Nu har vi fått det fint hemma minsann! oj vad vi har funderat, städat, slängt och flyttat om. Och jag tror att det är bra för ögonen och hjärnan att få nya sätt, nya ordningar att titta på, att förvirra sig lite med andra ord. Bokhyllorna i ek har fått sällskap av andra ekmöbler och plötsligt passar allt ihop mycket bättre. Jag har alltid varit missnöjd med det rummet. Nu är det mer i balans.
Jag gillar min nya plats vid datorn med. Jag kan titta ut genom fönstret nu och framför allt är tangentbordet i bättre, lägre höjd för mig. Och alla mina projekt jag har tänkt och håller på med är samlade till ett ställe. Ja, utom mitt senaste projekt. Det jobbar jag på med bäst i sängen. Ha ha, nu kan man ju missförstå det eller inte… Än så länge får det projektet vara lite hemligt. Just nu väntar jag på svar från bolaget med upphovsrätten. Hoppas, hoppas att jag får ett positivt svar bara! I morgon ska jag iväg och jobba igen. Snart fyra veckor har jag varit sjuk och hemma. Det blir studiedag i bild i morgon. Kan bli riktigt kul!

Idag möblerar vi om i huset. Vi har fått två nya rum att röra oss i. Det är som att ha gjort en utbyggnad, fast det är ju så att båda barnen har flyttat. Ena rummet blir gäst- och musikrum. Andra rummet blir sy-stryk-datorrum. Ett rum att stå och laga och fixa saker i. Mina möbelprojekt till exempel får stå här. En liten byrå ska slipas och målas om och två karmstolar som kommer från Värmdö ska få ny klädsel. Mångåriga projekt är det. I rummet där datorn stod förut ska vi flytta upp min pappas gamla ekbokhylla och så småningom få ordning på alla böcker och fotoalbum. Där ska vi ha upp fåtöljerna från vardagsrummet och sitta och läsa där. Eller vad det nu blir. Det är jobbigare än man tror att flytta om. Vi är helt slut nu. Som tur är bjuder Astrid på middag i kväll. Det blir första gången vi får åka hem till henne på middag. Undrar vad vi får…

När Micke flyttade som bäst i söndags och när skymningen var nära, var det körkonsert i kyrkan med körerna Vislustan och Samklangen, som min mamma Traudel leder. Hon är passionerad körledare och älskar att stå och dirigera. Mamma spelar också sopran- och altflöjt till ett par av sångerna. Det tycker jag är extra roligt att höra, för det är sällan vi får höra de instrumenten.
Jag var där och lyssnade på sången och musiken tillsammans med Astrid.
Här är en bild av mamma som dirigerar och så finns en liten sångsnutt med körerna när de sjunger ”Jag blåste i min pipa”. Mammas Rune står längst bak, till vänster om lilla fönstret. Han får sjunga med i båda körerna. Den bilden är längst ner.
Klicka här för att lyssna på en liten musiksnutt.

Åttatusensexhundratvå dagar… så många dagar har vi varit en familj, med mamma-pappa-kärleksbarn. 8602 stycken sjukhusdagar, föräldraledighetsdagar, vård av barndagar, dagisdagar, skoldagar, fritidsdagar, lovdagar, sommardagar, höstdagar, vinterdagar, juldagar, vårdagar, födelsedagar, arbetsdagar, arbetslöshetsdagar, resdagar, universitetsstudiedagar, sjukdagar, passa-kattendagar, semesterdagar. Ja, alla dessa dagar som har gått… Och så till sist en söndag, idag, kom en flyttdag. Mikael flyttade. Det är Vägs Ände idag. Något slutar och något nytt börjar, både för honom och för Leif och mig.
Tack för alla dessa dagar! He´s leaving home, bye, bye…

Så nu är det dags för nya omtumlande förändringar i helgen. Mikael ska flytta nu. Han har, under visst tryck från mig, tagit fram en del i skåpen nere, lite porslin och annat. Eller rättare sagt, jag tog fram, han la sakerna i flytthögen. Nu är det sakerna i hans rum som ska packas. Idag flyttar han och Leif småsaker till hans nya boställe. Han ska dela lägenhet med en kompis. Han har lovat att vara min hemsidesupport i framtiden med och jag vet att vi kommer hålla kontakt via mejlen.
I natt blir sista natten han sover hemma.
Sedan är det bara vi tre kvar hemma här, Leif, jag och katten. På fem veckor har båda barnen flyttat hemifrån. Konstigt tomt blir det och bra.

I onsdags fick jag blommor som uppmuntring från jobbet. Det var jättefint att få det. Det känns som om jag har varit borta flera år från skolan. Jag har verkligen varit i en annan värld under den här tiden och inte orkat mer än att ligga i sängen och läsa, hosta, ha ont, vila och sova. Att inte kunna använda rösten är en pina. Det är då jag inser vad musiken är viktig för mig. Och pratet för all del med. Jag har knappt varit utanför dörren heller. Men innesittare som jag är så är det inte lika svårt att vara utan. Jag har ju min trädgård att titta ut i. Hoppas att jag kan gå på fredag. Jag får hitta på tysta saker att göra med barnen, så jag slipper anstränga rösten för mycket. Och gå sakta fram. Jag hostar vid för mycket ansträngande rörelser.
Och nej, jag är hemma på fredagen med. Jag hade duschat, klätt mig, ätit frukost. Sedan kom hostan igen. Det blir att gå till doktorn igen. Suck!

Idag är det en vecka kvar tills Mike flyttar hemifrån. Han tar det lugnt och har ännu inte packat en enda pryl. Saker är inte viktiga för honom på samma sätt som det är för Astrid. Hon tog med sig i stort sett allt av sitt. Hon har verkligen “boat” i sitt nya hem och fått det fint och hemtrevligt hos sig redan. Mikael tänker nog lämna kvar en hel del.
Jag tänker i alla fall ta och gå igenom lådor och skåp, så att han får med sig det han ska. Vantar, mössor, vinterskor, varma jackor, fleesetröjan, halsdukar och allt sånt är ju viktigt att han får med sig, eller hur! Så tänker en riktig mamma! Oj, vilken fördom jag har här. Att Astrid skulle packa sitt själv, var självklart. Och jag fick nog inte hjälpa heller. Det var en ritual för henne att göra själv. Men min lille son behöver ju hjälp… Och han ska minsann vara varm i vinter och inte frysa…
Nu är det ju så att han faktiskt inte har lyssnat till vad jag säger om vantar och mössa och fleesetröja sedan han var 16-17 år. Jag bara mal på. Säger sånt som massor av andra mammor till söner sagt i många herrans år. Ja, ja! Jag hör hur jag låter. Och jag tänker hjälpa till att packa hans saker. Annars kommer de inte med i flytten. Och flyttar han inte sina saker, ja då bor han ju kvar hemma på sätt och vis. Och det är dags att flytta. Det är dags att rensa ut i skåp och hyllor. Det är tid till förändring.

I söndags var det skördevesper i Österhaninge kyrka. Jag skulle varit med egentligen och sjunga, men jag är ju sjuk och kunde inte ens om jag velat. Att då sitta och lyssna på sin kör är ju också en upplevelse och jag fylldes av glädje att få tillhöra kören.
Här är sången som bl a har texten ”…han som gav mig gestalt”. De orden är speciella för mig.
I textläsningen lyftes jag av Första Thessalonikerbrevet kap 5 verser 16-18:
Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud.

Ja visst, ibland är det så enkelt!

Klicka här för att ladda ner liten musikvideo.

Ibland visar livet att det är okontrollerbart. Vi bara tror att vi kan bestämma vad som händer och att det blir som vi bestämt.Men så blir man sjuk till exempel.Vad många planer som grusas och inte blir av. Lektioner som inte blir av, fast jag så gärna ville vara där för barnen. Handledning med kollegorna som de får gå på själva och jag vet att de saknar mig. Skönt att veta!
Restaurangbesöket på fredag kväll, på den så populära italienska restaurangen, avbokade jag idag.
Vad blir det istället då? Hosta som river, ont i halsen och huvudvärk. Gå mellan sängen och till soffan framför teven. Läsning av boken om H C Andersen - diktaren och människan, som jag haft i flera år. En bit i mitt projekt klart. Sömn. Mjölk med honung. Bad med skum och eterisk olja. Dåligt med aptit och matlagning. Har tråkigt. Vill bli frisk nu! Jag vill prata med min vanliga röst. Jag vill sjunga! Jag vill gå på kurs på lördag. Jag vill sjunga i kyrkan på söndag. Jag vill…

Lev! Lev! Lev!
Vad finns annat att göra?
Lev på jobbet, var närvarande i dina möten.
Lev hemma, med alla i familjen och var lika närvarande där.
Lev om natten. Sov och dröm goda drömmar.
Var sysselsatt i tanken av det som finns här och nu.
Läs en bok och fördjupa dig i en läsupplevelse.
Spela och sjung.
Känn lusten, den du har, och njut medan tid är.
Lev en dag i taget, nu och här.
Det finns inget annat att göra. Lev!

Även om du är genomförkyld som jag är nu.

Oktober börjar med sol och frisk höstluft. Dimmorna kommer och lägger sig som täcken över fälten och jag tänker jämt då att älvorna dansar.
Naturen är som mest att uppleva nu tycker jag, med alla frukter som mognat, alla dofter som stiger upp från marken och det sista i årets kretsgång blommar. Nu gäller det att njuta av att se det vackra, lukta, känna och vara i denna höst. En morgon i oktober kommer vi vakna och se att naturen har frusit, löven fallit och nästa steg mot vintern tagits.