Vaddå Valborg? Vaddå vår? Vaddå magnoliablomning? Här är kollapsen nära. Jag fortsätter att krocka och jag vet inte riktigt hur jag ska hålla ihop just nu. Jag vet att jag måste, men så mycket går fel och på tok, så att jag vet inte hur att hålla ihop mig riktigt snart. Jag har förvarnat Leffe om vad han ska göra om eller när när jag bryter ihop. Dessutom är pengarna är helt slut nu! Total konkurs väntar. Och på jobbet kommer mina arbetskamrater med uppmuntrande tillrop att jag ju visst borde ha lite roligt ihop med dem. Jag tror inte de förstår vad jag behöver. Lugn och ro. Klara jobbet. Bli klar med alla förändringar. Vila. Hålla ihop helt enkelt. Och kursen jag ville gå till hösten sa nya chefen helt rätt och slätt nej till. Inget mer. Va! Det var verkligen inget bra besked att ge till mig. Hon känner mig icke! Nä! En sak var bra idag: jag la mosaiken på golvet i badrummet. I morgon lägger jag det sista, där nya toaletten sen kommer, sådan är planen. Men vad vet jag om morgondagen? Slet ikke noe! Gode Gud, ge mig kraft att orka med allt nu!

När ska jag hinna med att vara kreativ egentligen? I morse hade jag början till en sång i huvudet medan jag körde till skolan. Men så fort jag kommer till skolan är det som om jag lämnar mitt privata liv och skolans liv kommer i första hand. Som Pavlovs hund är jag då. Sången försvann ur mitt medvetande, för att komma tillbaka delvis, så fort jag klev in i bilen igen på kvällen, för att åka hem. Jag hade ingen bandspelare med mig. Det skulle jag kanske ha. Inspirationen kan komma när som helst tydligen. Att arbeta heltid är hämmande för kreativiteten. I alla fall den egna, privata.
I mitt jobb behöver jag också vara kreativ, men det är på ett annat sätt, för någon annan, i ett bestämt syfte. Idag kände jag faktiskt också skolkreativiteten komma och började göra ett nytt kortspel, som handlar om att para ihop ett djur med verbet för hur det låter, ex Björnen brummar. (Talpedagoger i allmänhet älskar att göra olika korthögar till olika spel.) Jag inser nu att det var rätt länge sedan jag gjorde ett ordentligt kortspel. Och jag kände lust till att göra det med. Jag hade dessutom tid att sitta och göra en provupplaga. Tid är en viktig faktor i processen att vara skapande. Tid och ett lugn. Det finns kanske hopp för mig!

Luften har gått ur mig nu. All spänning och fixande har nått en ände. Mäklaren har tagit sina bilder till husförsäljningen och vi kan leva lite vanligt igen i vårt hus ett tag igen. Så länge till vi nu har det. Det är riktigt fint här nu, när allt småplock är borta, allt som stör ögat, allt som skräpar av högar och grejor i hyllorna. Jag sa:
-Varför kan man inte ha det så här rent och fint jämt? till mäklaren.
-Så säger alla som ska sälja sitt hus och har gjort i ordning det, svarade mäklaren.
SÃ¥ unik var den kommentaren….
Nåväl, ett steg taget igen. På väg. Framåt. Trött. Lättad! Jag firade med att köpa en riktigt bra dammsugare till nya lägenheten. Meditativt gick jag sedan omkring där dammsugandes och njöt av att det blev rent och fint där, medan Leif fixade en enkel middag.

Å, vad jag önskar att allt det här med att sälja hus var över. Nu när jag dammsuger i trappan inser jag att det är det jag vill. Vi sitter mitt i det. Eller jag är kvar i röran. Leif och ungarna har åkt söderut för att fira svärmors 80-årsdag. Och jag stannar hemma för att styla, städa och för att sjunga i kyrkan i morgon. Det är hur mycket som helst att göra och jag inser att allt kommer inte att bli gjort inför fotograferingen av huset på måndag. Bara den blir gjord, så har vi lite mer tid att städa, putsa fönster, tömma vinden och förråd och packa lite till innan det är dags för visning. I nya lägenheten är det tapeter i vardagsrummet, kakel och ny toalett och badkar i badrummet som bara måste fixas. Allt tar tid. Och ork. Och pengarna bara flyger iväg. Två nya element kostade 9300 kr. Jag bara häpnar! Jag får säga till mig själv att ta det lugnt. Det blir nog bra till sist. Allt ordnar sig. Såja!

Jag har svÃ¥rt att ta beslut emellanÃ¥t. Som idag till exempel. Det är personalfest pÃ¥ min nya skola och mitt arbetslag är inbjuden till den. Jag bÃ¥de ville gÃ¥ och inte. Jag ville för att det är bra att gÃ¥ tillsammans allihopa och ha det lite roligt pÃ¥ fest. Vi skulle spexa pÃ¥ temat schlager. SÃ¥nt gillar ju jag. Men… just nu är det sÃ¥ lite ork i mig och i sista stund ringer jag och säger att jag blir hemma. Jag kände dÃ¥ att en sten föll frÃ¥n hjärtat och jag blev lättad. En sak mindre att göra, lÃ¥t vara trevlig. Och ändÃ¥ undrar jag om det var rätt beslut. Jag känner igen denna vÃ¥nda mellan att antingen välja det ena… eller det andra… Jag tycker sÃ¥nt är jättesvÃ¥rt, särskilt i de mindre besluten. Ska det vara rött eller grönt? Ska jag Ã¥ka och handla eller inte? Ska jag ta den glassen eller den andra? Ska jag köpa den smalaste tvättmaskinen eller den lite bredare som tvättar bättre?
Nu har jag denna fredagskväll suttit i tvättstugan och sorterat bort allt skräp och torkat hyllor. Jag inser att jag ibland mÃ¥ste göra sÃ¥nt som pockar pÃ¥, istället för att gÃ¥ ut och roa mig. Annars hade jag känt dubbel stress i morgon. Jag var hos tandläkaren idag. Hon sa att jag sliter pÃ¥ mina tänder genom att jag biter ihop och gnisslar tänder. Det är kanske därför jag lider av huvudvärk sÃ¥ mycket nu av stress. Härda ut, tänker jag bara. Men kommer jag orka? Jag bara mÃ¥ste! Det blir bättre sen…

Hemma igen efter en dag ute i världen. Vilken dag! Den börjar med att en chef säger till mig att inte prata med mina arbetskamrater om en viss grej och “dessutom har du ju ett jobb att sköta…” Va! Vi fÃ¥r väl prata om vad vi vill! Vi är för sjutton vuxna människor och inga smÃ¥barn. Vi kan nog tänka själva. Och ta ansvar för vÃ¥ra jobb!
Sen är det logopedhandledning. Vad skönt att kunna gå iväg och prata om språk, uttal och ordinlärning med andra talpedagoger. Så intressant det är. Man blir aldrig fullärd i det här jobbet. Efter handledningen gick jag ut på stan med min vän, min käre gode vän, som nyss fyllt år och som då bjuder mig på middag. Det är ju lite omvänt, men jag tackar och tar emot! Grekisk mat. Bröd, en dip till, lammfilé, så mör och god och baklava till sist. Ja, jag dricker vin med, så nu är jag helt snurrig. Har jag ont i huvudet i morgon, så beror det helt på vinet! Tiden flög iväg. Det är så lätt att prata och lyssna. Fast ibland hör jag inte så bra. Jag vågar fråga om då. Vi har känt varandra så länge och bara det är en trygghet i sig. Tack för en jättefin dag och middag! Visst var det regn och hagel och kallt ute, men i hjärtat, där är det varmt och gott nu.

Idag har jag haft huvudvärk hela dagen. Det började egentligen redan igår, jag gick hem tidigare från jobbet då. Jag kunde knappt gå i morse, så ont gjorde det. Att jobba var inte att tänka på idag. Jag låg i sängen i en halvdvala mest. Inga piller hjälpte. Sent på eftermiddagen gav det med sig så att jag i alla fall orkade vara uppe och jag gick på gymmet för att träna. Det var bra att jag kunde det, för annars blir det ingen process i det. Det är väl inte konstigt att kroppen säger ifrån. Jag har otroligt mycket press på mig just nu. Inte allt är jobbigt, men mycket. Jobba, sälja huset, sortera saker, packa, städa, göra fint, dvs styla huset, renovera - måla och kakla, träna ryggen på gymmet, gå till tandläkaren, gå på personalfest, sjunga på söndag i kyrkan. Jag har andra ansvarsfulla uppgifter att göra med. Hoppas att jag klarar av allt. Fast det gör jag ju uppenbarligen inte. Hoppas att jag klarar av det mesta då! Och så lyssna på kroppen. Annars stoppar den mig igen, som den gjorde idag. Fast det mesta ska ju göras, så vad hjälper det kan jag tycka.
Jag kom och tänka pÃ¥ nÃ¥got kul nu till sist, att man kan tänka att “som min bil mÃ¥r, mÃ¥r jag”- en projicering med andra ord: IgÃ¥r hoppade en kille framför mig ut ur sin bil vid ett rödljus och kom till mig i min bil och sa att ena bakhjulet vinglade farligt. För nÃ¥gra veckor sedan var det det andra hjulet som vinglade och en annan gjorde mig uppmärksam pÃ¥ det. SÃ¥ vinglar jag genom livet just nu… framÃ¥t, men vingligt!

Allt som kan gå fel, går fel. Jag tar det som prövningar. Prövningar som kostar pengar, ork och tar tid. Idag köpte jag en burk målarfärg med fel grå nyans. Det misstaget kostade 159 kr. Jag krockade. Det kostade 5000 kr. Spisen gick sönder. 1700 kr. Gamla kylskåpet som vi skulle ge bort, flyttade vi med sladden i, varpå kompressorn la av. Det slänger vi. Stenskott på bilen nästan hemma från Skagen har en självrisk på 1500 kr. Jag målar ovanför spisen och när allt är klart och lampan tänds, är det en jätteful bump som syns. Knackar bort den, spacklar och målar om. Ja, då grät jag med! Ena elementröret i badrummet läckte, så nylagda mosaiken på golvet torkade inte, fick skära bort den biten och ska göra om det igen. Då var jag riktigt arg och irriterad! Dyra tapeten räcker inte till den sista centimetern i köket. Suck! Jag har inte pengar som gräs och har tagit en kredit nu. Den tog en minut att få. Sedan skulle jag betala mjölk och fil i kassan. Det tog femton minuter. Strax ska jag åka till nya lägenheten och måla klart i badrummet med rätt grå nyans. Jag har dragit ur proppen till badrumslampan. Jag vågar bara inte riskera något fel med elen!!!

Å, vad skönt att inte behöva gå upp och jobba i dag, en ledig dag. Å, vad skönt att gå upp när jag vill. Missförstå mig rätt bara. Jag gillar mitt jobb! Men arbetsveckans fem dagar räcker för att vara tvungen att gå upp tidigt på. Fredagar är svårast. Då är jag som tröttast. Samtidigt är det fredagar jag ler mest på - nöjd att ha arbetat hela veckan då. Och jag slutade extra tidigt. Kunde åka till verkstaden och hämta min fina nyreparerade bil. Sedan ut i trädgården för att rensa upp inför husförsäljningen. Nu är trädgården vårstädad och fin. Och magnolian har börjat spricka upp. Enligt naturdagboken som jag sporadiskt har skrivit i, är det en tidig knoppbrytning, trots att snön låg kvar så länge. Sista snöhögen försvann i förra veckan. Blåsipporna blommar, likaså krokusen, scilla, blåstjärna och julrosen, vitsipporna kommer strax blomma som mest. Söta små blommor, vad jag kommer att sakna er!

Idag var min nya lägenhet full av hantverkare. Alla kom av någon outgrundlig anledning samma dag. Jag blev så stressad så jag gick från jobbet en timme tidigare och får jobba in den senare. Först kom rörmokaren och satte upp två nya radiatorer i badrum och kök. Nu kan jag fortsätta att kakla i badrummet. Men hur ska jag få plats med både badkar och tvättmaskin där? Det är så smått! Sedan kom spisreparatören och lagade spisen, som vi misslyckades att byta med spisen hemma i huset. Nu vet vi skillnaden mellan att ha en-fas och tre-fas installerat. Ja, det är bara att betala för sina misstag. Sist kom brorsan och drog nya telefonkablar. Jo, han jobbar på Televerket, nej så heter det inte, Telia, nej det är gammalt med, Flextronics är det ju nu. Vem har det i huvudet? Sedan städade jag efter alla tre. Och drog ner lite gammalt kakel. Sedan var jag slut, igen. Jag förstår inte hur det går till! Som tur är slipper jag kånka det tyngsta. Leif och Micke bar upp nya kyl/frysen igår. Tur att de är starka! Tack alla!

Ja, nu är jag en erfarenhet rikare. Jag har sovit i mitt nya hem för första gÃ¥ngen och det var annorlunda. SÃ¥ mycket ljud, andra ljud, ett annat ljus och ett fÃ¥gelliv inpÃ¥ knuten. Jag vaknade kl. 5 redan. MÃ¥sar skränade och dÃ¥ var jag i Skagen i tankarna. En duva satt uppe i tallen precis utanför mitt fönster pÃ¥ morgonen och jag undrar vem som blev mest förvÃ¥nad över närkontakten. Solen lyste in frÃ¥n fel hÃ¥ll med en solreflex frÃ¥n huset pÃ¥ andra sidan gatan. Bilar körde, folk lät och toaletten droppade, dripp, dropp.. dripp….dropp… Inte kul! Nästnästa helg ska den bytas! DÃ¥ blir det mosaikläggning pÃ¥ resten av golvet. Det är sÃ¥ fin färg pÃ¥ det, turkosskimrande. PÃ¥ väggarna blir det enkel vit kakel, en liten bit upp. Resten ljusgrÃ¥mÃ¥lat. Sen blir det bra. Just nu skakar jag mest pÃ¥ huvudet och undrar hur jag kunde köpa en lägenhet sÃ¥ dyrt och inte ha nÃ¥got alls i ordning. Suck! Inte undra pÃ¥ att jag är trött. Orkade inte röra pÃ¥ mig och gÃ¥ till kören. Ville bara sova.

Idag ska jag sova i min nya lägenhet för första gÃ¥ngen. Det känns spännande. Egentligen är det av mest praktiska orsaker jag är där. Det är lättare att ta sig till jobbet och komma hem igen. Och jag ska foga lite kakel i kväll. Bilen är pÃ¥ verkstad hela veckan och kanske nästa med… Stor suck! Utan bilen stannar Dana! Jag fÃ¥r ta det som en prövning. En lyxprövning. LikasÃ¥ saknar jag en fungerande spis och kylskÃ¥p. Jag har ingen frys, har inget badkar eller dusch. Och ändÃ¥ ska jag bo där nu. Tokigt! Men jag har mig själv, gitarren, frukt, vattenkokare, te, torrmjölk, vatten, säng, whiskey och tv. Vad mer kan jag behöva dÃ¥? Microugnen! DÃ¥ kan jag laga gröt pÃ¥ torrmjölken till frukost! Jag tycker att jag har det bra dÃ¥. Nu ska jag gÃ¥ och duscha innan jag Ã¥ker iväg!

Nu är det ute helt pÃ¥ stan att vi ska sälja huset och flytta. Vi ska dessutom skaffa varsin bostad. SÃ¥ är det. Frihetens vindar blÃ¥ser för oss bägge och vi är helt överens om det här. Vi är inte ovänner heller vill jag ocksÃ¥ säga. Och bundna till varandra kommer vi alltid vara genom vÃ¥ra barn. Nej, vi kommer inte heller att sluta umgÃ¥s med varandra. Och ändÃ¥ blir det sÃ¥ här… Ja, vad vi hittar pÃ¥… Vad vill man egentligen med sitt liv och hur vet man att det är det man vill? Mina frÃ¥gor är alltid lika aktuella och visst har jag drömmar om bÃ¥de det ena och det andra. Bäst att ta en sak i taget, även om jag har sÃ¥ brÃ¥ttom fram i livet just nu, sÃ¥ att jag till och med krockar i stillastÃ¥ende bilar framför mig. I morgon blir det att Ã¥ka med bilen till verkstad och att punga ut med dyr självrisk. Just nu är det annars min lägenhet som vi hÃ¥ller pÃ¥ att göra bebolig. Och fixa till huset sÃ¥ att vi förhoppningsvis fÃ¥r bra betalt för det. Det är sÃ¥ skönt att äntligen vara beredd att lämna huset. Det har tagit fem Ã¥r minst att komma hit. Men vi är klara här och dÃ¥ är det inte lika svÃ¥rt inbillar jag mig än sÃ¥ länge. SvÃ¥rast är att lämna mina käraste blommor. Fast nÃ¥gra tar jag med mig, som Rosen Flora Danica och kinesiska gulrosen och myskmadra och kanske lite annat. Magnolian, snyft, blir kvar. Jag fÃ¥r se den sista blomningen snart.

Det var en lite annorlunda dag idag. Jag har flängt bÃ¥de hit och dit, och ändÃ¥ hunnit sova middag en timme. Det finns inga tv-program som intresserar mig just nu sÃ¥ det kan vara en orsak till att jag hinner mer och annat än vanligt. Jag har jobbat med smÃ¥barnen. Jag har hälsat pÃ¥ min egen lilla älsklingsson som fyller 24 just idag. Tack för maten! Jag har tränat pÃ¥ gymmet med sjukgymnasten. Vad bra att jag kan gÃ¥ dit! Idag var jag där för tidigt och fick “värma upp” pÃ¥ cykeln först. Jag brände 100 kalorier och sÃ¥g pÃ¥ Oprah show samtidigt. Jag fick lära mig att man alltid ska ha en fräsch vit skjorta i sin garderob, att bytas ut varje säsong. HÃ¥ll inte fast i kläder du inte använder, sa de ocksÃ¥. Det gör jag. Och inte köper jag nya vita skjortor heller. Men faktiskt har jag slängt just de vita skjortorna jag hade. Ha! Snart är det fredag. Skönt!
Nu är våren här. Snödroppar, krokus och scilla tittar upp i rabatterna. Dags att städa ute i helgen kanske?

Idag har jag varit och sjungit i kören, för första gÃ¥ngen pÃ¥ länge. Och jag var där hela tiden med. Jag märker att jag inte har riktig ro att sitta ner och ta det lugnt. Jag har brÃ¥ttom fram nu. Jag har en vÃ¥g av energi i mig just nu, som jag inte riktigt känner igen mig i. När inte körledaren slutar i god tid före, sÃ¥ blir jag otÃ¥lig och reser mig upp innan allt är klart. Klockan är dÃ¥ ocksÃ¥ över tiden när vi ska sluta. SÃ¥ är det ocksÃ¥ pÃ¥ möten i skolan. Jag har svÃ¥rt att sitta och vara tÃ¥lmodig pÃ¥ trista möten. Jag behöver raster. Jag behöver gÃ¥ vidare och vidare… Jag tittar pÃ¥ klockan och vill att den ska gÃ¥. Men nu i kväll fick jag träffa en sÃ¥ngpedagog för första gÃ¥ngen i mitt liv. Alla i kören ska fÃ¥ en egen stund med henne. Ã…, vad det var roligt! Jag vÃ¥gade sjunga. Jag kunde höra skillnad i att sjunga si eller sÃ¥. Och plötsligt hade tiden flugit iväg, tjugofem minuter kändes som tio. Jag ville sjunga mer direkt och ska kanske fÃ¥ öva in min nya sÃ¥ng till musiksidan med henne. Jag blir glad bara jag tänker pÃ¥ att göra det. Jag ska faktiskt ta mig tid till att sjunga mitt i allt!