Kvällsvikt utan kläder 65,2 kg. Rätt så bra faktiskt efter middagen på kinesrestaurangen.
Men så har jag inte haft så stor aptit idag heller. Har druckit te och vatten mest.

Jag är viktväktare sedan hösten 1999. Guldmedlem med. Det betyder att jag har varit överviktig och gått ner 16 kilo. Till hjälp har en kär vän varit behjälplig, som viktväktarkompis. Viktväktarkonsulenten, vi kan kalla henne Sara här, har också varit till hjälp. Sedan år 2000 har jag gått upp ungefär 6 kilo igen, men ligger fortfarande under målvikten, så jag slipper betala. Jag har inte orkat gå dit så mycket sista året och inte orkat räkna points och inte orkat motionera som de rekommenderar att man gör. Sara har varit barnledig med och andra konsulenter är inte på långt när lika roliga som Sara är att lyssna på.
Nu är Sara tillbaka. Min kära vän tror att hon orkar ta tag i detta igen med vikten och jag med. Och vi vill båda träffa Sara.
Nu känner jag mig som hon Bridget Jones och hennes dagbok och faktiskt var det därifrån jag blev inspirerad till att blogga…
I morgon ska jag gå på möte igen med min vän, väga mig och lyssna på Sara!

Det var länge sedan jag la in en bild och fast jag tagit flera den här veckan, så är det nog bäst att ta ett på kisse istället för de andra. Han är min sötnos, Prosit. Här ligger han i Astrids gamla garderob och har det lugnt och skönt. Det är bara jag som stör. Han föddes i min garderob för snart nio år sedan. Kanske är det därför han gärna kryper in i garderober så fort de står öppna. Eller så är han precis som katter brukar vara, nyfikna. Hur gammal han än är, så är han fortfarande som min lillkisse. En del mycket tidiga mornar brukar han sätta igång och jama och vill ut. Det har blivit lite bättre nu när det är mörkt. Det är bara jag som fortfarande vaknar tidigt. Han sätter igång att jama ibland och jamar på ett väldigt irriterande och hest sätt, som om han lider och inte har fått mat på minst tre veckor. Numera bär jag ut honom så jag slipper höra det. Han är inte svältfödd. Igår när jag tog fram räkor dröjde det tio sekunder innan han jamande och svulten kom ner till köket. Är det räkpåseljudet han hör eller känner han doften av frusna räkor? Doften tror jag. Prosit är min sötnos. Han kommer och vill kela varje dag och ligger på mig som en vetevärmepåse. Det är så mysigt då. Mjau!