Idag måndag, har jag verkligen varit en duktig flicka! Som Annika Lantz sa en gång i radion: “En duktig flicka kan alltid göra bättre… ” Så… jag har kaklat!!! Äntligen orkade jag sätta igång igen. Tre kilo bruk gick åt, sedan var jag helt slut. En vägg, utom runt fönstret, blev klar. Och lite till. Innan det målade jag lite tak med. Och jag har städat cementgolvet i köket inför mattläggarens arbete i morgon. Då tar jag mig helt ledigt. Ingen flyttning. Ingen renovering! Bara ut och åka dit kosan styr. Ha en semesterdag helt enkelt! Skönt!

Ja, så heter boken jag har börjat läsa nu, av Julie Cameron. Den är inte ny eller så, men jag har inte sett den förut. Den är upplagd som en kurs på tolv veckor och så har man uppgifter att göra under veckan. Det går ut på att finna konstnären i sig igen. Uppgifterna har bestått bl a i att fundera på vilka som har stöttat ens kreativa sidor i livet, vad de sagt och vilka som har sänkt ens försök till skapande och tagit luften ur en. Man ska skapa tid för konstnärliga möten med sig själv. Det har varit riktigt spännande att fundera och skriva om detta. Det är skönt att ha tid att hålla på med sånt här. I den vanliga stressen under terminen skulle jag inte orka. Jag har börjat läsa böcker igen, efter ett långt uppehåll sedan jag pluggade det sista med läsning av tung engelsk kurslitteratur. Jag skriver om böckerna jag läser i Oss emellan om någon är intresserad av att följa mitt läsande eller bli inspirerad eller avskräckt.
Jag har beställt nya Harry Potterboken. Det blir avkopplande sommarläsning hoppas jag. Förra boken var i alla fall så spännande att jag sträckläste den.
Nu ska jag iväg och vara skapande… målning av tak och lister i hallen – mitt nya projekt som jag egentligen skulle väntat med. Och kaklingen i badrummet – som jag helst ville slippa. Det är svårast att göra klart och avsluta tycker jag. Suck! Det är roligare att måla!

Inte bryr jag mig om att det är midsommar. Det är bara sillen, potatisen och gräddfilen som säger att det är något särskilt idag. Leffe och jag fortsätter att dela saker, skåp efter skåp, tar det aldrig slut? Det är tröttsamt att gå i värmen och jobba. Katten gör det enda rätta, lägger sig platt ner i skuggan och sover. Flyttar på sig då och då och fortsätter att sova vidare. Nu sist låg han i en gammal fruktlåda av trä. Jag har också tagit mig en tupplur ska jag i ärlighetens namn erkänna.
Jag har planterat lite av Finlands vita ros vid mitt nya boställe. Får se om den klarar flytten. Jag har fått en plantering där som jag får adoptera och sköta om. Det är märkligt vad en del saker kan göra en trygg. Inte det dyrbara och svårskötta, utan just det enkla, hemvanda och vackra. Mina blommor är en stor trygghet för mig. Det är den svåraste tiden att lämna huset nu, när allt blommar och doftar som mest. Bäst att tänka på regnig höst, snöig vinter och kall vår. Då blir det genast lättare att flytta!

Lycka är att ha en katt i knät som buffar och pussas medan man skriver en blogg. Olycka är att han har en fästing nästan vid munnen, stackars kisse.
Lycka är att ha ett hem att komma hem till, där man trivs. Olycka är att ha ett hus som är som en presumtiv tickande mögelbomb.
Lycka är att ha sommarlov. Olycka är att inte njuta av det.
Lycka är att kunna förtjäna pengar till sitt uppehälle. Olycka är att pengarna tagit slut och att leva på kredit.
Lycka är att ha nyskurade golv i huset. Olycka är att sakna köksgolv i nya lägenheten.
Lycka är att ha lingon att koka sylt med. Det är en lycka att känna vilja att göra det nu!

Jag vaknade kl.6.45 och gick upp en sväng med ett leende på läpparna. Å, så skönt med sommarlov, tänkte jag. Frihet! Och sen gick jag och la mig igen och drömde mardrömmar om en lång resa. Jag drömde om att packa. Vi skulle åka till USA med jobbet (skulle aldrig resa dit med jobbet i verkligheten) Jag hade glömt både pass och pengar och biljetterna till oss alla i gruppen. Kände missnöjet och minns att jag inte ville ge upp deras chans att få resa dit. Sen vaknade jag kl 9 igen. Tittade lite i almanackan och kände så ångesten komma krypande med sitt blöta tunga täcke. Sommarsolstånd! Idag! Sommaren, vart tog den vägen??? Plötsligt ville jag inte gå upp och börja dagen. Vad har jag att göra? Bara en massa måsten och krav. Packa. Flytta. Göra klart badrummet. I morgon kommer en flyttfirma och hämtar pianot och skänken. Det är på allvar nu. Vad har vi gett oss in på? Jag är rädd för framtiden idag. Att bo själv. Hur kul är det? Eftertänksamhetens kranka blekhet sätter in. Jag skulle ha gått upp klockan 7 medan jag var nöjd med dagen!

Den här helgen har gått i delningens tecken. Skåp efter skåp har vi gått igenom och delat upp, slängt och sparat till att ge bort. Det blir lättare och lättare att slänga saker och papper ju mer vi håller på. Skönt att inte flytta allt sitt gamla skräp till nya lägenheten. Fast jag måste erkänna att mycket flyttar jag utan att sortera med. Jag tänker bara “sen” till det.
I morgon ska jag åka till stan och byta den så vackra sidenklänningen som jag köpte på Rabalder i torsdags. Jag provade medium först och den stramade över magen, inte så fint alls. Så provade jag large och den satt ju löst och ledig runt midjan, men expediten avrådde från köp. Nu tog jag den ändå, för jag ville inte avstå från att äga den. Väl hemma bestämde jag mig för att det är dags nu! att gå ner mina överflödskilon – och då kan jag köpa den mindre klänningen i alla fall. Moroten blir att väga mindre och passa i klänningen till midsommar kanske. Tillbaka till viktväktarmatsedeln alltså och äta mer och nyttigt. Och äga färre saker – bli lättare till sinnet absolut! och kring magen kanske med?

Vecka går, sakta men säkert framåt. Semestern närmar sig… Jag gräver i mina flyttlådor varje dag, tills jag mår illa. Då gör jag en låååång paus. Jag övar mig på att kasta mina gamla saker, böcker, pärmar och papper. Det känns faktiskt skönt då. En del ställer jag bara in i skåpen och tänker “sen…. “. Ja, ja…
Jag har också en obehaglig känsla i magen, en oro, ett missnöje, och jag tror jag vet vad det är. Kroppen vill säga mig något helt klart. Och jag vill inte riktigt lyssna. Sen… ska jag ta ställning till det som känns. Inte nu. Nu gäller det bara att gå ner i varv. Se framåt till lediga, lata dagar, fyllda av solsken, läsning, renovering, flyttning och andra kreativa saker. I morgon torsdag ska jag t ex mingla bland okända människor och lyssna på olika föredrag om semester och hur man gör med stress och att lämna saker bakom sig och inte älta gammalt strunt under sin semester. Precis vad jag behöver höra på. Jag och en jobbarkompis går dit. Roligt!

Aj! Å, vad ont jag har i kroppen. Det känns som om en ångvält kört över mig… Jag har packat alla saker i skolan – och det är något otroligt mycket jag har av privata saker, sparat i många år – och packat upp, möblerat nya rummet på “nya” skolan med bord, skåp, piano och allt. Flyttat ut lådor som inte ska packas upp just nu och skyfflat runt saker hit och dit. Puh! Och jag klättrade över ett bord, puttade undan lådor som stod i vägen och fick en sträckning i lårmuskeln, aj vad det ömmar. Och jag som ska gå på avslutningsfest i morgon, det blir ingen dans för mig då helt klart! Nä, fy tusan för skolor som läggs ner. Det är inget för mig! Aldrig mer! (Som om jag kunde bestämma sånt… )
Jag får ta det lugnt i morgon tisdag. Sakerna springer minsann inte bort. De står där de står!

Det är en trött lördag idag. Jag ville inte gå upp, inte börja dagen alls. Det fanns inga flingor hemma och ingen mjölk. Så redan till frukosten började dagen fel. Jag såg på lite tv och la mig sedan igen och sov. Sedan har jag sovit mig igenom dagen, läst, ätit lite annat och sovit igen. En sådan trist dag som man sen vill glömma att den fanns. Och visst, det här är livet med. Inte det nyfikna och spännande liv man kanske hellre ville ha. Men det är också ett val. Nu har jag i alla fall kommit så långt som till lägenheten. Leif tapetserar vidare. Jag spacklar lite. Ska måla sen. Om jag orkar. Och väljer att vilja. Suck!

Det är dags nu på fredag att sjunga slutet på läsåret. Jag lever liksom bara från dag till dag och så plötsligt är det tid att ta farväl av barnen och skolåret. Vad overkligt det känns. Varje år är det likadant. Jag väntar och räknar ner dagarna. Och så kommer avslutningsdagen. Väntan är slut. Livet börjar! Tror jag bara. I år är det storflytt på gång i skolan. Allt och alla ska flyttas någonstans. Riktig galenskap är det. Men avslutning blir det som vanligt. Den blomstertid nu kommer blir det som vanligt. Rektorns tal. Diktläsning. Klasser som sjunger. Dana som spelar gitarr till personalens sång till eleverna. Syrener. Björkar. Fina kläder. Högtidsstämning. Gå hem och känna friden och kanske en viss tomhet. Ännu ett år läggs till handlingarna.
Så kommer en veckas jobb efter i skolan utan eleverna. Sen, sen blir det semester! Jaaaa!

Ha, ha det här är teknikens under! Tänk att kunna spela in björkens sus och halvstorm på nationaldagen och sedan på kvällen sitta och se på den filmen med hela internetvärlden, de som vill… Ja, jag säger då bara det! Men det var jättefint att se solen idag i Ångermanland och björken mot den blåa himmelen. Nationaldag? Ja, fast jag struntar väl i det. Och inte bara vi struntade i att flagga. Vi såg inte många flaggor på väg hem från landet. I rättvisans namn, Danmark fick ett til lykke igår. Då får Sverige det med: Lycka till, Sverige!
Klicka här för att ladda ner.

Lagom till Danmarks grundlovsdag och Sveriges och Islands nationaldag nästa vecka och Norges som var nyss, har jag hittat en intressant bok på loppis.
Den är en serie i 30 delar som har överskriften NORDISK KULTUR. Just den här delen är utgiven 1931 och heter ”Folkvisor, folksägner och folksagor”. Den gavs ut för att ”ge en på samma gång ingående och översiktlig framställning av de nordiska språkens och den specifikt nordiska odlingens utveckling under äldre tider.”
Undrar så här i efterskott om alla delar verkligen gavs ut och om alla dessa kunskaper om nordisk utveckling verkligen gav något för framtiden, med all denna ambition. Boken är på 300 sidor och behandlar även Färöarna och svenskspråkiga Finlands sagor och sånger.
När den gavs ut 1931 kostade den 13,75 kr. Nu gav jag 20 kr jämnt för den. En hisnande liten prisökning.
Inte vet jag om jag kommer läsa den. Men bläddra i den och läsa lite här och var absolut. Öva på min norska, isländska, färöiska och danska. Ja, dessa avsnitt är skrivna på sina egna språk.
Här är en bild på omplanterade danska Lykkefund som jag inte vill lämna. Det är mitt bidrag till nordisk odling idag. Den är satt vid den avsågade flaggstången. Til lykke Danmark!

Det här är mitt senaste nytillskott av Gefles Blått band-porslin av Arthur Percy.
Det är gryta O som tillverkades på trettiotalet. Den har stått i ett skåp länge, länge och troligen aldrig använts. Den är så fin och hänklarna pekar liksom rätt ner. Jag ska ta väl vara på den.

Jag sitter på landet och skriver. Det är lördagskväll och det regnar. Leif har lagt sig. Jag är för pigg ännu för att sova. Och för trött för att sätta igång med något projekt i huset. En del saker skriker till mig: Måla här! Sätt mosaik runt badrumsdörren där! Gräv ner växterna NU! Och ändå så händer ingenting. Jag bara är. Tänker. Äter. Sover. Skriver. Vi har varit hos grannarna på god middag. Vi skulle lagat mat ihop. Så ringde de till oss när det var dags att komma över. Vi hörde inte telefonen. De ringde mobilerna. Ingen svarade. De var på vippen att bli riktigt sura på oss, när vi äntligen kom. Vi hade sovit middag och hade inte hört ett dugg. Så kan det gå! Så avkopplande kan det vara här. I morgon däremot, då ska jag …

Vi åker norrut till landet, fredag kväll och har bilen full av saker från vinden och ett serveringsbord som inte får plats i nya lägenheten ännu. Det är lite spännande att upptäcka vad vi har på vinden. Det mesta har stått där i tjugo år utan att vara saknat. En del har farit illa av vinterns kyla och fukt och blivit skeva. Mycket saker är från barnens barndom och både Leif och jag har svårt att kasta bort sånt. Bäst att Mike och Astrid får titta igenom lådorna själva och avgöra vad som ska bort och vad som ska bli kvar till nästa generation. En del saker sparar vi direkt, som kulramen, Mickes baggy-bil, lära-gåvagnen. Mina gamla tidningar från 70-talet finns kvar i bra skick, men vad ska jag med flera årgångar av Folket i Bild/Kulturfront till? Kult? Ska säljas? Eller slängas? Eller sparas i trettiofem år till? Hm! Det tål att tänkas på. Jag vet inte än. För Leif är det glasklart: släng!!!