Nu är det dags igen att Ã¥ka iväg och upptäcka mer av ett och annat. Jag ska bo pÃ¥ ett slott och räknar med att det är kallt där, svÃ¥rt att värma upp sÃ¥ här pÃ¥ vintern. Jag tar med varma kläder och en egen filt. Den kan vara bra att ha. Och sÃ¥ tar jag med min kudde. Jag sover bättre dÃ¥. Det är som att ha en egen “nalle” med sig, ett laddat objekt fyllt med trygghet. Jag kan ta med mig det jag vill just för att jag Ã¥ker bil. Den är ocksÃ¥ en “snuttefilt”. Jag fÃ¥r tanken att det är sÃ¥ jag gör, när jag Ã¥ker iväg själv nÃ¥gonstans. DÃ¥ blir saker viktiga. Andra Ã¥ker med sällskap, dÃ¥ är kanske sällskapet den viktigaste tryggheten? Ja, det vet jag ingenting om. Jag vet bara att jag i allmänhet tar med mycket packning. Mer än andra om jag jämför. Men som sagt var, jag är jag och det finns inget rätt och fel för sÃ¥nt här. Jag vill göra det bekvämt för mig och ha det bra, när jag nu kan det. Ibland leker jag med tanken att bara ta med det verkligen viktigaste, vad skulle det vara? Tandborste och tandkräm? Glasögon? Musik? Kudden? Ombyteskläder? Skrivblock och penna? Kameran? Gitarren? Varma kläder? Egna lakan? Godis? Bärbara datorn? Ett foto att ställa pÃ¥ nattduksbordet? Almanackan? Telefonboken? Mobiltelefonen? HÃ¥rtorken? Extra batterier och extra stift? Regnkläder och stövlar? Tja… jag skulle som sagt var ha svÃ¥rt att välja - det finns mÃ¥nga viktiga saker för mig.
I vilket fall som helst - jag är bortrest nu. Hemma igen på fredag! Tjingeling!

I kväll ska jag Ã¥ka till Stockholm och vara med pÃ¥ en inspelning av ett av mina favoritprogram pÃ¥ radion: “PÃ¥ minuten”. Det ska bli jättekul att fÃ¥ se panelen och Ingvar Storm pÃ¥ riktigt. Jag spelade alltid in programmen förut och lyssnade när jag skulle sova. Jag somnade inom en minut, alltid! Nu har jag kommit ur den vanan. Jag somnar i tystnad. Och sÃ¥ lyssnar jag pÃ¥ pÃ¥ programmen pÃ¥ internet istället när jag jobbar med nÃ¥got i lägenheten, i ett mer aktivt lyssnande dÃ¥.

Så är ankomstens och väntans tid inne. Jag har alltid tyckt om denna adventstid. Så också i år. Jag har mycket att se fram emot. Jag har nu kommit så långt med lägenheten, så att det faktiskt går att pynta lite. Det handlar om att ta bort röran och ställa dit saker som ger lugn och ro för syn och sinne. En vacker adventsljusstake i vardagsrummet t ex. ihop med stjärnan och min hängande spiralljusstake. Sånt njuter jag av.
Jag ska Ã¥ka pÃ¥ andra kursveckan snart. Det är nÃ¥got jag ser fram mot med spänning, inte bara lugn. Vad kommer hända dÃ¥? Vad som helst kan hända i en utvecklingsprocess. Jag är inte där för att glaslira. Det är ett nytt ord jag lärt mig. SÃ¥ har jag börjat planera min frihetsresa till Danmark. Fast… är människan nÃ¥gonsin fri? I alla fall är jag fri frÃ¥n jobb och krav. Jag ska hämta porslin till min samling. Jag ska till Skagen. Och troligen till Köpenhamn i ett ärende.
I lägenheten kommer luckorna bli sprutlackerade i veckan som kommer. Elen i kök och badrum kommer ordnas nästa lördag. Golvet i ett sovrum byts veckan efter. Sen kan jag börja packa upp mina böcker och slänga och sortera papper mer systematiskt. Jag kommer börja jobba med hallen nu, målning och förberedelser för tapetseringen.
Det är en annorlunda adventstid för mig. Det kommer an på mig vad det blir för tid fram till jul.

Igår var jag på en däckfirma och bytte till vinterdäck på min bil. Bilen är inte särskilt gammal. Killarna där blev helt förskräckta och jag med, ena däcket satt riktigt löst! Och allteftersom de skruvade av bultarna visade det sig att gängorna var trasiga och inte fick fäste på flera ställen. En bult var fel och för kort med.
Hur har det blivit så? Bilen har lättmetallfälgar på både sommar- och vinterdäck. På vinterdäcken är det en ring som ska sitta fast på själva upphängningen. Denna ring hade vi ingen aning om att den fanns förra vintern. Jag har kört långt med vingliga däck. Det har tärt på gängorna. Jag var visserligen på en däckfirma, som fick hjälpa mig i våras redan, för ratten vibrerade kraftigt, men de såg inte allt. Jag tackar min lyckliga stjärna att gängorna inte har gått av. Nu har jag nya bultar och restaurerade gängor på bilen.
Nu fÃ¥r uttrycket “att vara ut gängorna” en verklig betydelse för mig. Se din bil och säg vem du är… är ocksÃ¥ talande. Att köra pÃ¥ i livet och vingla är inte bra i längden. Som du tar hand om din bil, tar du hand om dig. Eller sÃ¥ blir det tvärtom, bilen fÃ¥r bästa vÃ¥rden och du själv far illa.
Nu ska jag i alla fall rulla på säkert hoppas jag. Med betoning på rulla - jag blir rundare och rundare.

Jag ska välja material och färg till golvet i ena sovrummet där mina böcker, datorn och gästsängen ska stå. Det är inte så lätt. Golvet ska vara ljuddämpande med och passa till grå tapet och rödbrun list. Det lutar åt ett mörkbrunt trägolv som inte går att slipa om. Hoppas det finns i någon mahognynyans. Golvläggaren ska kolla upp det åt mig.
I köket har jag valt grå-blå färg på luckorna och alla listerna målar jag i en grå nyans. Väldigt fint ska det bli. Jag tycker om att ha olika färger omkring mig. Gärna färgstarkt med en dovare nyans, färger som skiftar i olika ljus från dagsljus till lampljus.
Steg för steg väljer jag hur min lägenhet ska se ut i färg och form. Så får jag tanken att mitt eget liv också är ett val av färg och form. Nå, inte bara ett, utan många val. Hela livet är byggt på olika val jag gör, former, vad jag ska fylla det med, vilka vägar jag ska gå. Hur jag mår olika dagar är som att ha en inre färgsättning. Ett kalejdoskåp av färger och mönster, som syns i olika sken i mitt inre ljus.

Hemma igen efter ett intensivt dygn på vandrarhemmet på Långholmen. Vilket ställe! Helt märkligt att sova i en cell och sitta i ett cellskapsrum och prata.
Och sedan tömma tredje porslinsskåpet i köket hemma, skrapa och spackla. Ska slipa, dammsuga, tvätta och måla med ikväll. Har varit hos sångpedagogen. Bestämde mig för att låta hur som helst. Och nu - uppe i varv. Varvar ner med gin, tv och dominosteine. Kisse sitter i knät. Skönt att vara hemma. Glad! Nöjd!
Kommer golvläggaren snart månne?

I morse vaknade jag tidigt som jag ofta gör numera. Solen steg upp och lyste pÃ¥ hustaken i ett väldigt vackert sken. Nu är det mulet. Men inom mig lyser solen. Jag tänker pÃ¥ Anne Linnets ord frÃ¥n sÃ¥ngen “Skyer” pÃ¥ hennes senaste cd:
“Moln är moln och dem ligger man pÃ¥.
Och jag säger dig: Himlen är blÃ¥.”
Jag är som sagt nöjd och glad. Jag ska åka till en träff med mina kurskamrater strax. Vi ska sova över på vandrarhem. Astrid är hemma med katten, i röran. Men det blir bättre och bättre nu. Steg för steg så reder jag upp, inte bara min egen inre röra, utan min yttre röra i lägenheten med. En parallellprocess? Säkert!

Första porslinsskåpet i köket är färdigmålat nu och jag har ställt in tallrikar där. Jag är så glad och tillfreds, så jag inte har lust att fortsätta med nästa skåp. Jag vill bara njuta av ordningen. Eftersom jag gärna delar med mig av glädjen så får det bli en bild med. Och jag SKA fortsätta med skåpet bredvid. Nu! Då hinner jag bli klar till i morgon, då jag ska åka bort ett dygn. Musiken till arbetet just nu är Allan Edwalls Blandning. Humoristiska texter. Fin musik.
Det blir ingen norrlandsresa för mig. Jag hinner inte med allt jag ska göra ändå. Vilken tur att jag inte jobbar. Bara lite, 4 timmar i veckan fram till jul. Det är lagom. Och intensivt. Konstigt att växla roll bara. Från lediga Dana till talpedagogen Dana.

En morgon när jag vaknar var hela världen vit…
Det är fint med snö. Särskilt den första snön som bäddar in gator och gårdar med sitt vita täcke en stilla natt i november. Det är dags att hämta vinterdäcken hos grannarna där jag bodde förut. Leif ska slippa byta dem på min bil, jag ska ringa någon däckfirma i år. Jag är sent ute, jag vet.
En frÃ¥n gamla jobbet sa i fredags, att jag hade för mycket skrivet och för lite bilder pÃ¥ min blogg. Jag är lat bara… Här är en bild till dig, frÃ¥n min gata nyss:

Gäsp! Å så trött jag är. Och kroppen värker. Jag har lite bråttom nu på morgonen, för jag ska iväg på en heldagskurs med Familjekonstellationer. Behöver tvätta håret. Men struntar i duschen, för jag har tagit bort ett märke på kroppen och är sydd lite, med betoning på lite, ett stygn. Men jag ska inte bli blöt där. Måste köpa mer målarfärg till skåpen innan jag åker. Och ta upp kattsanden från bilen och fylla på en ny låda. Äta frukost. Ge katten mat. Vad ska jag ha på mig? Katten kommer och sätter sig på tangentbordet och allt jag skrivit här försvinner. Skriv om igen!
Skynda, skynda.

Denna dag, målningsdag, har jag bestämt att jag får först måla, sedan blogga. Jag ska få min belöning efter att jag har gjort det tråkiga jobbet först. Fast jag tycker att det är rätt så kul att måla. Med fin musik, Anne Linnet idag, ABBA igår, så är det rätt så avkopplande. Det är jag, skåpen, penseln, rollen och färgen. Musiken och tiden med. Steg för steg så blir något gjort. Kanske är det värsta att sätta igång? Och mitt i så måste det bli klart. Och jag är nöjd när jag städar efter mig. Eller låter det stå kvar snarare. Jag har många skåp att måla. Ett i taget får det bli.
Jag har fixat en firma som hämtar luckorna, för de ska sprutlackeras. Det blir nästnästa vecka det.
I kväll ska jag träffa folk från min gamla skola från i våras. Kanske från min skola i höstas med. Och jag hör inte till någon skola nu. Jag är helt min egen ett tag. Skönt! Det är också en belöning, att ge mig den här tiden till att göra mitt.

Äntligen efter en vecka utan spis, har elektrikern klarat av att få kabeln igenom röret. Det var svettigt att både göra det och att vänta på besked att det till slut gick bra. Nu är jag hungrig. Först äta. Andas ut och vila. Sedan städa.

Nu är det dags att sätta igång med att måla skåpen i köket. Jag ska ringa en lackeringsfirma om luckorna och tömma överskåpen. Å, så bra att något ska hända nu igen med mitt hem. Annars blir det bara en tröstlös väntan. Och jag har inte tid att vänta längre. Senare i eftermiddag kommer en annan elektriker, som jag hoppas är skickligare än den andra, som visserligen är snäll, men jag vill ha min el tillbaka till spisen idag!
Och så ska jag till arbetsförmedlingen på möten. Det är väl det viktigaste som händer idag det.
De fina presenterna jag fått, blir goda minnen att ha och bli styrkt av.

Jag vaknade med en känsla av att det var julafton idag. Men icke. Födelsedag dÃ¥? Det kändes som om det var en dag att fira. Javisst ja! Det ÄR en särskild dag idag, som jag väntat länge pÃ¥… jag slutar jobba! Jag är nöjd med att jag har tagit ställning för mig själv och vad jag vill och hur jag inte vill ha det. Jag har slutat att kämpa och det är en lättnad att ge upp en omöjlig kamp.
Jag känner en förväntan över dagarna jag ska vara hemma. Jag ska jobba med min lägenhet. Jag ska gå min kurs. Jag ska sjunga. Kanske skriver jag en bok jag med, som många andra gör. Jag ska söka nytt jobb med. Jag känner stor ångest inför att inte ha en anställning med en bra lön. Det får jag stå ut med. Jag valde bort det själv.
Jag kommer att sakna alla eleverna, mina käraste arbetskamrater som har stöttat mig i alla dagar. Ni vet vilka ni är! Tack!

SÃ¥ gÃ¥r tiden, fast det känts bÃ¥de lÃ¥ngt och tidvis väldigt svÃ¥rt under uppsägningstiden. PÃ¥ tisdagens förmiddagsrast ska jag bli avtackad pÃ¥ skolan. Prata kort har jag bett närmaste chefen. Jag vill inte vara i centrum för en sÃ¥dan här sak alltför länge. Jag fattar ju att det är allmän hyfs att tacka av folk som slutar och hyfs av mig att vara där just dÃ¥. Men det känns inte kul. Jag blir väl grÃ¥tig och sÃ¥, fast jag är glad att sluta. Ja, ja…
Jag packar en massa av mitt gamla material i flyttlÃ¥dor som jag fÃ¥r ha kvar i skolans källare tills jag vet vart de ska. Det är jag tacksam för. Jag har burit hem en massa ocksÃ¥. Jag behöver sortera och slänga i lugn och ro. Bara jag gör det sen dÃ¥…
Idag är det sorg i Småland. Min kisses kattbror har kommit till katthimlen idag. Han har levt ett gott liv och blivit väl omhändertagen i svärföräldrarnas vård. Och nu blev han plötsligt så sjuk och hade ingen chans att bli frisk igen. Mjau, mjau Tusse! Nu har du i alla fall inte ont mer!