Ã…, det blir snart vÃ¥r… även om det ska komma mer kyla och snö, sÃ¥ kommer vÃ¥ren snart ändÃ¥. Jag tänker pÃ¥ ordet Dagsmeja, sÃ¥ vackert. Snödroppar. Åååå.
Vårsol som värmer. Av med vinterkläderna. Kisa mot solen. Kanske kommer lite regn med?
Idag ska jag på födelsedagsuppvaktning. Och sedan hem och packa. I morgon far jag norrut. Kanske får jag se en vän i Gävle och en kurskamrat lite mer norrut. Kul att ha ställen att stanna upp vid ibland. En del gånger vill jag bara komma fram. Andra gånger är det vad som händer på resan som är viktigt.
“MÃ¥let är ingenting, vägen är allt… ” (R. Broberg)

Att ha mycket att göra, det är ju inte det vanliga i mitt liv just nu. Jag håller mig ifrån de flesta krav så mycket jag kan, för jag är trött på att känna krav. Idag så är frågan mer, VILL jag göra det här?
Vill jag få mina papper i ordning så att jag kan söka jobb? Ja.
Vill jag ringa och ordna upp min parkeringshyra? Ja.
Vill jag betala räkningar? Nej. Och ja. Annars går det mig illa.
Vill jag göra i ordning mammas födelsedagspresent? Ja.
Vill jag åka till stan i kväll och hämta en blått band-skål? JA!
Vill jag xxxxx? JAAAAA!!!!!
Vill jag inse att jag blundar för vissa saker? Ja. Eller nej.
Vill jag ta konsekvenserna av det? Nej.
Va? Det var väl inte till de stora frågorna jag skulle komma idag! Nej, det var ju krav det handlade om. Tillbaka!
Gör nu allt detta idag, Dana! Och lämna de större frågorna därhän ett tag. Tänk inte så mycket! Agera!
“Handling är tankars fiende.” (citat frÃ¥n The Human stain)

Äntligen har jag kommit vidare med att få upp tapeter i hallen. Det är jag som har slipat och Leif som tapetserar. Det blir jättefint! Jag tänker på hur viktigt första-intrycket är, något fint att komma hem till. Lugn och harmoni redan i dörren in. Nu är det inte riktigt så, men snart!
Idag ska jag åka till en stor loppis i Nacka och min dotter följer med mig. Å, så roligt! Vad glad jag är för det. Nu ska jag upp. Det är en ny dag att vara i.

Strax ska jag Ã¥ka till doktorn och fÃ¥ rör insatta i bÃ¥da trumhinnorna. Lite läskigt är det. Bedövningen han lägger pÃ¥ trumhinnan gör ont att fÃ¥ just där. Beröringen smärtar. Usch! Men sedan är det nog inte sÃ¥ farligt. Tills han ska ta nästa trumhinna…
Jag hoppas att det gÃ¥r bra och att jag kan höra världen igen utan att behöva svälja sÃ¥ mycket för att jämna ut trycket. Sedan fÃ¥r jag vara försiktig med vatten i öronen antar jag. Ha öronproppar i när jag badar och duschar. Men försvinner känslan av att vara i en egen hörselvärld, sÃ¥ är det ett pris värt att betala. Kanske vet doktorn ocksÃ¥ hur det kommer sig att jag fÃ¥tt sÃ¥n yrsel sedan han gjorde hÃ¥l i trumhinnan sist. Bara jag ska vända mig lite i sängen sÃ¥ snurrar huvudet. Ibland behöver jag inte ens röra mig för att känna yrseln. Jag hör vad gnällig jag är…. Jag behöver nog lite tröst idag!

Jag sover mer eller mindre oroligt varje natt. Men ovanligt nog var katten tyst just denna natten. Jag har börjat lyssna pÃ¥ Spanarna igen och PÃ¥ minuten som var mina sömnpiller “förr i tiden”. Vaknar jag , sÃ¥ sätter jag pÃ¥ ett program via datorn och somnar snällt om igen rätt snabbt, pÃ¥ nÃ¥n minut bara… Nu slipper jag vakta radion för att spela in programmen pÃ¥ band. Jag bara sätter pÃ¥ datorn, sÃ¥ laddas nya program ner med podcaster, vad nu det betyder pÃ¥ svenska. Och vad heter det pÃ¥ svenska? Vad finns det för svenska ord för att beskriva sÃ¥nt med? Hur böjs ordet? Är det ett substantiv eller verb? Hm… Det är som en prenumeration. Praktiskt är det i alla fall. Teknikens under med. Varän jag är i världen och kopplar upp mig, sÃ¥ kommer programmen till min dator. Fantastiskt, tycker jag!

Just nu sitter jag och skriver sÃ¥klart. Men annars i ett “just nu” ser jag pÃ¥ tv, pÃ¥ curling, jag har ingen aning om regler och jag vet bara vilket lag som har vilken färg pÃ¥ stenarna, ändÃ¥ känns det spännande att titta en stund dÃ¥ och dÃ¥.
Jag ser på första säsongen av MASH emellanåt med. Jag fick den i julklapp och jag gillar den serien. De dricker gin där. Det gör jag med. Fast deras är oblandad, min är blandad med cola eller grappo. Jag ser på avsnitten med dansk textning, så övar jag min danska under tiden. Himla bra med dvd-tekniken att kunna välja språk! Å, vad jag vill åka till Danmark. Helst nu! Men jag har inte råd. Jag åker kanske senare i vår.
Jag har ett jobb jag ska söka. I huvudet bearbetar jag vad jag ska skriva. Jag ska ringa och ta reda på lite mer också. Kanske gör jag det idag.
Vad mer just nu? Klä på mig? Gå ut? Köpa mer gin? Ja, så får det nog bli!

Jag har äntligen köpt nya vinterskor. Jag har tänkt göra det i tre Ã¥r. Jag är inte sÃ¥ intresserad av att handla kläder och skor. Jag gör det mest för att jag behöver. Och nu var sÃ¥ behöva-gränsen nÃ¥dd! Jag sÃ¥g reaskyltar i skoaffärerna: Halva priset! SÃ¥… jag provade en massa skor. De jag möjligen ville ha, fanns inte i min storlek. SÃ¥ köper jag det jag brukar, som vanligt, ett par ecco-skor. Dyra som bara den. Inte alls för halva priset. Suck! Stor suck! Men skorna satt skönt. Och jag kan ha dem bÃ¥de till byxor och kjol. Svarta. Med kardborreband. Lätta att reglera oavsett vad jag har för strumpor pÃ¥. Nu är jag nöjd. Nu slipper jag tänka pÃ¥ vinterskor pÃ¥ nÃ¥gra Ã¥r igen.

Jag är så trött så att jag inte knappt orkar skriva något här. Så brukar jag inte vara. Jag brukar vara stark och uthållig. Jag håller på att lära mig att se andra sidor av mig själv nu. Att vara ynklig. Och svag. Och våga vara det och kanske till och med visa de sidorna för andra. Jag är ovan vid att se mig själv så. Jag håller emot. Fast jag behöver faktiskt släppa taget om vissa gamla mönster hos mig själv. Jag kommer inte vidare annars på min väg till ett helare jag. Som jag vill vara. Inte som andra kanske tycker att jag skulle vara. Nej, nu tränar jag mig på att lyssna, tolka, fråga om det jag inte förstår, stanna kvar, tugga, spotta ut det jag inte vill ha och bara ta emot det jag faktiskt vill ha. Det är en smärtsam process för mig, som gör ont.
Tur att jag har Kalle Anka-tidningar att läsa och sudoku och annat ytligt att balansera det djupa med. Och andra, som jag vågar be om stöd från.

Jag har fått så fina tulpaner av min vän och fd kollega. De är liksom spetsiga i toppen. När de öppnar sig, så syns ståndaren och pistillen, antar jag att det är, som en lika vacker bild för sinnet, som blomman är utifrån. Dessutom slår blommorna ut och är som jag tycker tulpaner ska vara, levande, fast de håller på att slå ut, för att sedan, flera dagar senare, vissna.
En del tulpaner vissnar direkt numera. De är liksom döda och skrumpnar bara ihop som de är.
Har jag nu projicerat mitt liv till tulpanernas liv? Kanske det. Jag ska inte säga varken det ena eller det andra om mig själv idag, till vilken kategori jag hör.

Fullmånen lyser nu för fullt. Det är tidig morgon, jag går upp till slut klockan 5 och det är mörkt ute. Jag kan inte sova. I mitt huvud snurrar det av tankar på jobbet, trots att jag inte har jobb just nu. Så kan jag ha det en del söndagnätter, en slags söndagsångest, som jag säkert delar med många lärare.
En del sover sämre fullmånenätter. Jag vet inte om det är så för mig. Jag vet bara att månen lyser med ett starkare sken en del molnfria nätter. Det är som om månstrålarna gör sitt bästa att lysa som solen. Naturen ute står fram som vore den stilla och ser ut som man kan se den i såna diabilds3D-apparater, med snurrande skivor, som fanns när jag var barn. Vad hette de nu? Hm? Det är som konstgjorda bilder att se snön på tallarna ute lysas upp av månskenet.
I alla fall, så vaknar jag vissa nätter och har svårt att sova. Ofta är det fullmånenätter.
Jag vakar i den tidiga morgonen idag.

Ibland finns det värme att få mitt i vintern. I ett gulligt brev på mejlen. I ett sms som är fint och kärleksfullt att få, precis när jag behöver det. En kram som jag får med en innerlighet och som jag blir rörd av. Ett fint brev i brevlådan. En varm, lekfull blick. Någon som tar på mina fötter för att ge tröst och medkänsla, när vi sitter på madrasser och pratar. Människor att krama när jag behöver närhet. En människa som kan se att jag är vacker ibland och som viskar det i mitt öra. En annan som ser det jag visar och är och som tycker om mer och mer av mig
Tack alla fina raringar som jag möter på min väg. Ni är som guld för mig!

Det snöar mera och mera… Jag tycker om snö. Det är första vintern pÃ¥ lÃ¥ng tid som jag inte behöver skotta. Det är skönt att slippa. Ibland var det avkopplande att skotta snö i. Ibland bara ett mÃ¥ste.
Här pÃ¥ gatan kommer ingen snöröjning förrän nÃ¥gon dag efter det har slutat. Och dÃ¥ kommer flera traktorer, de skyfflar i olika omrÃ¥den., beroende pÃ¥ vem som äger marken. En traktorförare flyttade snö, frÃ¥n en hög, till en annan tio meter längre bort. Han hade nog inget annat att göra… Baske mig, hör jag inte en traktor redan nu? Eller Ã¥kte den bara förbi?
Jag ska ta mig några dagar ledigt från skrivandet. Jag behöver vila lite och göra annat, skotta snö från bilen till exempel!
Här är en till bild på Prosit, min gullkisse:

Idag får min katt vara med i dagboken. Han ligger och sover just nu på fönsterbrädan i vardagsrummet. Elementet under ångar nästan av värmen. Han verkligen njuter av att vara där och vara liksom halvgömd bakom gardinen. Ett annat bra sovställe är under ett täcke eller filt. Det har hänt att jag inte sett honom där och satt mig på honom. Inte så bra.
Ibland sitter han pÃ¥ skrivbordet i mitt arbetsrum. Där kan han titta ut. Ofta ligger han under sängen där. Dit gick han direkt när jag tog fram transportkorgen idag. Han vet vad den betyder tydligen… Han ska Ã¥ka till Leif och vara där fram till söndag, sÃ¥ att jag fÃ¥r en kattfri vecka hemma. PÃ¥ lördag fÃ¥r jag besök av en allergisk vän. DÃ¥ hinner jag städa undan ett par gÃ¥nger emellan i alla fall. Hoppas att det räcker.
Bästa leksaken är ett garnnystan av ylle. Den kan han leka med själv mest varje dag. Eller så leker vi ihop.
Han sover faktiskt rätt så bra nu natten igenom. Och han klarar innekattlivet bra med. Snart får han vara ute mer på balkongen, bara det blir några plusgrader igen.
Här är Prosit:

Jag fick en bukett tulpaner förra lördagen. De har stått sig väl hela veckan och slagit ut som tulpaner ska göra och åldrats vackert. Idag började bladen falla och bara jag petade på dem så ramlade de alla ner. De har inte vissnat än utan ligger nu i en fin hög på bordet. Så kan jag också njuta av blommorna.

Jag har kommit på att jag kan ligga i sängen och ha bärbara datorn där och vara uppkopplad till internet. Jag kan läsa mejlen, skriva ny blogg, surfa, skriva, lyssna på radio och allt där. Jag är så imponerad av teknikens under. Jag behöver bara gå upp för att hämta frukost. Sen kan jag leva mitt liv där i sängen mest. Fast det är ju en skräcktanke då. Några timmar så, då och då, får räcka.
Morgonvikt 68.3 kg. Jag har kommit tillbaka på spåret nu känns det som efter veckans två restaurangbesök. Och jag kände lust att gå ut på promenad idag. Det var längesedan jag kände så. Solen sken så vackert på tallen här utanför. Men nu har solen visst gått i moln. Jag börjar bli hungrig.
FÃ¥r se om jag kommer upp nu dÃ¥…