Idag fick jag höra att motsatsen till tillit är… ångest. Jag blev så glad att höra det så där oväntat att jag skrattade högt. Javisst kan det vara så. Det finns säkert flera sätt att förstå innebörden av ångest på. Jag har tidigare tänkt att ångest är rädsla för framtiden, vilket ju också kan kännas sant.
Tillit är ett vackert ord. Lita till. Sätta sin lit till. Att ha tillit till sig själv och till andra. Att jag vågar lita på andra och att andra vågar lita på mig. Jag inser ju här att jag inte har tillit till andra alltid, hur kan jag tro att andra självklart ska ha det till mig?
Vi är många som känner ångest på ett eller annat sätt, då och då, så en tröst är att vi också har den andra sidan i oss med, tilliten. Och jag förlitar mig på att ångesten ger vika, tilliten växer och tar sin plats i mig igen.