Jag är hemma, sitter i sängen och under täcket ligger kisse och värmer mitt ena ben. Nyss kom jag hem från jobbet. Det var lite konstigt att komma tillbaka till nya jobbet efter tre dagars bortavaro, när jag var på kurs. Jag var som i en annan värld på kursen och har liksom inte boat in mig klart på jobbet än. Dessutom är jobbet är intensivt och jag är intensiv, på ett helt annat sätt än allt annat. Jag märker att jag har olika energinivåer som växlar då och då. Det är nog bra med ställtid emellan olika uppgifter. En viss energi har jag med att jobba med eleverna, i alla fall koncentrerar jag mig då helt på barnet och vad vi gör. Högre energi har jag när jag pratar med alla möjliga som jag möter, vi planerar saker ihop i flykten och jag är tillgänglig hela tiden då. Sen pustar jag ut lite ensam på mitt arbetsrum, plockar bland papper, sorterar tankar och tid, dokumenterar och ställer om mig. Och så hemma som nu, så andas jag mer avspänt och vill bara ha tyst runtomkring mig och inga krav på mig. Bara vara och känna hur larmet i huvudet släpper och jag kan göra det jag vill helt.

Jag uppskattar: ett gott skratt, lugn och ro, i mitt yttre och i mitt inre, att gå till ett jobb där jag trivs och känner mig välkommen, ensamhet, god ekonomi, ordning&reda, god mat och gestaltkurser. Idag åker jag på min gestaltfortbildning. Jag ler för jag är glad. Och ekorren har suttit på fönsterbrädan igen. Jag såg hur den nästan flög iväg över husväggen. Jag uppskattar ekorrens besök med.  

Kors i taket! Jag sitter i köket och betalar räkningar med ett leende! Jag har fått lön. Och lån. Tänk vad bra det kan kännas att ha skulder på flera hundratusen och ändå vara glad! Hellre skaffa sig skulder för att täppa till i hålen, än att inte ha ett öre. Jag fattar precis hur det kan vara att ta ett lån för att ha råd till det som känns viktigt för en. Och då menar jag inte för att leva ett liv i lyx. Bara för att leva hyfsat rofyllt. Och så visst förstår jag att det vore ju bäst att vara skuldfri och ha pengar på banken ändå. Jag tänker att nu ska jag sluta ta fler lån. Amortera så jag kan bli skuldfri i åttioårsåldern ungefär då… Ha ha… det är ju inte särskilt upplyftande. Men jag oroar mig inte för det idag. Jag ska betala min restskatt och min kurs. Och jobba. Det är det viktigaste för mig nu. Börja se en hel vecka framåt.

Idag har vi fest i skolan med sång, lekar, saft och bullar. Det blir premiär för mig att spela på jobbet framför alla elever och personal. Gitarren är sprillans ny, en svart och läcker gitarr! Det är verkligen fint att kunna köpa en gitarr att ha i mitt jobb. Förr i tiden fick jag ta med min egen och det kändes ju inte så bra alltid. Det ska bli så roligt att spela ihop med mina två arbetskamrater. Tre gitarrer! Urläckert! Jag är så nöjd med min vecka.

Jag känner mig som en indian. Inte bara för att jag läser ur en indianbok för en klass i skolan. Jag tänker på att man kan nå snabbt fram, och ändå lämna kvar själen bakom sig som inte hunnit med. Det sägs att det är ett indianuttryck ju. Så idag satt jag mest i mitt rum och boade och ordnade med papper och datorn. Fast datorn fick jag inte igång med min hemkatalog för skolan och mejlen. Och så seg den är. Det kan bli en prövning. Jag var in och hälsade på eleverna i två andra klasser med. Det är många nya ansikten att lära känna. Undrar när bilden av en person och namnet landar i en själv och kopplas ihop automatiskt? Och att kunna blunda och göra sig en bild av rätt person inom sig? Det är rätt så märklig process egentligen. Jag har svårt med både namn och utseenden. Jag får jobba med hjärnan på högvarv med det nu. På fredag ska vi ha orkester med tre gitarrer och spela “Hur ska jag göra för att komma över vägen?” med alla eleverna och personalen i tal- och språkskolan. Jag behöver pyssla till det och klippa ut bilar till olika bilmärken och leta fram mina smådjur, för att göra sången mer konkret. Det är kul. Bara att tänka om det, planera och öva är roligt. På jobbet äter vi mycket godsaker. Mums! De verkar fira jämt! Jag blir tjockare… och tjockare… Bilden är från dagens goda.

Idag har jag ingen lust att skriva något. Jag är trött och har så mycket intryck att smälta. 

Jag vaknar tidigt. Jag känner en spänning inför dagen då eleverna kommer tillbaka. Så ser jag en ekorre på fönsterbrädan. Tre våningar upp. Jag tittar ut. Den är borta. Drömde jag?  Den måste ha klättrat på den skrovliga väggen. Helt otroligt. I skolan är jag ute med en klass och vi leker. Så bortanför gångvägen syns… en ekorre! Jag har inte sett ekorrar på lång tid och så idag ser jag två med bara timmars mellanrum. Idag går jag hem tidigare för att sortera mina skollådor, det är mycket med att byta jobb och flytta sina saker, vad ska tas till nya skolan och vad kan jag ha kvar hemma eller slänga? Jag har varit… en ekorre. Jag vill inte vara det mer. Går det att bli annorlunda, göra annorlunda, förändra sig, i grunden? Hoppas det!

Jag vaknar tidigt och somnar inte om mer än någon timme sådär. Jag ligger och tänker och skriver djupa tankar om ett och annat. Jag ser plötsligt något i ett klart ljus. Som en insikt kanske. Något i mig landar eller nåt. Jag vet inte hur jag ska beskriva det. Jag ser på en mening som jag skrivit och förstår att just precis så där är det. Kanske visste jag det mer eller mindre förut med om jag tänker efter. Men nu är det skrivet med bara några få ord. Så enkelt var det att förstå. Så tittar jag emellanåt på en science fiction-serie på bärbara datorn här i sängen. Plötsligt har flera timmar gått. Klockan är inte fyra längre. Den är över nio. Jag är hungrig nu. Dags att äta frukost!  

På väg hem från jobbet idag, vaknade längtan efter att göra klart delar av mitt musikprojekt som legat nere lång tid. Äntligen har jag lust att skriva ett brev och skicka iväg och hoppas jag kan få tillstånd till att göra just det, som är min plan. Jag har ju en ledig helg här att ta vara på. Ska jag sova bort den? Sörja? Göra något? Vara nöjd? Absolut det sista! Jag är nöjd med att jag har jobbat hela veckan och jag har känt mig så välkommen där. Skönt! Nu får jag cykla ner till affären och köpa svart färg till skrivaren bara.

Ibland går en vecka så snabbt och ibland sniglar sig tiden fram. Fyra dagar på jobbet har känts som många fler. Jag längtar efter att vara ledig igen. Vara själv i mina tankar. Och utan att gå upp efter klockan. Eller klockorna. Jag har både väckarklocka och mobilalarmet på. Nu när jag bor ensam har jag inga ljud från andra att vakna till och ingen puttar på mig om klockan blir mycket. Jag somnar tidigare nu med. Igår orkade jag inte se klart deckaren på tv. Jag satte mig istället på balkongen en stund och tände fotogenlampan och bara satt där en stund. Det var fint. Nu har jag en kväll framför mig. Kanske orkar jag se klart deckaren nu?    

Idag vill jag vinna en auktion med en tallrik från Blått band. Alldeles strax. Om jag vinner får jag två i samma storlek. Och så ska jag hämta mina åtta kartonger och en sandlåda från gamla skolan. Bara inte det regnar just då. Det vore inte så bra. Och var ska jag förvara allt? Hm… det blir kanske en dag till att sortera ut och verkligen göra upp med mitt skolförflutna. Kanske hittar jag något som jag ändå vill ha kvar. Sandlådan kommer inte att få plats i mitt nya rum. Det blir inget lekarbete på nya jobbet, för jag får inte plats med sakerna alls. Håll tummarna nu så att jag vinner auktionen! Och det gör jag. Hoppas nu att tallriken är fin och inte krackelerad. Och så skynda skynda iväg till jobbet…  

Första arbetsdagen på nya jobbet avklarad, den andra står på lut. Jag har fått nycklar och ett arbetsrum. Arbetskamrater och nya chefer. Papper på tider för möten och läsårsdata. Möten och föredrag. Skolorganisationen ska komma igång. Lätt att bli stressad. Det har alla. Den första tiden ska jag boa in mig och lära känna folk lite. Två barn på fritids har jag lekpratat med, utan att säga något om vem jag är. Jag fick en klar vinkning och ögonkontakt tillbaka när jag gick. Kände mig godkänd då. Jag kan fortfarande få kontakt med barn. Skönt. Trött och full i huvudet åkte jag hem. Hamnade av en tillfällighet på puben i centrum och drack cider med en vän. Vi skojar om att gå dit varje måndagkväll och ha det lite lättsamt. En annan vän kommer och hans vänner. Det känns kul. Men sen blir jag yr och det luktar illa av cigarettrök och jag är glad för att gå hem sen. Vilar. Gör fint i mitt sovrumsfönster. Tar bort färgfläckar. Putsar. Nu hänger gardinerna på plats. Fönstret är inte något fult fönster längre som jag tittar på, det är…. bara ett fönster, som jag inte längre ser och hakar upp mig på.

Sover dåligt för katten jamar som vanligt här i lägenheten vid 4-tiden. Måste stänga dörren! Vaknar tidigt, innan väckarklockan ringer. Jag gör mina morgonsysslor. Tar det lugnt. Duschar. Funderar på kläder. Det regnar ute. Det har regnat hela kvällen och natten. Det gör väl också sitt till för nattsömnen. Tur att jag hann måla fönstren klara här. Får väl ta med vanliga ryggsäcken till jobbet första dagen på nya jobbet. Ha med frukt och vatten där. Och paraply. Och skrivblock. Nu börjas det med att förbereda mig igen för dagen som kommer. Jag ser fram mot att börja jobba nu. Beredd. Lite pirrig. Men helt ok. Glöm nu inte bort att äta frukost bara. Passa tiden. Börjar 8.30.

Sista dagen nu i min nästan nio månader långa period av egen tid. I morgon blir min tid andras med. Tillbaka till lönearbetet. Det pirrar upp i bröstet på mig. Jag hoppas verkligen jag kommer att trivas på mitt nya jobb. Ny skola. Nya arbetskamrater. Nya elever. Nytt arbetsrum. Ny resväg. Tur att jag får vara ny jag med. Och att det bara är en dag i taget som kommer. Annars hade det väl känts lite överväldigande. Jag har inte hämtat mina materialkartonger från gamla skolan än. Så går två veckor och sedan är det kursdagar. Tänk att jag kan fortsätta att gå min gestaltkurs! Himla bra! Den är viktig för mig. Och jag kommer ha nya sätt och vanor att leva på. Komma hem till mitt eget bo och kisse. Kommer tiden efter jobbet att räcka till för mig? Jag är ju van vid att ha all tid jag vill till mig själv, i lugn och ro. Hoppas det! Men allt mitt eget kreativa kommer nog att få ligga i lådan och vänta ett tag igen. Kanske. Eller hellre hitta någon balans. Det vore sorgligt att behöva lägga mitt eget viktiga åt sidan bara för att jag börjar jobba. Jag får fundera mer på det här sen. Äta frukost nu. Sedan måla klart fönstren och elementet i sovrummet.  

Jag har svårt att gå upp och börja dagen. Vill inte! Måste måla! Tvätta med målartvätt och skölja av är fan det tristaste som finns! Så jag somnade om och drömde om min pappa, som är död sedan flera år. Jag har några män hemma som ska hjälpa mig att röja och fälla träd på tomten. Pappa, som har varit borta på okänt ställe, kommer och vill såga han med. Han är så gammal som han var när han dog, men vill visa att han kan jobba, han sågar ner ett träd och kastar in stammen i två delar, som projektiler in i skogen. Min f d man frågar vad jag ska göra med dem. Han lyfter fram dem till skogskanten, inget mer. Jag släpar bort stammarna till andra sidan huset för att där hugga dem till ved. Pappa upptäcker sedan och blir förvånad över att han har en ny bil, utan att ha blivit tillfrågad om det, min bror har ordnat det. Jag överlåter tolkningarna till den som vill fundera på det. Fast jag kan inte låta bli att tolka så här: Inget sex mer. Möjligen värme, för jag vill kunna elda med veden sen. Styrka och envishet. Förändringar. Nya energier. Ett återseende. Bilen betyder också något nytt.