Idag har jag varit in till stan och hämtat nya delar till min blÃ¥tt-bandsamling. Äntligen har jag funnit ett vägghängt saltkar. Jag har sett ett under tvÃ¥ Ã¥r och det var kraftigt krackelerat. Jag vann en auktion igÃ¥r och nu har jag en komplett uppsättning av köks- och kryddburkar i bra skick, dvs tvÃ¥ vägghängda kar, sex stora burkar och sex smÃ¥ burkar. I köpet ingick ett mjölkar med och andra burkar som jag redan har, fast med bättre lock. Jag fÃ¥r väl börja sälja mina dubletter snart… Här är en bild pÃ¥ mina gamla burkar och kar:

Jag har varit på två orgelkonserter idag, lördag. Det är kantorn som har ordnat rena orgelrallyt i kyrkan i helgen. Kvinnor på orgelpallen är temat. Orgelmusiken liksom sköljer över mig, ibland svagt och dämpat och oftast starkt och fritt ut. En del musik griper tag mer än annan såklart. Jag tittar på hur organisten spelar och fascineras över att kunna styra händer, fötter och ögon samtidigt. Och jag blundar och sjunker in i tankar. De rör sig hit och dit och i bästa fall väcks en känsla i mig av glädje, lugn eller förtvivlan. Det är märkligt att musiken når så in i oss som lyssnar. Musiken fortsätter på söndagen med. Får se om jag hinner gå dit. Vill. Åskan går nu. Grönskan har exploderat ute. Fryser. Ska ta mig ett bad. Nu!

I nya lägenheten, där jag lät byta element i köket, är nu en vattenläcka. Suck! Jag förstod det till slut, när laminatgolvet reste sig i skarvarna. Allt som kan gå fel, gör det. Sån är min känsla i alla fall. Samma rörmokare som tidigare fick komma tillbaka igen. Vad säger det om den rörfirman? Att man får täta sin egen läcka helt klart. Jag tycker de skulle skickat sin bäste man i stället. Fast det var kanske det de gjorde? Jag ska aldrig anlita den firman igen. Nä! Det är ett ansvarsfyllt jobb att se till att det är torrt och att vatten rinner på rätt ställe. Jag skulle inte kunna sova på nätterna, tror jag, om jag var rörmokare.

Jag har svårt med förändringar. Jag vill helst att allt ska se lika ut år från år. Och när jag nu ska flytta vill jag ha med mig mitt badkar, badrumsskåp, spisen, blommorna från trädgården och helst ha alla tapeter med också. Ja, det går ju inte, det fattar ju till och med jag, att det bara är förändringsobenägenheten som slår till. Idag har jag till sist bestämt mig för att ha grönt i vardagsrummet istället för den fina varmgula färgen vi har nu. Det kan väl bli bra det med? Kanske. Jag hittar ju inte rätt nyans ändå av den gula och då får det vara. Jag ger upp jakten. Kanske kan jag finna den senare och ha den i hallen? Så har jag hoppet kvar en stund till. Spisen går inte att flytta heller. Badkaret kan jag köpa ett likadant kanske om det går in. Badrumsskåpet går att ta med och bara byta ut. Blommorna, några tar jag med mig. Men så här är det att flytta och ge upp det man har. En del saker vill jag med glädje lämna. Och några saker lämnar jag med sorg i hjärtat. Men varför ska då saker och materiella ting kännas så himla viktiga plötsligt? Så tokigt! Men det kallas nog för trygghet med ett annat ord. Det mesta av min trygghet får jag ändå med mig - mig själv! Och lite lämnar jag kvar här och där.

Ja, även jag såg Aktuellts reportage om bloggning och bloggare. Och nej, jag tar det inte så allvarligt. Jag fortsätter och skriva som jag gör ändå: om mig, mitt liv och mina tankar i dagboksform eller som kåserier ibland. En bloggares främsta drift/egenskap/karaktär i skrivandet måste väl ändå vara friheten ATT skriva. Och att kommentera, OM man vill.
Jag säger bara sablar i dag. Jag är sjuk igen. Svårt att svälja. Ont i halsen. Ont i huvudet.
Viljan säger: gå och jobba! Tänk på alla stackars barnen som missar lektionerna med dig.
Kroppen säger: Passa på att vila nu, du kan faktiskt inte prata ju och knappt röra dig med huvudet.
Så är jag hemma. Kroppens vilja vinner i längden.Har ätit piller, inget hjälper än. Men måste ut idag senare. Vi ska skriva kontrakt med våra köpare. Hoppas de är trevliga, för våra grannars skull.
PS/ Halsfluss, jag har halsfluss. AJ! Får äta penicillin nu!/DS

Mitt i veckan är det och jag ska strax åka till min nya skola på lokalvisning för föräldrarna, så att de får se våra salar. Men hoppsan! vad jag upptäckte igår, när jag satte upp barnmålningar i mitt rum - det är helt oisolerat mot det andra grupprummet. Ve och fasa! Det är väl ventilationen som är öppen rummen emellan. Det låter som om folk därinne står i mitt rum och pratar. Så mycket för det ljudisolerade rummet till talpedagogen! Nå, än är det några månader kvar tills jag ska dit. Om jag ska dit. I mig säger en röst att det inte är där jag ska vara. Det är så märkligt. Men var ska jag vara då? Ingen susning! Eller så struntar jag i rösten och är där ändå. Kursen i gestalterapeutiskt förhållningssätt som skulle förgylla mina närmaste två år, sa nya chefen nej till. Personlig utveckling och samspel ihop med andra hör inte till skolans behov. Kanske till nästa år? Jag har bara inte tid att vänta. Jag skulle betala den själv och bara gå på arbetstid i gengäld. Det är därför rösten i mig bråkar och hörs. Jag har aldrig väntat på att andra ska bestämma över mitt liv och min fortbildning. Då hade jag aldrig kommit hit där jag är nu, lågstadielärare, specialpedagog, talpedagog, fil kand i specialpedagogik, lekarbetspedagog, you name it! Äsch, mer än så är det inte. Min utbildning kommer jag bestämma över den här gången med. Sa jag det trotsigt? Eller som ett enkelt konstaterande, så är det bara. Nå, hur som helst, jag har alltid betalat själv, det jag verkligen vill. Undrar förresten hur andra gör? Finner man sig? Eller finns det en drift framåt hos andra med? Hm?

Lycka! Jag säger bara det! Det här är lycka. Lycka är att sjunga S:t Eskilsmässa av Boo Egebjer. Han gjorde den 2004 och vi i kyrkokören gjorde uruppförandet då, där i S:t Eskils kyrka. Det är text och musik som når direkt in i mitt hjärta. Hela dagen har vi spelat in musiken som ska bli till en cd. Här är en av de sånger som rör mitt hjärta mest. Det är första provspelningen av den, så den blev bättre sen. Boo Egebjer själv står ihop med barytonsaxofonen. Det är svårt att höra texten med min digitalkameravideoinspelning. Här är den:
“Som längtan i en hägers flykt bär all min bön till dig, o Gud
med knäppta händer, lugn och trygg, i denna bön till Dig, o Gud.
Förbarma Dig o över mig….”
Den finns här med tillstånd från Boo Egebjer och Österhaninge kyrkokör. Tack för att jag fick vara med där idag! Tack alla för att musiken får vara med här i min blogg. Jag är så lycklig nu!
Klicka här för att ladda ner.

Lördagen blir en dag att sjunga på. Hela dagen. Kyrkokören ska spela in en cd med Eskilsmässan av Boo Egebjer. Den är jättefin. Hoppas att vi kommer göra den rättvisa. Jag ser verkligen fram emot att ha musiken inspelad, så att jag kan lyssna på den sen när jag vill.
PÃ¥ tal om att sjunga ja… sÃ¥ sorgligt att Monica Z har dött. Och pÃ¥ ett sÃ¥nt sätt. Hon har verkligen betytt mycket för mÃ¥nga av oss med sin röst och sina sÃ¥nger. Det är tur att man inte vet sitt öde. DÃ¥ skulle man ju undvika ett och annat antar jag. Eller kanske passa pÃ¥ att göra allt man vill innan. Fast det kan man ju göra ändÃ¥. Vad vet jag om morgondagen egentligen? Ingenting! Men jag kan hoppas att den blir bra och blir ett minne - för livet, i livet!

Det händer mycket bÃ¥de i trädgÃ¥rden och i mitt liv. Blommorna bÃ¥de knoppas, blommar och har blommat ut, allt pÃ¥ en gÃ¥ng. Ungefär sÃ¥ känner jag mig ocksÃ¥, som en blomma och allt pÃ¥ en gÃ¥ng! Och det är bara att ta det lugnt och följa med i naturens/livets växlingar. NÃ¥ja, emellanÃ¥t kommer regn och storm eller missnöje och irritation. Följ med i vÃ¥gorna bara! Jag har en nedräkning som jag hÃ¥ller mig till, dagarna kvar till sommarlovet. DÃ¥ stÃ¥r naturen i full blom. Jag med kanske?MÃ¥nga frÃ¥gor borde ha fÃ¥tt sitt svar. Vem köpte huset? För hur mycket? När flyttar vì ut? Och lägenheten “borde” vara klar att bo i med tapeter och golv i ordning. Ja, jag är galen och har tagit bort golvet i mitt sovrum. Jag mÃ¥ste göra golvet jämnt att gÃ¥ pÃ¥, nu bÃ¥nkar det i varje gÃ¥ng jag gÃ¥r in och ut. SÃ¥ irriterande!!! Mer att göra, ja. Men naturen klagar inte över att det är jobbigt att det blir fint. Varför skulle dÃ¥ jag? Ã…, sÃ¥ tÃ¥lmodig jag kan lÃ¥ta dÃ¥! Tro mig, det är jag inte! Men ta ett steg i taget, sÃ¥ blir det bra till sist! Det tror jag pÃ¥.

Idag är dagen för visning av huset. Å, vad det pirrar i magen. Och nog är det en tyngd där med. Nu är husförsäljningen verkligen utan återvändo, fast det har det ju varit länge i och för sig. Undrar om det kommer några? Kommer våra köpare idag? Kommer de se det fina eller hittar de skavankerna? Huset är ju ändå 20 år gammalt. Jag har tagit mig ett sista bad i mitt privata badkar. Efter visningen är det inte lika privat längre, vad det känns som. Jag tittar i tidningen och tänker på att vi är många som säljer hus och har visningar. Vi är inte ensamma. Det är en tröst. Och alla andra tidigare som har klarat att sälja hus. Det är många det. Så vi ska väl klara det, vi med. Katten ska till Astrid och bo där en vecka. Nu ska de sista smågrejorna bort. Sedan tar väntan vid att tiden ska gå tills mäklaren kommer och vi åker iväg en timme till lägenheten.

I dag finns det en toalett i mitt “nya” badrum i lägenheten. Tack Leif för det! Jag har kaklat väggen bakom och lagt mosaik pÃ¥ golvet. Det är sÃ¥ himla snyggt! När jag drog igÃ¥ng badrumsprojektet, hade jag ingen riktig verklighetsuppfattning om hur jobbigt det här egentligen skulle bli. PÃ¥ jobbet sa en “ska du kakla i dag med?” som om det skulle ta en dag och sen vara färdigt. Suck! Om det sÃ¥ vore! Däremot kan det vara ett tvÃ¥-mÃ¥nadersprojekt. FÃ¥r se om det blir klart före nittonde maj. Jag tvivlar dock… Men att ett delmÃ¥l är uppnÃ¥tt känns väldigt tillfredsställande. I dag har jag suttit pÃ¥ golvet och pysslat med att göra kanten fin, där golvhöjden skiljer sig. Tur att jag gillar att pyssla. Det blev inte klart, men en till bit pÃ¥ väg. Men hur blir det med badkaret dÃ¥? Ett grÃ¥tt frÃ¥n ifö, pÃ¥ tassar. Det ska jag fundera pÃ¥ till en annan dag!

Idag är det dags att städa inför husvisningen på söndag. Det får vara lagom rent då tycker jag. Det är ingen idé att t ex skura golven, som är hyfsat rena ändå. Jag fick nämligen höra att det är skitigt efteråt i alla fall, av alla som tittat på huset. Då kan jag lägga ner energi på att städa ut dem istället.
Däremot är fönstren viktiga, att de presumtiva köparna kan se ut i trädgÃ¥rden. Och tittar de ut, dÃ¥ kan de lika gärna titta ner bakom elementen och där är det bäst att dammet är borta. Där mÃ¥ste man ändÃ¥ städa när vi flyttar, sÃ¥ det kan lika gärna göras nu, sÃ¥ slipper jag sen. Ja, just det, jag! Jag är den bästa städaren i det här huset. Nu är det sagt. Kontrollanten och städmajoren och nummer 1-städaren, det är jag. Om jag vill. Därmed kommer jag in pÃ¥ nästa städtips: motivationen. Den är viktigast av alla saker. Att städa med bitterhet föder dÃ¥liga vibrationer och är inte att rekommendera. Sätt pÃ¥ bra musik lagom högt, inte för högt, dÃ¥ händer andra saker med dig. Se till att du har allt du behöver av städgrejor. Ta städningen som en stund, timme eller dag att meditera pÃ¥. Jag funderar bl a pÃ¥ hur det var när vi flyttade in, när jag mÃ¥lade fönstren, mÃ¥lade om, tätade dem, vad jag kan se frÃ¥n fönstret, varför jag inte lät det fönstret stÃ¥ öppet mer osv och känner tillfredsställelse över att inte behöva mÃ¥la och putsa alla arton fönster igen. Bara lämna över till nästa husförvaltare. Skönt! Nu ska jag fortsätta putsa fönster igen sÃ¥ att jag blir klar idag. Leffe har precis nöjt sagt att han har satt upp sin sista tapetvÃ¥d i huset. Grattis! Och nu putsar han fönster med…

Var är jag hemma någonstans just nu? Jag åker hem från mitt hem kan jag verkligen säga. Oavsett om jag är i mitt gamla hem eller i mitt nya hem. Jag lever i en väldig obalans. Ena stunden är jag ok, hyfsat glad och nöjd, tror att jag har kontroll över saker och ting, i nästa faller jag ner i kaos, ilska och gråt, press och stress. Huset är snyggt och fint i ordning till det yttre. Lägenheten är i mer eller mindre ordning och ofärdig med delvis fula väggar, ful målning, målarburkar, verktyg, kaklingsgrejor mm och utan toalett och badkar. Det tar tid att göra i ordning, både här och där. Men det mesta är nog gjort tror jag ändå. En dag till att jobba i skolan före Kristi Himmelfärd. Sedan långledig helg, med städning och visning av huset. Och foga kakel i lägenheten, så att toaletten kan komma på plats på torsdagen. Det blir jättesnyggt! Det är en belöning! Hinner jag lukta på blommorna med då? Njuta av solen? Kanske. Vila mellan allt jobb. Låta kroppen få återhämta sig så gott det går. Lägga mig tidigt. Nu!

Äntligen maj! Första maj! Maj maj mÃ¥ne, jag kan lura dig till SkÃ¥ne. Vackra Maj. Maj är som en smekning i sitt namn, som en sÃ¥ng, och inte för inte finns När lillan kom till jorden, det var i maj…
I maj månad fanns det en vila förut, för både första maj, Kristi himmelfärd och pingsten kom där med sina längre helger. I år är det väl ett riktigt bottennapp ledighetsmässigt. Men tack för att det finns en långhelg där i år i alla fall.
Magnolian blommar med sina vita lysande blommor pÃ¥ bar kvist. Julrosen blommar med. BlÃ¥sippor och vitsippor blommar i kapp. Gullvivorna anas. Körsbärsträden knoppas. Huset visas nästa söndag. Kören ska spela in en cd med den sÃ¥ fina Eskilsmässan av Bo Egebjer, om tvÃ¥ veckor. Musiken och texten sjunger i mig emellanÃ¥t: “Som längtan i en hägers flykt, gÃ¥r all min bön till dig, o Gud.”