Idag, denna mulna, kalla vinterslaskdag, lever jag pÃ¥ minnen frÃ¥n igÃ¥r: vÃ¥rsolen pÃ¥ balkongen och kisse som njuter och rullar sig pÃ¥ mattan i solen. Här kisar han sÃ¥ fint…                          

 

SÃ¥ gick bilen igenom sin första besiktningen utan anmärkningar - precis som jag själv skulle göra i en läkarundersökning antagligen. Men sÃ¥ var det det här med bromsarna som var helt utslitna. Javisst. Jag är ju det jag med. SÃ¥ bilen ska in till verkstad pÃ¥ mÃ¥ndag dÃ¥ och jag betalar… precis som jag betalar mitt eget inre underhÃ¥ll på fortbildning och egen terapi. Bilen är skitig som bara den och behöver tvättas. Och jag själv behöver bli ren och renas, just precis, och omhändertagen med. SÃ¥nt är jag dÃ¥lig pÃ¥, att bÃ¥de ta hand om bilen och mig själv i det yttre. Jag har sagt det förr och jag säger det igen - att som bilen rullar, rullar jag… 69.5 kg. Suck! Bilen har olika delar som är bra för olika saker med. Vinterdäck och sommardäck t ex. Och bromspedal och gaspedal. Framsäte och baksäte osv. Och jag har olika delar i mig som behöver användas för olika behov och inte bara visa upp samma sida utÃ¥t. Där är det som en kamp i mig. Jag vill helst fly, för det är jag van vid, istället för att stanna upp och visa att jag är bÃ¥de ledsen och arg emellanÃ¥t. Annars kan jag inte vara riktigt glad heller. Bilen bara är, som den är. Utan värderingar av vad som är bäst pÃ¥ en bil. Allt behövs mer eller mindre, dÃ¥ och dÃ¥. Där har jag nÃ¥got att lära… av min bil! Att vara. Inte värdera i bra eller dÃ¥ligt. Ibland tänker jag att jag kanske mÃ¥ste sälja bilen för att ha rÃ¥d till att leva. DÃ¥ blir jag väldigt ledsen, för jag ÄLSKAR min bil, trots att jag inte alltid tar hand om den pÃ¥ det allra bästa sättet. Och dÃ¥ är det ju sÃ¥ med mig själv med, att jag pÃ¥ detta konstiga sätt att projicera mig på min bil, sÃ¥ vet jag att jag trots allt ocksÃ¥ älskar mig själv. Älska dig själv sÃ¥som… din bil? Jag kör vidare nu. Tut!

Idag är det dags för min bil att få träffa kontrollanten på bilbesiktningen. Det blir första besöket där. Bilen är så skitig bara. Den behöver tvättas innan helt klart. Det är inget väder för att stå ute och tvätta själv. Jag åker väl till automattvätten först och hoppas att den inte blir repad där, som förra gången jag var där. Lyser alla lampor? Fungerar allt som det ska? Jag håller tummarna!

Jag tittar mig runt i min lägenhet och ser bara det som behöver göras i ordning: mÃ¥la lister i köket, lägga pÃ¥ resÃ¥rmadrassen - kunde jag göra själv om jag hade haft styrkan och fyra lÃ¥nga armar, tapetsera fyra vÃ¥der - kunde jag om det bara inte vore sÃ¥ svÃ¥rt att se var alla kanter ska passa samtidigt, dubbla ögonpar här alltsÃ¥, ordna med bloggsidan, sÃ¥ den ser ordentlig ut igen - om jag kunde det sÃ¥…   “Ensam är stark”, sägs det, men jag vet att ensam ocksÃ¥ är otillräcklig för allt. “Ingen kan göra allt, alla kan göra nÃ¥got”, stämmer bättre. “Livet är ingen dans pÃ¥ rosor” - vad synd! Det tror jag ibland att det skulle vara. Idag fÃ¥r jag göra sÃ¥nt som jag räcker till att göra, istället för att dansa pÃ¥ rosor.

I kväll fick jag en känning av “den stora ensamheten” som säkert drabbar de flesta nÃ¥gon gÃ¥ng. Jag hade varit pÃ¥ Ikea med min före detta man och köpt min nya säng. Vi Ã¥kte hem och där fanns vÃ¥r son pÃ¥ plats att hjälpa till att bära upp allt. Jättebra! Och sÃ¥ gick de. Direkt. Jag blev alltsÃ¥ ensam! Bara sÃ¥! Och lika snabbt som de gick, kom den stora ensamheten till mig som sällskap. Sällskap, nÃ¥ ja… det blev en pÃ¥minnelse, ett ögonblicks klarseende om att jag lever ensam och att det faktiskt ibland ocksÃ¥ är skönt att fÃ¥ dela livet med nÃ¥gon annan. Jag saknar denne nÃ¥gon att leva med, även om jag oftast vill vara själv. Jag kände sorgen med över att livet är som det är. Nej just det, inte glädjen. Inte nu ikväll i alla fall. Kanske i morgon igen, när sängen är färdigmonterad och jag dÃ¥ kan sova gott i den, med eller utan sällskap, vilket som. Och ocksÃ¥ dÃ¥ känna mig nöjd med att jag bÃ¥de kan fÃ¥ hjälp och kan klara mig själv.  

Nu är bloggen igÃ¥ng igen. Tänk att bli utsatt för hackers, hackare, sÃ¥na som gÃ¥r in och saboterar hemsidor. Det trodde jag inte att det skulle hända mig. Och se, jag grÃ¥ter, dagboken ser ju helt konstig ut än sÃ¥ länge… Jag och Mike bestämde att uppgradera wordpress samtidigt som bloggen skulle komma igÃ¥ng och sÃ¥ försvann “mitt” utseende pÃ¥ sidan… pÃ¥ obestämd tid i alla fall. Jag kan ingenting om sÃ¥nt här och är helt i händerna pÃ¥ min son, webmastern, här. Jag bara hoppas att han orkar fixa till resten med. Och snart!

Jag är en som behöver mycket hjälp just nu. Mikael hjälpte mig att sätta upp renoveringstapet på en vägg idag. Tack! I morgon får jag hjälp att köra hem en ny säng från Ikea. Och hallen, den ska väl bli klar med hjälp av Leif så småningom hoppas jag, den här veckan helst! Jag lider av att gå omkring i oordningen mer och mer. Men, bra saker finns: Solen har lyst så fint och jag älskar min inglasade balkong! Katten och jag har det så bra där!

Hackare har varit inne på mitt webbhotell och jag tar lite ledigt från skrivandet för att fixa det - Micke fixar det - och så går jag på fest! Nu!

Fredag, fredag, fredag… Ã¥terigen fredag… jag är präglad pÃ¥ vad fredagar är, slutet pÃ¥ veckan, sluta jobbet lite tidigare, ha sin egen tid mer, koppla av och njuta, göra allt som inte blev gjort i veckan, handla, vila, se pÃ¥ tv, somna pÃ¥ soffan, laga god, mer omsorgsfull mat med en drink i handen, accumulerad trötthet, förväntningar inför helgen, känslan av att helgen var oändlig finns där med.
Och just nu som arbetslös har jag ingen riktig fredag pÃ¥ det viset, en fredag som jag förtjänat med att ha jobbat och varit duktig pÃ¥ mitt arbete. Jag fÃ¥r hitta andra sätt att prägla veckodagarna pÃ¥ istället. Jag kan fortfarande ha fredagen till att varva ner pÃ¥, fast jag är rätt nervarvad. Handla inför helgen visst. Göra det som inte blev gjort i veckan. Absolut har jag sÃ¥nt att göra, sy och stryka. Se pÃ¥ tv. Laga god mat. Ha förväntningar inför helgen. Javisst, jag ska pÃ¥ fest i morgon! Hm, vad ska jag ha pÃ¥ mig dÃ¥? Sätta upp renoveringstapeten med hjälp av Mikael. MÃ¥la lite. Sätta upp mosaiken i badrumsfönstrets fönsterbräda, sÃ¥ att den lilla biten blir klar. Fredag… Fredag! Och en oändlig helg.
Och sÃ¥ är det i stort sett första dagen i Ã¥r, som jag sitter ute pÃ¥ inglasade balkongen i solen och bara njuter… mmmm…

Jag har sovit uselt i tvÃ¥ nätter nu av andra anledningar än de vanliga. Jag har bara en 80 cm bred säng sedan ett par dagar tillbaka och det är sÃ¥ himla smalt sÃ¥ jag nästan ramlar ur. Kuddarna och böckerna mÃ¥ste ligga pÃ¥ golvet, och datorn, datorn trängs med mig i sängen sÃ¥ länge jag är hyfsat vaken, sen fÃ¥r den Ã¥ka ner pÃ¥ golvet med och det är alldeles för lÃ¥ngt bort… Jag varken ser eller hör nÃ¥got pÃ¥ den dÃ¥.
Har jag råd att köpa en ny säng? Nej. Jag bara måste göra det ändå. Får jag hjälp med att köra hem en säng? Ja det får jag, å så skönt! Står jag ut till måndag kväll? Absolut! Ny bredare säng på måndag! Jag längtar!

Rumi var en sufier och poet som levde i åren 1207-1273.
Här är en dikt av honom:

Du förhandlar inte om kärleken
där är valet inte ditt.
Kärleken är som en spegel, som reflekterar
endast ditt inre
om du har modet
till att se det i ögonen.

Hitta mer Rumi genom sökrutan till höger.

Dagen har börjat sÃ¥ fint, med soligt väder och skratt med en vän. SÃ¥ är frÃ¥gan hur resten av dagen kan bli dÃ¥… Det jag har att göra, fÃ¥r vara ledstjärnan idag och att jag vill göra nÃ¥got. Jag är nöjd med det. Ett steg i taget var det… sÃ¥… tvätta, ingen utmaning alls, diska, skönt att fÃ¥ ordning i köket, slänga metallsopor, ja ja pÃ¥ vägen ut… Men sen dÃ¥… de större projekten… slänga ut sängar… behöver hjälp med det, de ska köras bort till containern. Det är mentalt svÃ¥rt. En epok är över. Dubbelsängen ska bort. Den har gjort sitt. Som tur var fick den repor i flytten och blir dÃ¥ lättare att slänga, med mitt sätt att se pÃ¥ saken. Jag är ingen slit-och släng-människa direkt.
Ett annat projekt jag ska göra själv, tror jag, är att sätta upp renoveringstapet i mitt “pysselrum”. SÃ¥nt har jag aldrig tidigare “pysslat” med. Jag har mÃ¥lat tak och lister där i helgen. Ett steg i taget om igen: Sätta upp tapetbordet. Ta fram grejor som behövs. Sen fÃ¥r jag se om jag har modet att börja skära och limma.

Jag vaknar och kollar hemsidan, som jag brukar… och ler stort… Kära Walentine skriver fina ord om min blogg pÃ¥ sin blogg. Han ska ha en tävling i olika kategorier med bland annat bloggar, Walentine Awards 2006, och han har nominerat alla där och min med. Det är roligt att se hur nÃ¥gon utomstÃ¥ende uppfattar det jag skriver och han har fÃ¥ngat nÃ¥got där i sin beskrivning av mina bloggar kan jag tycka… Bara jag nu inte blir högfärdig eller tappar förmÃ¥gan att skriva av prestationsÃ¥ngest nu bara. Fast jag litar pÃ¥ flödet nästan jämt när jag skriver. Orden bara kommer och jag kan bli förvÃ¥nad efterÃ¥t för att det jag skrivit verkar helt ok.
Och nu ska Walentines bloggtopp koras 1 april. Första april! Något kul kan det väl vara med det! Jag väntar med spänning!

Idag ska min dotter flytta ihop med sin pojkvän. Vilken stor dag det är! Jag får tankar om när jag flyttade ihop med min första man. Det är skillnad som natt och dag. Tur det! Det är bra att båda har bott själva tycker jag. Och det tycker de med. Det var viktigt för dem att ha den erfarenheten först. Nu har de köpt en lägenhet och i sann anda med sina föräldrar bangar inte vår dotter från att börja sin egen bo-bana med att spackla, slipa och måla! Jag är så stolt för det! Och sen ringer hon och vill ha råd från sin mamma om det. Jag är så glad att få finnas till hands med både råd och mer praktisk hjälp. Nu ska det bli spännande att få åka dit idag och se lägenheten. Vi blir nog många där idag. Kul! De lyckas med att göra den här dagen till inte bara en angelägenhet för två personer, utan för två familjer som idag blir tre familjer.

Det finns anledning att bli arg emellanÃ¥t, har jag förstÃ¥tt. Även jag blir det. Fast… jag vill ju inte visa det. Men idag sÃ¥ vaknade jag nästan arg och hela dagen hade jag ilskan med mig och jag ville ha den där. Inte stoppa undan den, som jag brukar. Inte be om ursäkt heller för att jag var arg. Och sen pÃ¥ kvällen blev jag sÃ¥ himla arg för en sak och jag uttryckte det med. Mycket ovanligt av mig. Och jag kände obehaget innan och tänkte att det här fÃ¥r bära eller brista. Jag vÃ¥gade riskera att vara arg, bestämde jag. Det handlade inte om den andra personen egentligen utan om mig ju! Och mitt!
Och sen ville jag be om ursäkt för det, men jag höll emot och ville inte kliva tillbaka ett enda steg. Nä!
Det gick några timmar av tråkighet och sånt. Jag surade och kurade. Sen tar den andre ett kliv fram och tar kontakt och så skönt att det händer och vi blir sams igen.
Och plötsligt fÃ¥r jag en bild av känslorna, hur de liksom flyger fram och tillbaka, glädje, skratt, sorg, lite grÃ¥t kanske, lust, sex, och dÃ¥ gÃ¥r det minsann att vandra emellan, för mig i alla fall. Och dÃ¥ har ilskan sin plats där med sÃ¥klart. Att vara arg och morra en stund, bli sams, älska och skratta och sova och äta och andas och vara arg och bli sams och…
Mina erfarenheter av ilska har väl varit skrämmande långa och utdragna och tagit för mycket energi och skrämt mig totalt. Särskilt ilska som bärs i lång tid. Som samlas och hålls om.
Mina nya erfarenheter och behov av andra sätt att vara pÃ¥, säger att allt förändras, som vÃ¥gor som sköljer in pÃ¥ stranden, sÃ¥ kan känslorna ocksÃ¥ rulla in, som ett vÃ¥gspel… ha ha… eller att som efter ett musikaliskt känslosamt läge, kommer ett annat. Tänk om radion bara spelade tvÃ¥ sorters musik, t ex glad och sorgsen, sÃ¥ trist det vore i längden….Bli arg just nu, bli sams. Öva! Öva! Öva! Växla om. Skifta allteftersom. För allt är föränderligt. Allt!

Det är torsdag. Jag vaknar tidigt. Jag har drömt. Vad betyder drömmen? Vad med tre? Vad med träd? Vad med kärlek? Det är frågan. Jag funderar lite. Hittar inga svar. Ibland finns inga. Jag läser lite. Jag funderar lite. Vad ska göras? Måla taket idag? Det vore vettigt. Jag vill jobba. Jag vill vidare. Ska bort med. Någon timme bara. Sedan hem igen. Behöver göra något! Glömma bort tiden! Låta dagen gå. Dagen går ändå! På något sätt. Timme efter timme. Dag efter dag. Vad vill jag? Vem bryr sig? Meningen med livet? Jag vill tro. Jag vill hoppas. Jag vill älska. Jag suckar djupt. Göra klart hemma! Prioritet nummer ett! Jag börjar där!