Jag var ute pÃ¥ lördagskvällen istället för att sitta hemma och vänta pÃ¥ bättre tider… Tillsammans med en kompis gick jag pÃ¥ dans. Vi kände en som skulle spela storbandsjazz där. Och sÃ¥ var det vanlig dansmusik med. Jag ville dansa. Det var länge sedan jag var ute sÃ¥. Men jag tyckte inte det var roligt alls. Att stå och hänga där och vänta pÃ¥ att bli uppbjuden var inte kul. Jag tänkte att det kunde vara bra att känna hur det känns. Nu vet jag. Obehagligt. SÃ¥ blev jag uppbjuden. Och genast sÃ¥ tryckte han mig nära och flirtade med mig och ville veta om jag var ensam och sÃ¥. Likadant med nästa dansör. Jag ville ju bara dansa. Inte bli uppraggad och prata om mitt liv. Nej. Det jag uppskattade mest var att lyssna pÃ¥ storbandsjazzen. Och titta pÃ¥ de som dansade där till den musiken, vad duktiga de var. SÃ¥ proffsiga!   

Katten väcker mig varje natt. Han jamar som om han har ont, varje gÃ¥ng han behöver gÃ¥ pÃ¥ lÃ¥dan. Och i morse har han kräkts, tack och lov pÃ¥ golvet, inte pÃ¥ en matta. Nu sitter han här pÃ¥ bordet bredvid sängen och spinner. SÃ¥ fort jag tittar pÃ¥ honom sträcker han fram ena tassen och jamar uppfordrande. “Jag vill ha mat!” säger han. Eller “Kela med mig nu!” Han har lärt sig att han kan jama och bli utsläppt pÃ¥ balkongen. Ibland stÃ¥r han vid ytterdörren, trots att han aldrig fÃ¥tt gÃ¥ ut, nerför trapporna, mer än i sin transportlÃ¥da. Oftast sover han nÃ¥gonstans. Han har ett sovställe minst i varje rum, utom i hallen. Och sÃ¥ vill han leka med mig en gÃ¥ng om dagen ungefär, oftast pÃ¥ kvällskvisten. Han ser pÃ¥ tv ibland när det är djurprogram. Helst med lejon, katter och hundar. Apor gÃ¥r ocksÃ¥ bra att se pÃ¥. Jag är oftast glad för att han finns här och hÃ¥ller mig sällskap. Men han kunde gärna sova hela natten, utan att väcka mig, tycker jag.

AvslutningssÃ¥nger, erotisk dikt, sticka i fingret, dikt rumi, flerordssatser, selektiv mutism, öronproppar, vatten, syriansk mat, övning och spel, maj maj mÃ¥ne, georgisk fest, knoppar till byrÃ¥, mitt livs novell, sorgliga psalmer, musik idag, rosor aldrig dör, skoj pÃ¥ fest, att vÃ¥ga kakla, talpedagog, solkatt, renoveringstapet, krönikan, läspning, element, mungymnastik, nedräkning till sommarlovet, badkar tassar, gullefjun, percy, blÃ¥tt band, ont i ryggen, teckenalfabetet, gin och grappo, hjärta dikter, hoppet dikt, kakla linoleum, lurad tradera, gammal spegel…. ja listan kan göras längre. SÃ¥ vad är allt detta och mycket mer därtill? Rätt svar: sökord som har hittat till min hemsida. Jag blir ofta förvÃ¥nad när jag ser efter i vilket sammanhang orden stÃ¥r. Har jag verkligen skrivit det där? kan jag tänka. Ja, just det, det har jag.

Medan jag väntar pÃ¥ inspiration till att skriva nÃ¥got, sÃ¥ började jag borra hÃ¥l i reglarna till väggen. DÃ¥ tog batteriet slut till borren. SÃ¥ nu väntar jag pÃ¥ att batteriet ska ladda. Jag inser att jag väntar pÃ¥ att mer ska hända. Jag väntar pÃ¥ mejl – förut skulle man sitta och vänta pÃ¥ att telefonen skulle ringa… Jag väntar pÃ¥ erbjudandet om det roliga jobbet, som passar just mig. Jag väntar pÃ¥ att det ska bli torsdag och fredag och lördag och sÃ¥ vidare. Jag väntar pÃ¥ att gÃ¥ ut och äta lunch med en gammal bekant. Och att fÃ¥ pengar. Och att se pÃ¥ Top model. Medan jag väntar pÃ¥ vad som än ska hända i mitt liv, sÃ¥ passar det att vara kreativ ibland. Det känns som motsatser – att vänta passivt och att vänta kreativt. Och en dag tröttnar jag kanske pÃ¥ att vänta. Kanske. Vad händer dÃ¥?

Jag borrar och skruvar, jag bygger en vägg.

Jag hyvlar och mäter och rimmar på skägg!

Och ryggen den värker och armarna med,

och svetten den rinner och det med besked!  

Det är inte klokt vad jag kan! Jag är så imponerad av att jag både vågar och kan! Jag håller på att sätta upp reglar till min trävägg, alldeles själv. Jag kan! Och det är rätt så kul, att se något växa fram, som jag har visioner om. Och så ska jag få hjälp med att såga råspont på brädgården. Jag är så tacksam för det! Min hjälpsamme vän visar säkert också hur jag ska spika väggen. Och lånar ut en hyvel, för den andra delen av väggen har en bump att ta hänsyn till. Extra jobb. Trist. Suck! Men överkomligt. Det som inte verkar överkomligt just nu är bristen på pengar. Jag inser att jag kan klara av att inte ha en man här hemma, att jag inte har jobb just nu. Men att inte ha pengar är det mest deprimerande och ångestfyllda jag vet. Jag fick veta igår att jag får en enorm summa i restskatt. Året Runts horoskåp har verkligen stämt för mig den här veckan. Nu gäller det att jag blir kreativ på andra sätt med och inte bara bygger väggar! Hitta ett jobb! Var finns mitt nästa jobb?

Idag är en söndag i april, när solen lyser… och precis sÃ¥ sjunger Anne Linnet i en vacker kärlekssÃ¥ng som jag tycker om att höra. En vilsam, berättande text om hur kärleken visar sig i närhet och omsorg, som att ge den andre morgonkaffe och hälla upp ett bad. Kärleken rullar in som vÃ¥gor pÃ¥ en strand, hela tiden nya vÃ¥gor. Och ändÃ¥ stÃ¥r tiden stilla i ett här och nu. SÃ¥n kärlek längtar jag efter ibland. Det här att vakna och nÃ¥gon är där och ser mig, smeker min kind och berättar hur fin och vacker jag är, ord som värmer och som jag har med mig hela dagen sen. NÃ¥gon som tar hand om mig och som jag tryggt kan vila hos. Och som fÃ¥r allt det här av mig med. Livet är nu. Nu finns ingen mer än jag här. Idag har jag mycket kärlek och omsorg att ge, till mig själv, denna söndag, i april.

Någon verkar söka texten till Gullefjun. Som en service skriver jag ner den här. Det är världens sötaste kycklingsång.

GULLEFJUN av Borghild Arnér

Det var en kyckling som hette Gullefjun, han skulle ge sig ut på promenad.
Och solen lyste och gräset lockade och hela världen var så hjärtans glad.
Det fanns ett hål uti hönsgårns nät, där genom trippade med lätta fjät,
den lilla Gullefjun, med mjuka silkesdun och alla hönsen sa: Ka-ka, ka-ka!

När Gullfjun kommit en bit på vägen, då mötte han en svart och gammal katt.
Men Gullfjun trodde inte han var farlig, så han blev inte rädd ett enda skvatt.
Men katten slickade bums sin nos, han tänkte nog av Gullfjun göra mos.
Den lilla Gullefjun, med mjuka silkesdun. Och alla hönsen sa: Ka-ka, ka-ka!

Men plötsligt hörde Gullfjun nån som skällde och det kom rusande en väldig hund.
Då tyckte katten det var bäst att springa och så försvann han på en halv sekund.
“O, kära hund” sa lilla kycklingen, “du räddat mig, du kan fÃ¥ bli min vän.”
“Tack lilla Gullefjun, med mjuka silkesdun.” Och alla hönsen sa: Ka-ka, ka-ka!

Här finns bilder, text och pianonoter till Gullefjun till inspiration.

LYSSNA OCH SJUNG MED HÄR! Jag spelar Gullefjun på piano och sjunger.

Jag har inte orkat göra sÃ¥ mycket ett tag nu igen. Sängen t ex som jag köpte blev inte bra alls. Jag sov där tre timmar och sedan hade jag hur ont i ryggen som helst. Den är för hÃ¥rd och inte mysig alls att krypa ner i. Sedan dess har jag sovit i min gamla säng i gästrummet och det har ju gÃ¥tt det med. Men nu längtar jag in till mitt riktiga sovrum igen. Jag fÃ¥r ta tag i att antingen lämna tillbaka sängen eller ocksÃ¥ sälja den pÃ¥ Blocket. FÃ¥r man lämna tillbaka sängar som är uppackade egentligen? Det blir steg nummer ett att ta reda pÃ¥ det. Jag har en vägg att bygga med. Jag mÃ¥ste hyvla reglar. Och det gÃ¥r inte att hyvla utan en hyvel… sÃ¥ jag fÃ¥r skaffa en dÃ¥. LÃ¥na eller köpa, det är frÃ¥gan. Bara bestäm det sÃ¥ är hälften gjort! I mina drömmar i alla fall. Idag kommer elektrikern hit och ska ordna med det sista rummets eluttag och lampbrytare. Sedan kan jag bocka för det pÃ¥ listan som klart och behöver inte tänka mer pÃ¥ det. Men mina sÃ¥nger är lagda pÃ¥ is ett tag. Jag klarar inte av att spela och arrangera dem själv. Och att eposten inte fungerar att ta emot pÃ¥ ena datorn, vad kommer det sig av? Kan jag klara mig ändÃ¥ med det? Hela tiden händer nya saker att ta tag i. SÃ¥ lätt att det växer mig över huvudet dÃ¥. Men jag säger till mig själv: Gör nÃ¥got! NU!

Stockholm i mitt hjärta, som Lasse Berghagen skrivit, finns på danska med. Då heter den såklart Danmark i mit hjerte! Jag hör den nu på danska nätradion. Istället för att resa dit, kan jag resa i fantasin. I fantasin kan allt hända ju. Bara blunda och låta tankarna fara iväg. Och mycket billigare med. Jag tar en paus i bloggandet några dagar för att drömma och fantisera lite. Eller annat. Vila. Tänka. Möta lite folk.     

Så kom en annan dag i påskhelgen. Jag har varit med i kyrkan ända sedan i tisdags, på körövningen. Sedan i alla dagarnas gudstjänster och mässor och allt. Det kan bli ett sätt att leva. Jag tycker om ritualerna. Och präster som kan prata utan att prata sönder något. En del når längre in än andra, i mysteriet Gud. Sångerna, en del sånger och psalmer väcker mer i mig än andra. Och så är det med oss människor med. Så får det vara. Allt behöver inte förstås och förklaras. Mysterier kan få vara oförklarliga med.     

PÃ¥skdagen är en glad dag i kyrkan. “Under över alla under, se Herren lever och vi ska leva!” sjöng vi där idag. Hemma är ocksÃ¥ en glad pÃ¥skdag. Jag fÃ¥r besök av mina barn och dotterns pojkvän. Vi ska laga middag ihop och jag tycker om att ha dem här. Jag är sÃ¥ trött bara. Har sjungit i kyrkan i natt och sÃ¥ nu pÃ¥ förmiddagen. Rösten är slut och kroppen värker. Jag ska förbereda en paj och dammsuga lite nu. Idag – en dag i livet!

SÃ¥ har helgen glidit fram till lördagens pÃ¥skafton. Jag räknar dagarna framÃ¥t istället för att vara i detta nu. Ikväll ska jag sjunga med kören i pÃ¥skmässa och konfirmander där blir döpta pÃ¥ den traditionella dopdagen. Det brukar vara vackert och ett minne för livet kanske med. Jag pÃ¥minns om min egen dopdag helt tydligt och klart. Idag skiner solen ute och lite inne med. Det är 10 grader varmt och Ã¥rets varmaste dag hittills kanske med. Jag och katten sitter ute pÃ¥ inglasade balkongen och njuter. Kisse har jagat flugor. Jag dricker te och skriver och lyssnar pÃ¥ Joni Mitchells Taming the tiger. Hon sjunger bl a ord som ”Love has many faces” och Happiness is the best face lift” och “kiss my ass…” och en massa annat kul. PÃ¥skliljorna blommar i en kruka och doftar vÃ¥r och jag saknar min trädgÃ¥rd med alla under som kommer fram efter den lÃ¥nga vintersömnen. Det kliar i fingrarna pÃ¥ mig när jag ser trädgÃ¥rdssaker i affären. Men jag ska inte ha blommor just nu. Jag kan inte ta hand om dem sÃ¥ som jag skulle vilja. Mina afrikanska liljor kan ha dött under vinterförvaringen i klädkammaren. Jag ska kolla det strax. Senare kan jag kanske planera för blommor här. Inte nu. Nu vill jag bara säga Glad pÃ¥sk! 

Jag har varit i kyrkan och sjungit med kören. Jag har faktiskt haft roligt där med, denna sorgedag. Vi skrattade Ã¥t hur illa vi lät först. Det är inte lätt för en hel kör att sjunga ihop utan instrument. Tonen sjunker hur lätt som helst. Och vem ska man lyssna pÃ¥ dÃ¥, undrade jag, kören eller sin egen ton? Jo, kören, vi sjunker ihop dÃ¥… Och sen när vi sjöng sorgliga psalmer, vem ska man dÃ¥ följa i takten? Kören eller dirigenten? Jag följde dirigenten dÃ¥, som ville ha en snabbare takt igenom. Och jag blev sÃ¥ frustrerad av att andra inte kunde titta upp och se pÃ¥ dirigenten och jag missade helt innehÃ¥llet i psalmen dÃ¥. Ja ja, det kunde jag le Ã¥t sedan med. Jag tittar inte heller alltid upp. Följsamhet är viktigt. Särskilt i en kör. Annars är inte följsamhet min starkaste sida. Jag gÃ¥r gärna mina egna vägar. Bäst är väl kanske att kunna skifta emellan. Men jag mÃ¥ste vilja och välja själv, annars blir det inte bra. ”Ske din vilja…” kan inte jag tolka med krav och tvÃ¥ng. Strax ska jag Ã¥ka iväg till en annan kyrka och sjunga mera. Jag orkar och vill idag.  

Redan igår, onsdag, var jag i kyrkan. Det var en taizegudtjänst med mycket sång och tystnad. Jag tycker om den stämningen som kan bli där, när sångerna får sjungas om och om igen, i stämmor och ibland med en verssångare till. Jag tror det var en passionsgudstjänst samtidigt. Idag är det skärtorsdag och dagen då Jesus delade sin sista måltid med lärjungarna och den första nattvarden. Efter nattvarden togs blommorna och alla ljusen bort från altaret, i en långsam cermoniell stämning och tystnaden och mörkret bredde ut sig tungt i kyrkan. Prästen tog av sig sin kåpa, eller vad det nu heter till sist, och blev som en vanlig människa. Allt var mycket vackert. Med så enkla medel framställdes något starkt. Jag blir djupt berörd. Sedan gick jag hem och firade min egen dag här hemma. Jag tror jag kan somna lugn i kväll. I morgon ska jag sjunga med kören. Långfredag, svart, sorgligt och tungt.