Vad skönt det kan vara att vila sig. Idag har jag sovmorgon och behöver inte gÃ¥ upp om jag inte vill. SÃ¥klart vaknar jag tidigt dÃ¥. Katten kommer och jamar uppfordrande. SÃ¥ gjorde han inte pÃ¥ landet. Där sov han gott länge pÃ¥ morgonen. Jag har bestämt mig för att samla pÃ¥ solstrÃ¥lar och ljus. Och börja äta frukt igen. Jag har ätit godis hellre. Idag ska jag ut pÃ¥ stan med Astrid. Vi ska gÃ¥ dit näsan pekar och kanske gÃ¥ pÃ¥ nÃ¥got museum med. Jag har en garderob som ska sättas ihop i helgen. Ena dörren har en repa, sÃ¥g jag igÃ¥r när jag började packa upp paketen. SÃ¥ trist det är. Det mÃ¥ste bytas. Extra besvär nu igen. Ja ja… Det kan jag klara själv i alla fall. Men garderoben behöver jag hjälp med. Och hjälp att hämta sängen frÃ¥n affären nästa vecka. Jag stannar nog hemma tills den har kommit. DÃ¥ vore två saker klara tills jag kommer hem nästa gÃ¥ng. Det är skönt att avsluta projekt. Och jag ska helst inte börja nÃ¥gra nya. Bara samla ihop mig och mitt. Och vara i sommarens ljus. Äta frukt. Det känns som nyÃ¥rslöften. NyhalvÃ¥rsafton! Idag!   

Jag är hemma och längtar bort igen. Det är stor skillnad pÃ¥ att bo i en lägenhet och att bo i ett hus, just pÃ¥ sommaren. Även om jag är inne mest, sÃ¥ är det just friheten att bara kliva ut genom dörren och sedan vara ute, som jag uppskattar. Men nu mÃ¥ste jag vara hemma i lägenheten för att ta hand om viktiga saker. Nästa vecka far jag norrut igen, till fritidshuset. Min nya säng trodde jag skulle ha kommit nu, men den kommer nästa vecka, och dÃ¥ är jag troligen inte hemma. SÃ¥ fÃ¥r den vara kvar i affären till i slutet av sommaren dÃ¥. Jag åkte till min gamla skola idag, för att hämta mina sista lÃ¥dor där, tänkte jag, men se det gick inte. Ingen hade nycklar dit de stÃ¥r. Och sandlÃ¥dan som ocksÃ¥ skulle hem, glömde jag helt bort… Det kom jag pÃ¥ nu, i denna stund… Hm… SÃ¥n glömska! NÃ¥, bara jag inte glömmer bort mer väsentliga saker. Jag skriver listor. Skriver in saker i almanackan. Programmerar videon. Ställer alarm pÃ¥ mobilen. Ställer väckarklockan. Använder äggklockan flitigt. Allt för att minnas. Lägger fram det som ska fixas med. En del saker flaschar bara förbi genom huvudet. DÃ¥ är det bäst att fixa det snabbt. Ta med bikinin till Norrland t ex. Packa ner den NU!

Oj vad fort jag kan köra… det var nog den snabbaste resan hittills. Vägen hem frÃ¥n Ã…ngermanland blir bättre och bättre. De jobbar pÃ¥ att göra trefiliga vägar här och där. Och nästa Ã¥r, i oktober, blir motorvägen förbi Uppsala klar. DÃ¥ tjänar jag in massor av tid pÃ¥ den med. Jag stannar inte nÃ¥gonstans, för kattens skull. Han lider i kurvorna. DÃ¥ piper han. Centrifugalkraften pÃ¥verkar honom säkert dÃ¥. Jag kör sÃ¥ sakta jag kan i rondeller och svängar. Annars är han jätteduktig att resa nu och sover mest. En gÃ¥ng i timmen ungefär sträcker han pÃ¥ sig lite och ibland ser han förebrÃ¥ende pÃ¥ mig, vad har han där att göra, va!!! Jag hade draghjälp att köra. Jag hängde pÃ¥ tre olika bilar och det kändes som om de hjälpte mig fram, bÃ¥de med att köra pÃ¥ och i omkörningar och före bevakningskameror saktade de in. De kändes som skyddsänglar pÃ¥ sätt och vis. Och alla lÃ¥ngtradare gav plats för omkörningar väl. En trevlig bilresa kanske jag kan säga att det var. Lagom lite trafik med.

Klockan är inte ens tolv och jag har klippt gräset! Jag har väl resfeber. Ska Ã¥ka hem ikväll. Jag vaknade tidigt med. Kanske fÃ¥r jag sova middag en stund sen. Jag har inte mycket att packa, jag räknar med att komma tillbaka snart igen. Och det mesta finns ju här. Till nästa gÃ¥ng jag kommer mÃ¥ste jag veta hur jag fyller pÃ¥ olja i gräsklipparen. Den stannade av sig själv när jag var i stort sett klar. Och det finns bensin i den. Det stÃ¥r att olja ska fyllas pÃ¥ i vevhuset. Var det nu är. Jag hittar ingen oljesticka. Och död mans grepp är jobbigt att hÃ¥lla kvar. Den fÃ¥r jag tejpa nästa gÃ¥ng jag klipper. Jag fÃ¥r sÃ¥ ont i händerna annars. Diska. Dammsuga. Sortera tvätten. Packa. Det är väl dagens mesta jobb. Kanske köpa nytt träspackel. Kanske bara. Ã…ka hem… ingen semester där… har mycket att göra….   

Jag har varit på friluftsgudstjänst. Det var väldigt fint med vädret och dragspelsmusik. Prästen pratade om allt det vackra i skapelsen. Han nämnde inte det fula, på fel ställe, myrorna i huset här. I morse gick jag ut och hällde myrr över alla myror som njöt av solen. Jag kände beslutsamhet med att döda dem och jag tänkte att jag ska baske mig vinna det här kriget. Det finns bara plats för en i huset och det är jag! Morr! Myrr!
Nu ska jag sätta mig i solen och dricka te och läsa tidningen. Sen blir det vad det blir. 

Först väderrapporten: Det är en solig, 20 grader varm dag, nu på eftermiddagen kommer mer moln. Vinden blåser rätt bra i träden och det är ett sus hela tiden.
Sedan myrrapporten: Ja, myrorna är tillbaka i hörnet av huset. De har massor av hålor att krypa in och ut ur. Fasaden bara måste bytas. Jag ska blanda lite bruk och täppa för hål in i grunden nu. Jag matar dem med giftsocker. Jag ser bara inte någon myra äta av dem.
Kattrapporten: Kisse har varit ute en lång stund och kommer nu in för att sova på soffan. Spattigheten är över verkar det som. Han sover mest på nedre våningen nu och har inte gömt sig de sista dagarna.
Och så jag: Myrorna väcker min ångest såklart. Jag måste göra något åt det här med myrorna. Men vad och hur? Anticimex insatser räcker inte till. Jag har en del att göra innan jag åker hem från landet. Såga lite. Tvätta bilen. Blanda bruk. Tapetsera med renoveringstapet. Slipa och spackla. Men vad orkar jag göra? Min energinivå är stabilt låg. Hjärtats längtan finns och sorgen, fast det bankar på lugnare med. Jag är stabilt blue. Jag börjar packa lite och ställa i ordning för att åka hem en sväng snart.

 

Är det en vanlig fredag eller inte? Jo, för mig. Jag firar inte något idag. Jag eldar i kaminen och ser på tv. Det gör jag. Sprakandet från elden är rogivande. Jag har allt jag behöver. Blommorna i trädgården är så vackra och ger mig njutning. Solen skiner och katten och jag har det bra här just nu. Det är tillräckligt. På bilden blommar Finlands vita ros.

Ja ha, så har sommarsolståndet varit. Och det var mulet här och jag somnade ovanligt tidigt, sov ovanligt bra och ovanligt länge. Så var det med det. Jag åkte på utflykt till en större stad igår och gav mig själv en rödmönstrad sommarkjol och köpte lite böcker. Nu går jag omkring ute lite och luktar på mina nyutslagna Finlands vita rosor och rensar lite. Katten, som har blivit rädd för att vara ute, får vara där med. Jag läser ur Kärlekens insikt av Don Miguel Ruiz och mycket av det han skriver kan stämma för mig. Jag har aldrig hört talas om tolteker och deras tänkande dock. Hur det än är med allt, så hänger inte min lycka på om jag har en man eller inte. Jag dricker lite gin och tar kort på blommor och på mig själv i min nya kjol. Kvinnan i familjen som köpte vårt hus, har ringt. Jag har lovat att skriva växtkartor över rabatterna och det har jag inte orkat göra. Hon ville jag skulle komma och berätta allt om skötseln med. Det gör jag inte. Jag vill inte vara där igen. Men jag vill göra det jag lovade, rita kartorna. Så kanske det känns mer avslutat sen. I gestalt finns det ett begrepp som kallas oavslutade situationer. Såna har jag många just nu. Och har jag det, så glömmer jag inte bort dem. Då stör de ofta livet som är här och nu. Är de klara, så är de liksom glömda och tar ingen energi. Är de oavslutade, så binder de energi och kraft och finns nära i minnet. Då ältar jag det om och om igen. Usch, så tröttsamt för omgivningen det kan vara. Men jag har tålamod med mig själv just nu med det. Jag håller ändå på att bearbeta mycket. Om jag däremot pratar om det som hänt om t ex fem år och det fortfarande känns med ilska och sorg, då är det oavslutat. En del samlar oförrätter från flera år tillbaka. En del känner skuld för allt och erkänner allt möjligt hur omöjligt och löjligt det än är. Allt sånt beror på oavslutade situationer av olika slag. I tv-serien Dharma och Greg finns ett avsnitt om att var sjunde år samla ihop allt oavslutat man gjort och fortfarande störs av i ett möte en mot en, med varje släkting och vän, erkänna sina brister och göra en ballong av det ihop och blåsa iväg det. Det är rätt så smart faktiskt, att släppa så och få förlåtelse med. Jag tycker om det symboliska i det. Eller bikta sig. Det har väl samma funktion. Vad frestande det är nu att       

Jag ligger i sängen och tittar på mina fötter. De lever liksom sitt eget liv därnere. Just nu smeker de varandra, de turas om att ge och få, jag känner värmen som går från ena foten till den andra i en ömsesidighet. Båda vill den andra fotens bästa. De känner varandras smärtor. Varje sticka, varje förhårdnad, varje ömmande ställe och värk i den ena foten, känner den andra foten till. När den ena foten haltar, så saktar den andra ner sin fart och stöttar, så att de kommer i takt igen. Hela tiden är det en följsamhet mellan fötterna, för att vägen ska bli så lätt att gå som möjligt, i ett samspel, när de nu ändå går samma väg. Fötterna kan stå stadigt ihop. Och vingla till med. De går. Springer över stock och sten om det behövs. Och sen när de är stilla, finns smeksamheten mellan dem och de kan vila i varandras fot en stund. Ibland känner fötterna av kroppens ambivalens och kan spegla den genom att stå än här, med den ena foten, och än där, med den andra. Får den ena foten leka en tåramsa, så vill den andra foten genast ha lika, annars blir det obalans. Det vet varenda barn. Och fötter behöver skötas om, ha sköna strumpor och passande skor, vara rena och torra, få omskötta naglar, filas av lite här och var, smörjas in för att må bra och fortsätta gå utan att ha alltför ont. Alla fötter får ont då och då. På dem vilar en hel kropp och vägen kan vara svår och mödosam att gå med. Men fötterna håller ändå ihop i vått och torrt.   
Jag märker att jag kan se mina fötter som en liknelse för hur en relation kan vara. Mina fötter möter en annans. Kommer fötterna skynda sig fram i glädje över att få möta den andres fötter?  Kommer vi att kunna dansa ihop, skutta, hoppa och visa glädje? Eller blir det mest tramp på tårna och dans i otakt? Kan vi vilja ge och få av varandras fötter, smekas och ge värme ihop alla fyra fötter en stund? Kommer vi lämna varandra med lätta steg i glädje över att ha fått vara ihop ett tag? Eller är det tungt att behöva gå och lämna den andres fötter och aldrig mera få trampa gemensamma stigar? Eller känna lättnaden i att få slippa träffa just de tårna igen? Jag trampar kanske på någons ömma tå ibland med. Eller någon trampar på min.
Om jag träffar någon som kanske kan komma att bli viktig för mig i framtiden, då kommer jag vilja se hur det går från mina fötters sida sett. Det vore ett annorlunda sätt för mig. Kanske enklare och bättre. Fötterna kommer få välja sina nya lekkamrater. Jag litar till att de vet vad de gör, mina fötter ihop med någon annans. Det gäller för mig att se, lyssna och känna vad fötterna berättar. Kanske vill jag kyssa någons fötter sen och någon vill kyssa mina. Vem vet?

Myrorna har flyttat och bytt vägg sÃ¥ att säga. Nu är de runt hörnet, under köksfönstret mot altanen till istället. De kommer in med genom springor runt fönstret. Jag blir galen och ringer “rÃ¥ttkontoret” dvs Anticimex igen. Jag läser om myror och undrar om det ändÃ¥ kan vara hästmyror som har tagit över huset. I sÃ¥ fall är det väl bara rivning av väggar för att komma Ã¥t murket virke, som Ã¥terstÃ¥r. Jag tror inte pÃ¥ giftvattnet som Anticimex kommer med. Jag känner mig sÃ¥ liten och ensam med det här. Det finns ingen riddare/god fe som kommer och räddar mig. Ingen hjälte/hjältinna. Ingen. Det är helt klart inte spänningen i tillvaron jag saknar, utan lugnet. Lugnet och ron. Harmonin. Balansen. Samspelet. Jag ber: Gode Gud, hjälp mig att klara av det här med!  

Helgen var jättefin och har både cyklat och promenerat och sett mig omkring här och där, ihop med vännen som var här. Hon bjöd på så god rabarberpaj. Den vill jag gärna ha receptet till sen. Jag var upp och duschade i morse, sen la jag mig och somnade om. Jag är helt slut, fast jag har semester. Lite nytta har jag gjort med, åkt med ett lass till soptippen och klippt lite gräs, innan regnet kom. Men nu? Vad nu? Ska det bli mer gjort idag? Tror inte det. Men ikväll blir det dubbelavsnitt av Vita huset. Det vill jag gärna se. Så här växer rabarbern i trädgården. 

Idag kommer en vän som jag inte har känt så länge, men desto djupare ändå. Jag står och lagar mat, en lunchsallad och middagsförberedelser och jag har det bra där i köket med att planera det jag ska göra innan hon kommer. Sen hjälps vi väl åt med det sista. Eller inte. Jag själv sitter helst och tittar på medan andra lagar mat. Det är också ok att göra så. Hon ska få smaka på en gindrink och slå ut den om den inte smakar gott. Varför plåga sig med något som man inte gillar? Nä! Vädret är fint, lagom varmt tror jag det är. Sol och lite molnigt med. Hoppas det blir ett bra dygn ihop.

 Idag vill jag skriva om mitt porslin som jag samlar pÃ¥. Jag har tagit lite nya bilder pÃ¥ delar som jag inte haft förut. Och listan som finns här pÃ¥ hemsidan om BlÃ¥tt bands delar ska uppdateras, fast frÃ¥gan är bara när… Jag är lite lat och oföretagsam med sÃ¥nt. Här är tvÃ¥ smörkrukor i storlek 0 och 1. Det fattas lock pÃ¥ bÃ¥da. Och jag saknar den största, storlek 2. Jag brukar använda dem mest till fruktsallad. Eller till karameller. Jag tycker om att se dem tillsammans sÃ¥ här. De liksom kompletterar varandra. Nu samlar jag inte som jag gjorde förut. Jag kan Ã¥ka förbi loppisar och antikaffärer. Jag har börjat sortera bort delar istället, som dubbletter och sämre exemplar. Det är väl ett steg att ta ocksÃ¥ i en samlares liv, att förbättra samlingen, inte utöka den till varje pris. Fast… hittar jag en smörkruka storlek 2, helst med lock, sÃ¥ visst vill jag gärna ha den med!

 

Jag har kommit in i en stilla lunk här pÃ¥ landet. Jag vaknar. NÃ¥gon tanke i huvudet finns alltid av nÃ¥got slag dÃ¥. Helst en dröm, men nej, det händer inte alltid. Läser morgonbön och läser lite till med om jag inte vill gÃ¥ upp. Äter frukost. Dricker te. Ger katten mat. Kollar mejlen och lite annat pÃ¥ internet. Ser lite pÃ¥ tv om jag har nÃ¥got inspelat frÃ¥n igÃ¥r. Tittar mig omkring och gÃ¥r ut lite i trädgÃ¥rden kanske. Handlar i affären om nÃ¥got behövs. Idag fÃ¥r jag en flaska gin dit, som jag beställt hit frÃ¥n systemet. Bra service! Läser nÃ¥gon tidning. Jobbar lite. Städar lite. Diskar. Tvättar om det behövs och det ska jag idag. Lagar mat en gÃ¥ng i alla fall. Lyssnar lite pÃ¥ musik, men det är oftast tyst här. Övar lite Mozart till körkonserten i höst. Men hur gÃ¥r dagarna egentligen? Jag drömmer mig väl bort med. Somnar pÃ¥ soffan ibland. Sitter ute om det är varmt nog. SÃ¥ har jag en trogen vän som ringer ofta. Jag pratar med barnen. Och syrran. Och nÃ¥gra till. Tur att jag har mina kontakter ut i världen med. De hÃ¥ller mig pÃ¥ jorden. Sen skriver jag lite, bloggar eller annat. Nynnar pÃ¥ en valsmelodi, undrar om den är min eller nÃ¥gon annans? När kommer texten kan jag undra… FramÃ¥t natten, den ljusa sommarnatten, lägger jag mig och läser och sist läser jag aftonbönen. Jag lyssnar pÃ¥ podcastern, nedladdade radioprogram och somnar sen. Här är en bild pÃ¥ den vita myskmadran som doftar sÃ¥ gott torkad och gulebaer i bakgrunden.

Idag är en kyligare och blåsigare dag. Jag har ingen större lust till något än. Jag ser slött Kommissarie Frost från igår på videon och somnar och spolar tillbaka om och om igen, för jag somnar om lika många gånger. Jag får besök av myrbekämpningen och han sprutar runt huset igen. Jag lagar mat, makaroner och korv med morötter från konservburk. Jag har läst tidningar och nu har jag ont i huvudet och klockan är inte ens fem. Jag har ingen lust att diska. Jag vill inte duscha. Jag går bara ut små korta svängar runt huset. Igår gjorde jag å andra sidan rätt mycket. Kanske är det en vilodag bara idag. En skönt kravlös semester.