Nu arbetar Leif och jag hårt med att packa det sista hemma i huset. Allt ska ner i lådor och påsar. Alla krokar ska bort. Hyllor ner. Skruvar skruvas ur. Gardiner tvättas och strykas. Jag packade ihop skafferiet. Hur kommer det sig att jag aldrig rensar där? Det var en intressant upplevelse att se hur mycket gammalt som finns. Tur att det finns datummärkning på grejorna. Synd att jag inte kollar den oftare bara. Tre stora påsar gick direkt ner i soporna. Jag blev filosofisk av detta rensandet. Skulle jag vara lyckligare om jag hade mer ordning i skåpen? Vara mer levande? Håller skräpet i skåpen tillbaka en i livet eller har den med full ordning i skåpen inget liv? Frågor, frågor!
Idag ska vi städa ur ett stort förråd med verktyg, målarfärg och bilgrejor och annat som var bra att ha. I morgon kör vi bort alla saker och tömmer huset. Det är dags att flytta.

Spegel, spegel på väggen där,
säg vem som vackrast i världen är…
Var kommer spegeln ifrån? Vad har den för historia? Vem har speglat sig i den och känt sig vacker som rosen uppe på krönet? Glaset är bytt. Fick någon sju års olycka eller var det tiden som förstörde glaset eller annat?
Vissa frågor får aldrig svar. Spegeln är vacker och lagom sliten. Ungefär som jag då… ibland. Nu hänger spegeln i sovrummet - rosenrummet.

Vi har haft vårt fritidshus i fem somrar nu. Idag, jag säger idag, har vi spelat tennis på tennisbanan som finns etthundrafemtio meter från dörr till dörr. 150 meter. Inte mer. Mindre om man går fågelvägen. Och, jag är förvånad, det var roligt att spela. Jag följer ju inga spelregler precis, och är glad att träffa bollen. Jo, jag har bollsinne. Visst! Sen har jag ingen direkt kondition att tala om. Och det är egentligen tack vare att vi flyttar från huset, som racketar och bollar kom med upp hit i år. Vi turades om att spela Leif, Astrid och jag. Jag gav upp först.
Nu har jag läst klart senasteHarry Potter-boken. Inte lika spännande som den förra, men mer klargörande inför sista boken kanske.
Här är jag:

Igår utflykt i hyfsat väder, idag heldags ösregn. Och vi som skulle ha paddlat… Tja, då får vi väl göra det nästa år istället. Nu har vi bara ett par dagar kvar i vårt sommarparadis i Ångermanland. Och var är sommaren då?
Igår var vi, jag, Leif och Astrid, på utflykt till Örnsköldsvik. Det regnade inte. Vi gick och shoppade. Jag som har minst pengar, köpte mest. Ja, jag lånar pengar och tröstköper. Först ett par nya Fjällräven-byxor. Sen knoppar till en byrå jag ska renovera. Och sist piller av Rosenrot. Jag tror att jag ska bli piggare och mer koncentrerad av dem. Sedan gick vi på antikaffären och fann inget. Till loppisen i hamnen och visst, Leif hittade skidor och stavar för 60 kr. Jag tänkte att jag också behövde skidor och stavar och fann det för 50 kr. Se, det var en bra loppis! Vi åt på den trevliga kinesen och blev proppmätta. Men den lilla söta pojken som brukar vara där med sin mor och far, var i Kina nu. Jag trodde inte att jag skulle äta mer, men bara några timmar senare stoppar jag i mig kakor och godis igen. Inte bra.
Regndag! Jag sitter inne med katten och läser Harry Potter. Leif och Astrid åker till Härnösand.
Här är en hälsning till den som är född och uppvuxen i Örnsköldsvik, denna trevliga shoppingstad! Hamnen med lyftkranar, den upprivna hoppbacken i bakgrunden och bygget för Botniabanan:

Jag har många ställen att vara på just nu. Ena stunden är jag i huset som är sålt. Andra stunden är jag i min lägenhet. Och i tredje, just nu, är jag i fritidshuset i Ångermanland. Jag känner mig något sliten, fast det är sommar, semester och ett ibland kravlöst liv. Överallt finns det saker att göra. Vissa saker måste göras, utan diskussion. Andra saker kan jag vänta med till ”sen”. Gör det nu! eller strunta i det… Det är ett väldigt pendlande mellan dessa olika ställen som är som polariteter. Även i hjärtat åker jag liksom berg- och dalbana. Upp till ett slags glädje och ner i den djupaste sorg. Skratt och gråt. Mår bra ena stunden, har det skit i nästa. Saknar balans och ro. Som vågorna i havet, så är det bara att följa med.
Jag har nyligen läst dikter av poeten Rumi. Och nu är jag inne i Harry Potters värld. Det är också polariteter, mellan de gamla kärleksdikterna och den nyligen fantiserade trollkarlsvärlden. Båda böckerna handlar om att välja väg på sina sätt. Det är skönt att läsa. Att vara i andra världar än min egen. Här och där… Att finna min väg och balans, mitt eget bo och ro i hjärtat, det kommer säkert sen.

Jag har en lillebror som bor i Australien. Han flyttade dit för länge, länge sedan. Vi har sällan haft kontakt. Vi har aldrig umgåtts som vuxna någon längre period, bara setts några timmar, några gånger de senaste 24 åren. Ändå finns det en känsla av samhörighet. Han och jag har en sak gemensam: vi har båda en lillebror och en storasyster till.
Det finns särskilt en sak jag beundrar hos honom och det är att han har levt sina drömmar. Nyligen har han blivit a fire fighter, brandsoldat, som 45-åring. Visst är det tufft! Han spelar fortfarande ishockey, som ett sätt att hålla sig i form.
Igår var vi ute och firade hans födelsedag, alla fyra syskonen, en överlycklig mamma, min yngsta brors fru och min brors bästa kompis. Vi åkte på s/s Blidösund och lyssnade på “Fläsket brinner”. Det var en annorlunda dag.
I morgon åker min australiensiske bror hem igen. Det blir vardag igen i Sverige. Tack för att du kom förbi och knackade på min dörr! Det uppskattade jag.

Juli, mitt i sommaren, är för mig den här dikten och sången som Lena Nyman och Rune Andersson sjöng för länge sedan. Text av poeten Karl Asplund. Musik av Berndt Egerbladh. Så vacker och sann! Jag sjunger den varje juli månad.

Redan ljusnar julinatten.
Redan färgar himlen rött.
Nyss min älskade har somnat
vid min sida trygg och trött.

Redan vaknar fågelsången.
Sakta sjunga pulsens slag.
Varm och klar i hjärtat vaknar
livets långa lyckodag.

Så var har jag min lycka? Uppe på himlen i Lyckans Stjärna eller här, i mitt hjärta? Hm!

Det är en härlig och skön känsla att nå fram till ett delmål. Äntligen kan jag ta mig en dusch i mitt nästan färdiga badrum som jag håller på att kakla. Nu är det bara delen bakom handfatet kvar och något lite till. En baggis! Nåja, det gamla kaklet ska bort där bakom med. Och det kommer att gå det med. Allt är inte perfekt, men det är tillräckligt bra för mig. Jag har ju gjort det själv! Nu ska jag beställa badkaret!
De här sista dagarna har jag förstått att jag i hjärtat har flyttat in i min nya bostad. Det känns bara bra. Jag behöver inte fundera på var jag ska sova, jag sover hemma, i min lägenhet såklart! Även om det återstår många praktiska saker i huset, så är det bara att utföra det och för varje sak som görs, är det en avslutning, trådar som fästs i väven och sedan kan klippas av. Vägs ände. Jag är där nu.

Jag jobbar hårt och har inte tagit mig tid alls till att skriva och läsa de sista dagarna. Jag var i Gävle igår och fick titta på lådor med Gefleporslin som en kvinna där hade fått med huset så att säga. Vilken skatt! Vad roligt för henne att upptäcka porslinets värld så. Jag fick köpa hennes delar av Blått band, tre delar varav två som jag inte tidigare hade. Det var alltså som en skatt för mig med.
Jag kom hem till lägenheten och satte genast igång med att göra klart så att jag i morgon kan duscha i nya badrummet. Så har jag en idé att måla runt en dörr och så var färgen inte här. Snopet! Det betyder väl att jag ska ta det lugnt och gå och lägga mig, jag sov bara tre timmar i natt i huset. Jag var på fel ställe då. Nu är jag hemma, i min lägenhet. Hoppas jag kan sova här nu då. Och inte drömmer mardrömmar om Världarnas krig, som jag såg i kväll bl a med min gamla familj, syskon och mamma. Gonatt!
Jo förresten, precis som jag undrade vad Carola i Allsången skulle slänga i väg år, då tog hon blommorna ur planteringen och kastade iväg. Hon överraskar verkligen. Förra året en stövel, i år blommor med jord! Ha ha!

Ena dagen är det för varmt för att paddla kanot. Andra dagen för blåsigt. Vi var upp på Hallstaberget i Sollefteå istället och åt glass. Vidunderlig utsikt över stan och Ångermanälven!
I morgon, torsdag åker jag till Gävle och tittar på porslin. Sedan hem och göra klart ett badrum. Nog pratat om det nu! Här är utsikten:

Vad finns att göra? Slet ikke noe! Jag har städat lite. Solat lite. Ätit lite. Tittat på tv lite. Tvättat lite. Har lyssnat på Sommar med Maria Blom. Hon är underhållande. Fast jag har inte sett filmen hon gjorde. Känner mig lite rastlös. Vi hade en plan att åka ut och paddla idag, men det blåser för mycket för det, tycker jag. Kanske blir det på onsdag istället. Ska plantera sista rosen idag. På tisdag får vi middagsbesök. På torsdag åker jag hem en sväng. Jag ska stanna i Gävle och titta på porslin som en kvinna där har ärvt. Det blir spännande. Tänk om det finns Blått band där i bra skick… Nä, som sagt var… Vad finns att göra? Slet ikke noe! Sommartorka! Här är en kisse som gäspar i soffan:

Ja ha, sommartorka både här och där… Men det tar bara en stund så kommer jag på vad att skriva om: SASS! (Intresseföreningen Svenskar Andra Sidan Sundet) Se det är en riktigt sjov hemsida om svenskar som bor eller vill bo eller har bott i Danmark. Anledningarna till att bli medlem i den föreningen skiftar. De lyckligaste är de som bor och ar betar där, i mitt tycke. Jag är rent och skärt avundsjuk på dem. Jag vill också!!!
På hemsidan finns många intressanta delar om hur lätt det är att missförstå varandra. Ordspråk på danska som blir helt märkliga direktöversatta. Vi känner ju till orden, men inte i danskarnas användning av dem. Vi tror bara att vi förstår, så blir det helt fel… Jag säger t ex ”mås” och tror det heter så på danska med, men det betyder röv! Ha ha! Och varför går deras alfabet …x y z ä ö å? Det får man veta där.Jag är medlem såklart och har suttit och skrattat framför datorn ofta. Gör det du med!
http://www.andrasidansundet.se/

Åh, vad det är skönt att leva! Det är varmt och soligt. Jag har dansk musik högt på just nu och det är bara så bra allting! Jag orkar cykla ner till affären varje förmiddag och köpa tidningen. Jag skriver och gör upp planer för hur väggarna i min hall hemma ska se ut. Vad det är roligt att planera annorlunda saker. Sen gäller det att förverkliga planerna i min kreativa fantasi. Som jag vill ha det och blir glad av. Var kommer idéerna ifrån?
Här är rabatten jag har grävt ut och gjort lite större. Jag kallar rabatten för barnkammare, blommorna är mina skyddslingar från trädgården hemma, som jag lämnar om en månad. Hoppas allt klarar vintern här. I eftermiddag kommer Leif. Vi har inte setts på en vecka. Får se om vi orkar vara lite aktiva och bada, paddla och koppla av med annat än renovering och husförsäljning. Livet är ju ändå mer än så. Och ja, det finns hopp om liv! Här är rabatten sedd från sovrumsfönstret en våning upp:

Så vad är det som händer i London idag? Vem har bestämt denna dagen för att döda, skada, förstöra och skapa rädsla? Idag 7/7 2005. Året blir 7 med enkel addition. Det finns absolut en symbolik i det är min fasta övertygelse.
Genast börjar jag tänka om jag känner till någon som finns i London just nu. Jo visst.
Och dagen fortsätter som vanligt här på landet med sol och hetta. Lyssnar på Sommar. Åskan mullrar i närheten. Vildrosen har slagit ut med tre blommor. Kisse satt på trappan igår. Här är han:

Här är en bild på badrummet, som jag slet med förra veckan. Nu är väggen fogad. Golvet ska fogas när jag kommer hem nästa vecka och silikon ska läggas i hörn och runt väggarna. Sedan kan jag beställa badkaret, ett nytt likadant ifö, grått på tassar, som mitt andra badkar i huset, som är sålt. Väggen mellan badkaret och toaletten är det sista delprojektet i badrummet att ta hand om, kakla och byta handfat. Fast det är det ingen större brådska med. Det viktigaste är att kunna duscha och bada när vi väl bor där.
Ja, det är märkligt vad jag håller fast vid vissa saker och vill inte släppa taget. Ett badkar? Varför är det så viktigt? Ett likadant badrumsskåp är inköpt likaså. De viktigaste blommorna är uppe i Norrland nu. Ja, inte alla, men små tuvor av många av de mina finaste hjärtas blommor. Jag har en plan här för trädgården, att göra som en cirkel av rosor, runt om gräsmattan. Nyponrosen finns redan, Lykkefund är flyttad hit. Kinesiska gulrosen ska ner i jorden så snart jag fått hit rosjord. Den växer bra i kruka nu. En vildros finns någonstans i ogräshavet. Finlands vita ros blommar i två buskar så vackert nu. Och en till ros ska sättas senare vid altankanten, som en spegel för nyponbusken. Fast det är bara en idé än så länge. Idéer får jag nya, hela tiden.
Igår ville jag skriva en ny sång. Det gick bara inte. Prestationspressen infann sig. Idag läste jag ur tredje lektionsveckan i boken Öka din kreativitet en affirmation:
”Store Gud!
Jag tar hand om att skapa kvantiteten. Du tar hand om kvaliteten.”
Och se! Vips så kom det en dikt. Jag behöver alltså inte bry mig om att bedöma vad jag gör. Så skönt!
Mina bästa vänner är de som uppmuntrar och stödjer mina kreativa sidor. Mina värsta skapelsefiender är de som bedömer och kritiserar mig. De finns inom mig och utanför mig. Hur är jag gentemot din kreativitet? Hur är du mot mig? Det är något att fundera på.