Jag ska få vara med i blogstafetten! Den sista delsträckan befann sig vara ledig och de annonserade efter en intresserad och jag vågade svara. Så där direkt. Det bara kändes kul.
Det dröjer innan det blir min tur att skriva. Och det går inte att förbereda sig på ämnet, för den som är före mig väljer det. Sedan har jag tre dagar på mig att skriva något om det. Detta är helt klart både spännande och roligt. Jag känner pirret i magen. Ett bra pirr!

Idag får jag en massa middagsgäster. Vi ska sitta sex runt bordet i köket. Det går säkert om jag lägger i inläggsskivan och vrider det ett kvarts varv. Finns det hjärterum så finns det stjärterum.
Morgonen började fint. Jag ler och mår bra. Jag har varit ute i söndagslugnet och har handlat till efterrätten. Jag ska göra glass. Det var länge sedan glassmaskinen fick arbeta. Jag har kanske också kommit till den punkten nu att jag orkar ordna något mer, det verkar så. Och jag har lov. Tiden känns oändlig just nu.
Gott om tid har jag faktiskt med. Jag behöver det. Tanke, vila, energimobilisering och handling turas liksom om att ta plats. Ungefär som gestalts energicirklar. Idag blir det mÃ¥nga cirklar att vara i. Bäst att börja med nÃ¥got nu… det sista skall komma först….glassen dÃ¥ alltsÃ¥…
DÃ¥ tänker jag förresten pÃ¥ sista Parlamentet med Pia Johansson som berättade om sitt fiktiva bröllop skildrat bakifrÃ¥n… ha ha!!! Det var riktigt kul!

Så här fint var det på inglasade balkongens nordsida idag. Det ser ut som moln, fast av snö.
Jag är inne mest och städar och gör om lite. Bokhyllan jag skulle ha bredvid sängen passade inte och får stå i hallen nu som cd-hylla. Det är en cd-hylla jag köpte. Det passar bra att ha musiken där, lättåtkomlig till sovrum, kök och pysselrum.
Så får jag fundera vidare på vad jag ska ha som sängbord. Nu lutar det åt en väggfast hylla, fast jag inte gillar att borra i väggar. Ska jag snickra den själv eller leta efter den jag vill ha? Jag tror jag vill ha samma modell som förut fanns på ikea, den hette Robin och har utgått nu. En sån, fast mindre vore nog passande.
Lördagskväll… hm… jag har inget spännande liv alls, mina lördagstankar handlar om hyllor och snömoln. SÃ¥ gÃ¥r den första sportlovsdagen. Det är i alla fall lugnt. Det är bra.

Jag tog fram räkor till att ha på min kvällsmacka. De är uppätna nu. Av katten. Han jamade först så konstigt. Sedan blev han tyst. Sen hoppade han upp i gästsängen, slickade sig och var lite spattig. Jag gick ut i köket. Där fanns två räkor kvar i tallriken på diskbänken. Hungrig katt förser sig själv, förstår jag. Jag tar fram lite annat till min macka. Kisse går iväg från sängen. Kommer tillbaka och slickar sig mycket nöjd runt munnen. Nu är fatet tomt! Godnatt, säger kisse och somnar nöjd efter fredagkvällens mums!

Jag bara måste säga det. Nu!
- Jag har sportlov om några timmar!
Det känns så himla bra att få vara ledig så här mitt i vintern och slippa tänka på att ställa klockan, slippa planera och ha massor av saker i huvudet, att bara vara ett tag.
Förr sa folk retsamt att det fanns tre skäl att bli lärare: juni, juli och augusti! De dagarna är över. Sommarlovet blir kortare och kortare. Återhämtningen och vilan mellan ena året till nästa finns inte på samma sätt nu. Läraryrket sliter mer och mer. Organisationen i skolan tar också mer trist tid att hålla på med.
Nu tar jag och jobbar mina timmar idag, ska skriva mest och göra klart till utvecklingssamtal. I mitt nya jobb har jag utrymme till att vara med i alla samtal. Fantastiskt bra! Jag tycker om mitt jobb! Och mina lov! Och jag kan kanske orka sporta med, om jag vill.

LÃ¥ng dag. Eller lika lÃ¥ng som den alltid är… Har jobbat i tvÃ¥ pass liksom. Först den vanliga arbetsdagen, sen ett kvällspass. I mellantiden var jag pÃ¥ Ikea. Bra att jobba nära där dÃ¥. Jag strosade omkring och hade det bra. Köpte mer än jag tänkte. Tja… ibland är det skönt att fÃ¥ nÃ¥got nytt att se pÃ¥ med. En ny färg pÃ¥ ett överkast, kostade bara 89 kr. SÃ¥nt kunde jag väl unna mig, tänkte jag. Och nya lakan. Visst. Jag ville ha en smal hylla att ställa bredvid sängen med. Fungerar det inte sÃ¥ fÃ¥r jag hitta pÃ¥ nÃ¥got annat med den. Ställa cd-skivor i t ex. En lampa till min garderob tog jag med. Och lite smÃ¥saker.
På kvällen var det föredrag om barn och internet. Jag lever helt klart i en skyddad bubbla. Jag har ingen aning om vad som finns åtkomligt för vem som helst. Jag tror att många där liksom jag, fick en smärre chock över vad våra elever kan ha i sina vardagsliv genom datorerna och mobilerna.

Så har jag klippt luggen själv! Åter där. Det var tio år sedan jag gjorde sånt. Jag står framför spegeln med kam och sax. Vattenkammar håret som ska klippas. Så måttar jag på ett ungefär. Och rufsar till luggen sen, så att det inte ska synas hur den blev.
Jag har min frisör i porten bredvid annars. Om det inte blir bra, kan jag alltid gå dit. Min nuvarande frisör klipper billigt och bra och har drop in och är trevlig att prata med dessutom. Men just idag orkar jag inte ta mig ut och sitta där.
För tio år sedan hade jag också kort lugg. Och jag avskyr, då som nu, att luggen hänger ner i ögonen. Jag vill helst ha den helkort. Frisörerna håller inte med. Då, för tio år sedan, lät jag luggen växa ut och bli jämnlång med resten av håret. Och nu är jag tillbaka till ruta ett. Mer gråhårig bara. Och jag är för lat för att färga och tona håret. Och luggen är klippt. Skönt!

Jag slog sönder ett glas i badkaret nyss, precis när jag hade gÃ¥tt upp och bara skulle hänga tillbaka handduken. Sjutton ocksÃ¥. Och inte var det glaset med sprickan heller, utan det andra, det hela fina med ett tryck pÃ¥ en ko, det skulle väl ha varit mjölk i det…
Det är ingen jättebra dag idag. Jag känner det i magen. Jag känner det i andningen. I örat som dunkar. En stress. Jobbigt på jobbet. Så mycket oriktad energi som svävar runt och gör mig nedstämd och indragen i saker jag inte vill vara med i. Jag har nog med mig och mina arbetsuppgifter.
Kvällen är dock inte slut än. Det kan bli bättre. Hoppas på det!

Idag har jag tagit kommando över trÃ¥kigheten och skapar nÃ¥got istället. Jag skriver och skriver och läser och ser pÃ¥ Battlestar Galactica när jag vill vila mig. Jag har börjat en ny process idag, med nygamla idéer och sÃ¥ fÃ¥r framtiden utvisa vad som kan bli av det. Jag har kul i alla fall. Och sjunger igen. Bara kroppen gillar inte att sitta…
Jag har mejlat runt lite och hoppas på goda svar. Med mitt gamla projekt nådde jag en vägg. Nu vänder jag mig om och tar ut en annan kurs, som jag hoppas kan leda mig vidare. Min nylimmade stol kan stå som symbol för att jag kan hålla fast vid det gamla och vackra, det som jag tycker om och vill ha och ändå fungera på nytt igen.

Det är lördagskväll och inget som jag vill se på tv. På datorn ser jag andra omgången av Old Christine. Avsnitt efter avsnitt. Uttråkad. Fast jag kan ju skratta åt henne och önska jag var mer som hon.
NÃ¥, stolen är limmad och jag har lagat lunch och bjudit min vän pÃ¥ mat som tack. Vad nu? Jag tror jag behöver nya projekt i mitt liv. Eller ta tag i saker som behöver göras. Det är nog bra att göra klart gamla planer först. Och orka med kvällen. Vad ska jag göra dÃ¥? Dricka gin? Nej. Äta? Nja. MÃ¥la? Hm… Baka?
Jag tror jag bakar chokladrutor. Det var länge sedan. Och sen äta upp dem. En hygglig lördagskväll. Det var en lørdag aften, jeg sad og vented dig… Nej visst ja… inte gÃ¥ den vägen igen… Sluta vänta! Gör nÃ¥got!

I morgon lördag, kommer en trogen vän hit och han vill hjälpa mig att laga en gammal stol jag har. Jag har ärvt den från min pappa, som i sin tur ärvt den från sina föräldrar. Stolen har gått upp i limningen. Inte jag. Däremot tog jag bort mitt förra inlägg. Jag kände mig inte bekväm med det.
Redan är det kväll och jag är trött. På eftermiddagen landade en koltrast på fönsterbrädan där jag har lite fågelmat till ekorren, en halv meter från där jag satt och pratade i telefon. Vi såg på varandra. Sen flög den iväg. Jag blev kvar, glad och förvånad över det snabba mötet. Så kan möten vara. Korta. Överraskande. Till och med förvirrande. Hoppas att den kommer tillbaka igen.

Jag vaknar och tänker att veckan har gÃ¥tt fort. Redan torsdag. Det har varit en annorlunda vecka med lite andra arbetsuppgifter med. Intervjuer och samtal med föräldrar. Bulldagar och tÃ¥rtätardagar. Strax ska jag pÃ¥ friluftsdag. Fri-luft! Undrar vem som kom pÃ¥ det ordet… Jag steker ett ägg och kokar varm choklad. Jag har tagit fram mina skridskor och isdubbar. Undrar om det är kallt nog pÃ¥ sjön och om en bana där är plogad? Jag har inte Ã¥kt skridskor pÃ¥ flera Ã¥r. Dessutom har jag tagit fram anoraken och tjocka vantar.
På eftermiddagen blir det mer tårta. En kollega går i pension till sportlovet. Tänk vad fint att möta våren med ständigt lov.

I dag hörde jag vårens första fågelkvitter. Jag såg fågeln som sjöng också. Det var koltrasten, som satt i tallen. Fint att höra den. Det finns hopp om en vår.

I natt krafsade kisse på lådan och jag vaknade och kunde inte somna om. Istället fladdrade tankarna omkring. Plötsligt fick jag inspiration till att göra en bok till en elev i skolan. Den skulle vara skriven med versaler och enkla ord. Vips så var grunden skriven och som på beställning hade jag den eleven idag och vi gjorde tillsammans i ordning början till elevens bok. Jag vet inte vem som hade mest kul. Antagligen jag. Vilken lycka det är att höra ett barn som nu förstått läsningens mysterier och slutar gissa vad som står. Eleven fick gå bakvägen in i texten. Först läsa och sen rita till texten.
Jag känner mig så kreativ och duktig nu. Jag behöver inte följa en metod, jag kan blanda vilt med allt jag kan. Att följa barnet är ledstjärnan framför allt. Då gör vi sällskap längs bokstavsvägen och läsningskurvorna ihop. Upp tillsammans över bergen och sen lär vi känna djupen i läsningen. Att förstå och koppla ihop orden med en betydelse. Vad roligt det är att lära sig, både för eleven och mig. En ömsesidig glädje!

Jag är lite dålig på att ta fram min blogg på olika ställen och pinga. Är det så här jag gör för att komma med på bloggkartan? Jag tror jag pingar på knuff.se med. Mina dikter kommer med där i alla fall när jag har skrivit nåt. Nu prövar jag så här:
Jag har placerat min blogg i
Handen på bloggkartan.se
Allt som skrivs om det där nya, som är kopplat till tidningen, har jag ingen större aning om. Men så skriver jag inte om några världsnyheter heller. Jag tar ett litet steg i taget. Bloggat har jag gjort i snart tre år. Jag är långsam alltså!