Det är mulet och lite småkyligt här precis som på många andra håll. Leif säger att vi behöver känna värmen för att inse att det är sommar. Han har rätt. Det känns ännu inte som sommar.
Igår åt vi sill till lunch och potatissallad och rostbiff till middag. Leif lagar oftast maten och jag diskar mest. Jag gjorde rabarbersaft och gelé igår med.
Vi har inte direkt påbörjat något större projekt. Vi småpysslar mest fortfarande. Jag har hittat rätt färg till hallens paneler, en gråblå färg som står sig bra till rummen i kring. Fast det lilla gula jag målade längst in får vara. Det blir som ett glatt utropstecken mitt i allt.
Sommarboken i år är en talad bok: Da Vincikoden av Dan Brown. Jag måste lyssna flera gånger på varje cd. Jag glider iväg i tankarna och är inte här och nu så länge i taget.
Idag skulle pappa ha fyllt 75 år. Jag minns hans 60-årsdag. Vi kom upp med en tårta med alla ljusen och hela tårtan smälte bort av värmen från ljusen. Undrar om ungarna minns det med?

Stressen från jobbet har inte släppt än. Fortfarande är jobbet det första jag tänker på när jag vaknar. Suck!
Idag var det lite dramatik mitt i frukosten. Leif upptäckte spanarbin som undersökte det gamla biboet under taket hos oss. Fast Leffe hade täppt till ingångar i somras, hittade de en väg in. Snabbt som sjutton klev Leif upp på brandstegen och sprutade in latex så långt han nådde. Sedan iväg för att köpa den långa stegen vi hade behövt köpa redan för fyra år sedan. Nu gick det inte att skjuta upp det inköpet. Leif upp igen och fortsätta täppa igen hålen och se, bina förstod att det inte var ett ställe att boa på längre. Doften av honung finns säkert kvar i flera år till. Det är den doften som drar dit dem.
Jag fortsätter att småpyssla, hallen fick sig en duvning idag. Tapeter smutsiga som bara den åkte ner ihop med pappen bakom. Nu är det brädväggarna som syns. En stor förbättring faktiskt. Hatthyllan har jag tagit bort lite färg på och den blir kanske målad i engelskt röd linoljefärg. Vardagsrummet är tömt på målarjox och ny målarateljé blir hallen uppe.

Idag har sommaren kommit i repris. Syrenerna blommar, löjtnantshjärtat och liljekonvaljerna likaså. Jag har plockat en konvaljbukett som står bredvid mig här på bordet.
Jag har möblerat om i köket och flyttat ut en stor byrå med kökssaker till vardagsrummet och flyttat porslinshyllan till byråns ställe i köket. Alla målarburkar har åkt ut i hallen nu för sommarförvaringen.
Leif har klippt gräset och jag har filmat honom. Trädgården har förvandlats från äng till, tja vad kan rätta ordet vara? Halvträdgård kanske.
Vad har hänt eftersom det är sådan aktivitet? Jo, vi är i Norrland.
Ljuset är starkt. Luften klar och kall. Vinet är gott och jag gör bara vad jag vill. Och Leif gör också vad jag vill, dvs flyttar runt saker, bär element, bär upp innerfönstren till skrubben, flyttar ut utemöbler och hämtar vinet. Jo, han ser på fotboll med. Tur att vi har två tv-apparater. Jag känner en viss stress så här första dagen på landet: Jag måste hinna ha sommarlov.
Hoppas att stressen släpper snart!

Jag fattar inte att det är sant! Jag har ju massor kvar att göra! Men jag bestämde mig för att bara lämna det och åka hem från skolan – att dra ett streck mellan nu och sedan. Nu orkar jag inget mer. Jag är så trött så jag inte ens orkar sova.
Avslutningen gick hyfsat bra. Jag tycker nog att det är rätt så kul att spela ändå. Lite missar här och var gjorde jag, men på det hela taget är jag nöjd. Nu kan jag släppa oron för detta i alla fall.
Något av det roligaste som finns på avslutningar är att få blommor och sånt. Jag blev alldeles lycklig av en gul orkidé som vi personal fick varsin, i en klass. Förr när jag var yngre var jag mer generad av att få något. Nu blir jag bara glad för detta tack och visad uppskattning. Spännande visdomsböcker, lukta gott-saker och choklad fick jag också.
Nu gäller det att vila. Lägga ifrån mig klockan. Göra det jag vill. Känna frihetens vindar blåsa. Kanske läsa lite, spela lite, sjunga, sova när jag vill, och kanske resa dit jag har lust att ta mig.
Att renovera huset i norr är ett projekt som fortsätter i sommar.
Lust. Vad vill jag? Och hur vet jag att det är det jag vill? Jag ska fundera på de frågorna som vanligt. Hej svejs!

Nu är det sista dagen före avslutningen i skolan och det är inte klokt vad mycket det är att göra. Jag är med och ordnar så att avslutningsprogrammet och utsmyckningen i idrottshallen blir bra. Hela eftermiddagen har vi ordnat med det. Jag tror att det blir fint med blommor och diktläsning, sång och tal. Jag ska spela gitarr till två låtar. Varför gör jag det? Sån onödig press det är!
Förmiddagen idag, satte jag upp snitslar till springslingan som vi traditionellt genomför dagen före avslutningen. Vilken klass springer flest varv? Den klassen vinner glass. Jag hejar på ungarna varv efter varv och springer lite ihop med de som är lite trötta. Sen tar jag bort snitslarna och då får jag på köpet mina egna två varv på banan.
Vi har också spelat innebandy mot våra äldsta eleverna, år 5, och i år var vi i personalen klädda som punkare och sjörövare. Vi hade visst inte pratat ihop oss riktigt. Jag erbjöd mig att vara målvakt. Ingen annan ville, när hon som annars brukar vara det var borta. Jag tyckte det var roligt. Hjärtat bultade som bara den. Jag blev matt bara av att stå där. Mina gamla målvaktstakter satt i och jag släppte in ett mål bara. Den bollen såg jag inte ens, en bakåtstuds av något slag. Jag grämde mig i 10 sekunder innan jag fann mig och kunde applådera motståndarlaget. Tävlingsinstinkt och kamp för att vinna finns där till och med i en match mot femteklassare… Det var den tävlingspressen som gjorde att jag slutade tävlingssimma en gång i tiden. Men det sitter kvar i kroppen fortfarande.
Jag ska gå ut och plocka lupiner ikväll. Syrener och rosor tar jag i morgon bitti. Hoppas att jag kan sova gott i natt!

Idag var vi, personal i en klass, hemma hos en elev som ska sluta hos oss. Oj, vilken fest vi var bjudna till. Maten dignade på faten och det var vackert upplagt, som en tavla. Vi åt syriansk mat, med cous cous kokt som kroppkaka ungefär och med köttfärsfyllning, persiljesallad med tomat, mynta och olja, en kycklingrätt med vetekorn och pinjenötter, urgott! kikärtssås och auberginesås och mycket mer. Jag sitter här och kan inte minnas vad allt heter bara.
Det är bra att bli påmind om vad svårt det är att lära sig ett nytt språk och andra vanor. Nya ord måste liksom nötas in och lyssnas på hundra gånger minst.
Jag är fortfarande mätt och belåten. Den här middagen kommer finnas länge i matminnet! Tack rara matmamma! Tack rara skolflicka!

Vi har varit hos goda vänner i skärgården över helgen, på Djurö, Överby närmare bestämt. Å, vilken god mat vi fick! Och vad vi har pratat! I bilen hem var Leif och jag nästan knäpptysta, orden hade väl tagit slut då…
I huvudet hör jag “En sång som jag sjöng om sommaren, när ingenting fanns som tog ifrån mig mitt skratt och längesen jag sjöng så bra som då. Jag ställde mig högst upp på vårat berg, högre än någonstans. Man kan inte annat när fåglarna sjunger, när färgerna spelar upp och vindarna tar sig en vals bland alla måsarna, uppe på Överbyberg. Och Vindö Strömmar blommar av segel och båtar med färg. Kom ut här bjuder mamma på blåbär med socker och kylskåpskall fil. Skogen syns långt idag och vattnet minst ett par mil.” Och som pricken över i, när vi gick tillbaka hem från promenaden till Överby brygga såg vi … ja just det, Carl-Anton själv! Vilken lycka!
En olycka var det däremot i närheten av Överby. Vid en militärövning i närheten krockade en båt bakifrån in i en annan och två värnpliktiga drunknade. Det hände medan vi satt nere vid bryggan och hade det skönt i solen och njöt. Vi satt på första parkett och tittade på när folk skulle dra upp en traktor som rullat ner i spa´t vid en sjösättning. Kustbevakningens lilla båt hade precis lagt ut länsar runt om traktorn, när de snabbt gav sig iväg från platsen. Vi hörde båtar som tutade så konstigt och vi undrade varför. Nu vet vi. Så märkligt livet är.

Jag är så himla trött just nu. På jobbet finns det hur mycket som helst att göra och avsluta och förbättra och ordna och gå på möten och bli bortbjuden och gå på studiebesök och ringa folk och lämna papper och öva avslutningssånger och skriva program och öva dikter med elever och …
Bilen ska in på 3000-milaservice på tisdag.
Finns det 47000-milaservice för mig med? Är det sommarlovet kanske?
Badkaret blev ingen glädje. Det är en emaljskada på kanten, som inte sprack förrän dagen efter eller möjligtvis vid första badet på kvällen. Jag fick en chock av att se det. Nu är frågan om vi hinner byta det innan vi ska åka bort. Och vi kan inte sätta dit toaletten förrän karet är bytt. Denna väntan är jobbig. Just nu kan jag inte göra något åt eländet. Hoppas att det ordnar sig på måndag.

Igår vann jag en auktion på en eldfast form AB 2. Det var ett riktigt priskrig. Första budet var 65 kr, helt ok i min smak. Jag bjöd såklart. Men sedan var det två andra som också ville ha denna formen. Så trist! Ingen av oss ville ge upp. Jag har blivit dragen vid näsan förr och det sporrade säkert min tävlingslust att vinna auktionen. Oj oj oj vad nära att jag missade den. Men har man bara pengar kan man köpa vad som helst… Nu är formen min för 305 kronor. Sen tillkommer frakten. Helt galen är jag… Min enda ursäkt är att den är i “nyskick”. Och nu har jag båda formarna i just den serien. Jag behöver inte köpa fler av den sorten. Så skönt! Nu är det bara ett par hundra delar kvar ungefär att hitta….

Leif, han är en modig man. Nu har han börjat att jobba som rörmokare hemma. Först tog han bort både toalett och badkar. Nu har han satt in en ny blandare till badkaret. Den är jättesnygg, enkel och rund i formerna. Precis som jag ville. Nu väntar vi på att badkaret, det gula, ska komma på tisdag. Å, så spännande!
Under tiden vi väntar finns det jobb att göra ute: rensa, rensa och rensa. Det växer så snabbt nu. Rosorna jag satte har börjat att växa till sig nu.
Nyss sjöng Österhaninge kyrkokör och kören Audite stycket Gloria av Vivaldi ihop med musikskolans symfoniorkester och sångsolister. Å, vad bra det gick till slut! Nån miss här och där är helt okej. Vi hade inte övat särskilt mycket ihop på den. Vad roligt det är att sjunga ihop ett sånt större verk. Tiden försvinner. Tonerna och takterna driver på och formar något större än oss alla mer eller mindre små kuggar.

Nu är det fredagskväll och jag har tagit en tupplur på eftermiddagen och haft den vanliga huvudvärken. Jag har lite tankar kvar om jobbet, svårt att släppa taget…
Det är sommar ute och syrenerna blommar för fullt. Varje morgon på väg ner till vägen för att hämta tidningen är det en härligt mättande syrendoft i luften. Jag njuter av grannarnas syrenhäck.
Leif har lyft bort badkaret och det står ute nu. Vad konstigt tomt det är i badrummet. Inget kar och ingen toa.
I morgon kommer mamma och Rune på besök. De ska åka till Tyskland på semester. Astrid och jag ska bjuda på rabarberpaj. Rabarbern blommar för fullt med.
Semester… Sommarlov… Frihet! Snart!

I helgen har jag sjungit både på söndagen och måndagen, pingstdag och annandag pingst. Vi sjöng Träd in i dansen, en folkmusikmässa. Jag kunde den inte alls så bra som jag egentligen brukar vilja kunna. Jag gjorde det enklare för mig genom att sjunga sopranstämman i stället på vissa ställen. Jag har absolut blivit bättre på att läsa av noter under mina år i kören. Men jag är inte bra att läsa noter som går upp osystematiskt. Jag brukar skriva in ex “halv ner” eller “hel upp” om tonarten och förtecknen är många. Då kan jag mer matematiskt se hur melodin går. Och så markerar jag takten med streck om det är klurigt att förstå hur lång en not ska vara. Och så lyssnar jag efter hur klangerna låter ihop och får ett hörselminne utefter sopranstämman mest. Sedan sitter klangerna och melodierna kvar resten av dagen som vi har sjungit något extra bra stycke.
Badrumsplanerna är inte realiserade än. Det tar tid att välja modeller och färger. Vilken rörmokare kan komma? Vad kan Leif göra? Vad kostar allt? (Mycket!) Det blir inget kakel i år. Just nu luktar det avlopp både i badrum och duschrum. Usch!
Jag tröstar mig med min egna lilla tecermoni: Kokar te i pappas lerkanna, Twinings Earl Grey om det är morgon eller kväll, annars te med vaniljsmak. Dukar fram blått bandtekoppen med mjölk i blått bandgräddsnipan och dricker sedan många koppar.
Klockan är snart halv elva och det är fortfarande skymningsljust ute. Jag ser fram emot ljuset i Norrland. Det är tre veckor kvar till sommarlovet!
Och som tillägg idag tisdag, kan sägas att Leif har fixat lukten i badrummet och skruvat loss badkaret och beställt ett badkar med gult på utsidan. Så spännande!