillar listor och hittar denna lista på frågor hos Jannes blåggg
Här får du veta lite smått och gott om mig:
1. Kan du fixa en punktering och byta torkarblad själv?
Om jag verkligen måste och är riktigt illa tvungen kan jag det mesta. Tvivlar på att jag får loss muttrarna dock. Då blir svaret nej. Torkarblad är jättesvårt. Förstår inte hur de ska sitta alls. Kanske om jag står där länge och provar alla möjliga sätt så lyckas kanske ett, av misstag liksom…
2. Hur äter du ett äpple?
Först runtom, sedan nere, därefter kärnhuset och sist kanten uppe vid skaftet. Ja, jag äter upp allt utom skaftet. OM jag nu äter äpple. Inga gröna, hårda såna.
3. Är du rädd för små svarta kryp med många ben?
Avskyr spindlar. Rädd? Ja!
4. Big Brother eller Sportnytt?
Nej, aldrig!
5. Rent spontant, om du får välja en present till dig själv, vad skulle det bli då?
Nobelservisdelar. Sällsynta Blått banddelar. En resa till Danmark. Vaddå? EN present bara???
6. Är du mörkrädd?
Nej.
7. Resmål som fascinerar?
Egypten - kulturen. Madeira - naturen. Skagen - naturen. Har aldrig varit i Egypten dock.
8. Ditt senaste telefonsamtal?
Ringde Lasse igår. Syrran svarade inte, annars hade det blivit hon här.
9. Om du får välja en artist som kommer och spelar för dig på din födelsedag, vem blir det?
Anne Linnet. För övrigt träffade jag henne på min 50-årsdag. Hon spelade för mig dagen efter sen.
10. Förrätt eller efterrätt?
Om jag orkar efter middagen blir det efterrätt.
11. Bästa stunden på dagen?
Natten! “Den dag du gav oss, Gud, är gången…” Psalm 191.
12. Tre saker du alltid har med dig?
Plånbok, nycklar och… hm…. glasögon. I fickan. Inte på mig.
13. E-post eller snigelpost?
Epost då. Men ibland finns inget alternativ, vanlig post är bäst till kärleksbrev, långa personliga brev, presentbrev och julkort. Julkort på mejlen är inte lika kul som i brevlådan. Vill hålla i korten. Jag är glad i både mejl och vanliga brev annars. Hellre skicka och ta emot många mejl än att ta emot och skicka få vanliga brev.
14. Den senaste komplimangen du fick?
På gestaltkursen senaste omgången. Eller i ett mejl att en ser fram emot att spela ihop med mig, det tar jag som en komplimang. Nej, förresten, den senaste var att jag hade skrivit en fin melodi till en sång jag gjort. Kurre sa det förra lördagen.
15. Senaste gången någon skällde på dig?
För två veckor sedan.

Jag har sorterat ut gamla kläder ur garderoben med Astrids hjälp. Jag är så tacksam för att hon kan hjälpa mig och jag litar på hennes omdöme. Det har jag ju inget riktigt bra kan jag tycka. Jag går mest i samma kläder jämt och ständigt, och de nya kläder jag har, vill jag använda till fest och det händer ju sällan. Nu får vardagen bli till fest har jag lovat mig själv. Jag behöver verkligen ändra inställning. Jag har ju en hel del kläder som jag sällan använder. Nu ska de fram! Fina kläder är till för att synas i!
Svårast att slänga var min vinterjacka med pälskragen som passar så bra till mitt hår. Kragen knäppte jag helt enkelt av och sparade. Vad jag nu ska göra med den… Titta på den och klappa på den ibland då…
Astrid köpte sedan två nya tröjor och ett linne till mig i födelsedagspresent. Jag köpte en tröja.
Så mötte vi min exman, Astrids pappa, i centrum med hans nya kvinna och det var ju bra att se henne så där för första gången helt oförberett. Jag kände ingen svartsjuka. Jag ångrar mig inte mer. Det kändes klart. Skönt. Och jag kände mig snygg. Också skönt.
Här är en bild på mina nya kläder:

Jag har klarat av att göra en kycklingpaj! Lyssnar på Lalehs andra cd. Den kanske blir bättre när jag lysssnar mer. Inte lika medryckande som första cdn. Kanske är den andra cdn svårare att göra än den första. Dricker min kära tröstande gin, med cola light. Jag är nöjd med att ha lagat mat. Hoppas jag kan äta den med njutning och inte bli dålig av den.

Jag ligger fortfarande mest i sängen. Utan ork. Utan mål och mening. I tystnad. Så får det vara. I alla fall till på måndag. Då måste jag jobba igen oavsett vad. Och det går nog. Den värsta krisen är över eller går att hantera på något sätt.
Imorgon kommer min dotter och ska hjälpa mig att tömma garderoberna på gamla kläder som har gjort sitt. För små, för stora, för omoderna, för oanvända. Jag vill gärna vara samarbetsvillig då, och inser att jag har svårt för det, envis som jag är och med så svårt att släppa gammalt. Håll fast, ligg kvar, rör dig inte! skulle jag kunna ha som valspråk. Vad händer med drömmarna då? De kraschar. Inget händer. Allt förblir drömt. Jag är ofri.
Vad ska jag ta ut för riktning i framtiden då? Har inte en susning. Pilgrimsvandringen i Spanien lockar, att gå 80 mil. Varför skulle inte jag kunna göra det, om det är vad jag vill och behöver? Att flytta till Danmark ett år eller så. Snart eller aldrig. Att få ge ut mina dikter. Vad kan det bli av det i så fall? Måste det bli något mer än så? Att ta ut en ny riktning blir så stort, i jämförelse med att rensa i garderoberna.
Jag är hur som helt tacksam för mitt jobb och hoppas det blir en bra lösning för verksamhetens flytt till ännu okänt ställe. Jag är glad i mina barn. Min gestaltkurs tar slut i maj, bara två tillfällen kvar. Vad vill jag med de två gångerna? Vad gör jag sen? Om jag hade 400 000 kr kunde jag gå gestaltterapeututbildningen utan ekonomisk ångest, så nu spelar jag på Lotto… Otur i kärlek kan väl betyda tur i spel? Nä, det tror jag inte på heller.