Framtiden är som blanka sidor i en bok, livets bok. Det förflutna är nu inskrivet där. Inte visste jag att jag skulle flytta, skilja mig och leva själv, just nu utan jobb. Förra nyåret hade jag inga sådana planer alls. Men ibland går vägarna så.
Det här året som var, jobbade jag och åkte till Norrland. Jag åkte två gånger till Danmark, skrev, sjöng, spelade och älskade! Precis som jag ville, enligt 2005 års nyårsdag! Året blev mycket mer händelserikt, spännande, fint och otroligt smärtsamt på så många sätt, som jag inte visste något om då.
Vad finns det för planer i mitt liv nu? Tja… egentligen som förra Ã¥ret… Men jag kommer troligen inte att älska i Ã¥r. Jag är ensamlevande nu. Själv. Singel.
Jag vill åka till Danmark igen, hitta mitt nya jobb under året, få mina sånger inspelade, komma i ordning hemma helt, åka till Norrland, skriva nya sånger och fortsätta sjunga hos sångpedagogen. Att komma i balans är särskilt viktigt. Hitta min stabilitet. Fyra är min siffra för året. Fyra står för stabilitet. Jag får väl se vad det kan bli av det.
Ikväll blir det nyårssupé hemma hos Leif, ihop med våra barn, Leifs syster, man och barn. Inga nyårslöften för mig.
Gott Nytt Ã…r!
Här är en bild från min resa före jul, över gränsen, strax före bron Danmark-Sverige. Det var som att resa in i regnbågarna, som fanns där just då. Mycket starkt och symboliskt. Ikväll färdas vi över tidsgränsen. Syns det regnbågar då? Eller annat?

pjok – stackare, ynkrygg, kräk, vÃ¥p
gætter – gissar

Nu har jag skruvat ihop min nya byrå! Den är stor och fin! Först fick jag bära upp den i delar för alla trapporna. Jag gick minst 8 gånger upp och ner i trapporna. Puh! Men trägen vinner. Sedan satt jag på mattan framför tv:n och skruvade lådor och tittade på tv samtidigt, lite ouppmärksamt då.
Nu har jag sex stora lådor att fylla. Vad ska dit? Hm?
Snart ska jag iväg och fÃ¥ massage och sedan en sÃ¥nglektion direkt pÃ¥. Det blir spännande att vara med i denna undersökning: Märks det pÃ¥ rösten att kroppen har fÃ¥tt massage innan? Sjunger man “bättre” eller inte?
Sedan är det nog skönt att komma hem och bara läsa och vila. Jag gör inte det så mycket som jag säkert skulle behöva. I huvudet snurrar istället tankar och oro runt och ute blåser snön runt. Kommer pengarna räcka? Vad är kärlek? Får jag a-kassa snart? Vad vill jag med mitt liv? Finns det kattmat? Varför smärtar kärleken så? Vad ska jag ha på mig när jag får massage och sånglektion? Kommer jag någonsin bli klar med någon ny sång till hemsidan? Suck! Många frågor. Bara ett svar. Ja, det finns en burk kattmat!

Jag har precis tittat på programmet om fem män, som gör en 40-dagars retreat på ett kloster, under observation från både kameror och sina egna kamrater och munkarna i benediktinerklostret. Det var väldigt intressant. De fick både andlig vägledning och fundera på vad som behövde bearbetas i deras egna liv och leva i munkarnas dygnsrytm. Så gott det nu gick i början i alla fall.
Jag kände en längtan med till att gÃ¥ i kloster, jag med. Vad skönt det vore att fÃ¥ lämna över sig och vila i andlighet, gemenskap och kärleksfullt accepterande. Särskilt när jag har tappat fotfästet sÃ¥ ordentligt och knappt vet vart jag ska gÃ¥. Suck! Fast i dag ska jag orka gÃ¥ till doktorn och kontrollera öron och hals. Äntligen. Och jag behöver en byrÃ¥ till gästrummet. IgÃ¥r mest vila. I dag … ja vad? Först sova! Eller vaka. Natten är här.

Ja ha, så har jag varit inne på viktväktarnas hemsida, i mitt första närmande till dem på länge. Min vikt har gått upp utan avbrott sista året. Snart är det dags att bryta det mönstret och gå ner igen. Jag ska inte lova något bara, för jag tror inte på löften. Jag blir bara missnöjd om jag misslyckas. Det verkar som om jag skriver det här inför nyår. Eller för att det just har varit jul och jag känner mig extra uppblåst och däst. Javisst hör det säkert ihop.
Jag längtar efter att ta fram min symaskin och sy lite gardiner till Leif. Och en ny skagenklänning. Jag lyckades krympa den klänningen jag köpte där i våras. Typiskt! Men jag kan kanske sy en ny själv. Men först ska lite handtag upp i köket kanske.
Dessutom är jag extra trött idag, för jag hade en hemskt sorglig natt och vaknade halv fyra. Tiden på natten kan användas till mycket, när det behövs. Vad kan då trösta? Min födelsedagspresent från Mikael! Mash!

Julafton är förbi och den var fin. Lugn och skön. Vi blev mätta på det vi hade lagat. Skinkan smakade bra. Sillen var god. Vi hade en trevlig kväll tillsammans och spelade Geni 2000 om 1900-talet. Nu kan vi mycket som vi inte visste och minnet har fått sig en gnuggning. Jag säger bara Exxon Waldes, så minns jag igen. Annars är minnen det som finns mest i huvudet eller inte. Antingen så har jag glömt allt eller så minns jag nästan allt. Det är ju märkligt med minnet. Jag har börjat skriva ner barndomsminnen mer strukturerat idag. Det är ju nittonhundratal i högsta grad, 50- och 60-tal. Jag tror jag minns, men det kan ju vara efterkonstruktioner med. Huvudsaken är nog känslan tänker jag. Och så ska det vara läsbart med. Någon sa till mig att använda mig av min kreativitet nyligen. Så att skriva är ett sätt. Att ha hemsidan ett annat. Att sjunga ett tredje. Att göra egna sånger och spela in dem är vad jag vill med. Leif vill att jag lär mig att sköta studion själv. Hur ska det gå? Jag är så van vid att han hjälper mig. Det är inte lätt att vara en oberoende ensamlevande kvinna. Alla är beroende av andra. Jag med. Det här börjar med julafton och slutar med funderingar om livet. Ja, ja, så kan tankarna vandra en juldag.

Nu sprider sig dofterna av skinka och köttbullar i lägenheten. Leif är här och lagar sin del av maten. Jag gör mitt på julafton, gröt och palsternacksgratäng. Sen hjälps vi åt med resten. Mikael, Astrid och Erik kommer hit och firar jul. Det blir bra. Lugnt. Tryggt. Jag är så glad för min familj.
I kväll har jag spelat julmusik mest. Jag har borrat lite hÃ¥l i köksskÃ¥p och lÃ¥dor med. Det var bÃ¥de byggarbetsplats i köket och julstök idag. Jag fÃ¥r lägga bort alla verktyg och ta lite ledigt frÃ¥n renoveringen. Jag tar väl upp jobbet pÃ¥ juldagen igen… Det var rätt sÃ¥ kul att mäta upp hÃ¥l med hjälp av en mall, borra tvÃ¥ smÃ¥ hÃ¥l, borra tvÃ¥ större hÃ¥l, skruva i handtag, se pÃ¥ resultatet, vara nöjd!
Leif sover över här ett par dagar nu och det känns som vi vore gifta på sätt och vis. Fast så är det inte. Det är en annorlunda relation mellan oss med. Skönt att vi är vänner! Nästa år firar vi kanske julen hos honom i hans nybyggda lägenhet som han ska få flytta till första december nästa år. Men vad vet jag om framtiden? Inget. Men troligen blir det julafton snart. Paketen ligger klara under blomställningen. Rimma och sätter på namnlappar gör jag i sista minuten. Här är handtagen och skinkan.
God Jul!

Idag är jag inte glad. Ibland går inte livet den väg som jag helst ville gå och jag har så ont i hjärtat för det. Hela min kropp lider och jag vill helst bara sova bort tiden och inte vara i den. Och när jag sover drömmer jag oroliga drömmar som jag minns klart när jag vaknar. Det är både drömmar till tröst och uppmuntran och mardrömmar. När jag vaknar önskar jag att jag fortfarande sov och inte behövde gå den väg som är verklighetens väg. Jag gråter ofta nu och gråten bara kommer. Tur att jag är hemma och har tid och rum att känna det som är. Och jag vet att jag behöver göra något med händerna. Så jag har sorterat böcker och lyssnat på musik som hjälper till tröst och helande. En annan tröst är att jag trots allt känner en glimt av ett hopp, en tro på att vägar kan svänga i nya riktningar sen, precis som min längtans väg fick svänga nyss. Framtiden vet jag inget om. Jag vet bara att tro, hopp och kärlek är allt för mig! Allt!

Jag har äntligen lagt in en länk till Sonjas hemsida. Jag fick en så fin rostavla av hennes son och henne, när jag slutade på jobbet. Jag blev så rörd när jag såg vad som stod skrivet på baksidan. Orden har en särskild betydelse i mitt liv. Hur visste hon att jag älskar rosor? Det är Kärlekens Blomma framför alla andra. Och jag älskar att känna doften från en Vacker Ros. Nu har jag kommit så långt att jag vet var tavlan ska hänga i mitt vardagsrum.

Jag sitter i mitt nya arbetsrum hemma, omgiven av böcker i påsar och lådor. Jag ska packa upp allt före jul är min plan. Sedan är det rensningsdags, när jag tror mig ha någon överblick. Jag har bestämt mig för att inte köpa fler bokhyllor. Jag orkar inte med fler kan-kanske-vara-bra-att-ha-saker. Jag vill bara ha sånt som ger njutning och välbefinnande, som en ny säng till exempel. Och vacker musik. Böcker som berör just mig. Det verkar som jag skriver på en önskelista, men det gör jag inte. Jag är helt nöjd med att ha min familj omkring mig i jul och få mer ordning i mitt hem. Jag njuter just nu av att lyssna på Händel.
Jag kan inte riktigt se in i framtiden hur mitt liv kommer vara än. Jag vet väl lite, hur jag skulle vilja att det är, men det är en annan sak att få det. Det finns ändå bara ett Här och Nu att leva i.
Och i huvudet snurrar tankarna på om framtiden: snart ska jag åka och jobba mina sista timmar i förskolan. Ikväll ska jag åka till Ikea och köpa fler hyllplan till en bokhylla och hämta ett par Blått band-assietter som jag köpt för det facila priset 31 kr. Allt det här gör att jag avslutar sånt som ska avslutas, får det fint och sedan kan njuta porslinet som jag tycker om.

Tänk om….
alla skulle få det de önskade till jul. Vilken omöjlig tanke, va!
För vad vill alla ha? Fred på jorden. Ren luft och rent vatten. Jorden skulle vara en välfungerande ekologisk enhet. Alla människor skulle sträva mot samma mål och respekten för varandras olikheter trots allt, skulle vara stor. Världen skulle vara tillräckligt rättvis med att alla skulle ha mat för sina behov och en redig bostad. Ja, du förstår säkert vad jag menar. Min tanke om fred på jorden växer sig större än just den tanken. Jag nöjer mig inte bara med att det skulle vara fred.
Kanske är det redan där önskningen går fel? Mitt ha-begär har inget slut. Jag vill ha både det ena och det andra.
Tänk om tanken istället!
Tänk om…
jag skulle vara nöjd med det som är? Att jag lever. Att jag är tacksam för det jag har. Att jag har förmåga att känna kärlek och att ge omsorg åt de som betyder mest för mig. Att jag vet att de jag älskar också älskar mig. Att kärlek bara är. Visst kan det räcka. Och det är stort nog för mig. Visst! Då känner jag fred i hjärtat och jag tror att all förändring börjar där.

SÃ¥ är dagen snart slut… Denna dagen är det 100 Ã¥r sedan min mormor föddes. Dag efter dag, Ã¥r efter Ã¥r, släkte efter släkte, sÃ¥ gÃ¥r tiden… Och vad gör jag med den? Det bästa? Jag vet inte vad det är. Tur det. Idag har jag använt dagen till att fÃ¥ det fint i mitt hem. Äntligen har jag kunnat packa upp böcker. Tömma vardagsrummet pÃ¥ sÃ¥nt som inte ska vara där. Leif har hjälpt mig att spika lister till arbetsrummet och flytta in datorn dit. Nu gäller det att vänja sig vid mitt nya ställe. Det känns som om jag har fÃ¥tt tvÃ¥ nya rum pÃ¥ en enda dag. I morgon, mÃ¥ndag, fÃ¥r jag hjälp av Astrid att plocka in böcker i hyllorna. Det är mÃ¥nga kassar att tömma och sortera, vad fÃ¥r plats, vad ska bort, vad ska in i det sista rummet som ännu inte ens är pÃ¥börjat med renovering? Skönt, skönt att fÃ¥ hjälp! Jag är sÃ¥ trött nu! Godnatt!

För en vecka sedan var jag i Skagen. Nu är jag hemma. Tur att jag har bilder att titta pÃ¥ när längtan tillbaka sätter in. Där kan jag gÃ¥ timmevis pÃ¥ stränderna. Hemma vill jag knappt promenera alls. Där är det mest vila. Här är det mest jobb. Och nu ska jag äntligen möblera gäst/arbetsrummet, börja packa upp mina böcker och göra i ordning där med datorn med. Det kan väl vara bra det med…

Skagen är så mycket sanden på stranden för mig. När jag går på stränderna ser jag olika sandformationer och fascineras av naturens mångtusenfaldiga sandvariationer. I ljuset finns också ännu fler olika mönster att upptäcka.
I ljuset vilar skuggorna.
Stenar, ljus och skugga kan bli till segelbåtar i sandhavet.
Ibland syns det knappt att sanden är sand.
Här är tre bilder som möjligen visar hur jag menar.