Nu blommar magnolian. Den har både uppspruckna, härligt doftande blommor och knoppar, som lyser lite i rosa innan de slår ut.. Igår, när Maria var här, var den så vacker i sin skugga mot huset i kvällssolen.
Vi har magnoliavecka hemma nu och skålar in våren med cider. Det gäller att passa på att njuta av den tid som är…
Njuter gör jag också när jag kör min nya bil. (Dana, sluta tjata om den nu!) Njutning är också att gå och lägga sig tidigt, fast jag inte behöver. En kopp TWinings earl grey Tea och en bra tidning är njutning. (Nu smygtjatar du igen, Dana…)
Nu måste jag gå och ringa till någon som ännu inte vet att jag köpt en ny …

Redan på vägen till Tumba, där bilen, en Nissan Almera Tekno 2002-års modell fanns, kände jag på mig att det var den jag skulle ha. Konstigt! Jag provkörde i regnet och sen gick vi upp och ordnade vår business tio minuter innan banken stängde för helgen. Sen åkte jag hem i min bil… Så konstig känsla det är. Att åka flott och inte ha en aning om ens hur ljus, ventilation, radio eller något fungerade. Men köra bilen kunde jag i alla fall. Idag har Leif och jag undersökt knapparna, radio, cd, rattstyrd radio och cd, ventilation, färddator, dubbla trippmätare, glasögonfack, drickaställ, abs-bromsar, klimatanläggning och stoppat undan vinterdäck med lättmetallfälgar och … En riktig fröjd har det varit!
Snart ska jag gå till kyrkan och sjunga för kyrkan fyller tio år i helgen. I morgon blir det urhäftig högmässa med biskop Caroline Krook och musik av Boo Egebjer. Publiken kommer blåsa bort i draget…

Vad det känns spännande att kunna köpa en nyare bil, från 2002. Jag har varit runt på bilfirmor och provkört Golf, Almera och Ford Focus. Jag har provkört en bil på privatförsäljning och den var rolig och lättkörd och kändes som om den kunde bli min. Men färgen är grå, och svagt grön-aktig. Jag har haft ovanlig färg på bilen i fem år nu och kan inte riktigt se mig själv i den här. Säljaren kunde dock tänka sig att ta min gamla bil till sin son. Det vore ju enkelt. Bara byta bilar med varandra!
Nu har jag ringt på en ny annons, helt grå metallic-färgad bil och den har både klimatanläggning och färddator som inte den andra hade. Jag ska provköra den i morgon. Priset skiljer “bara” 4 000kr. Och det är båda Nissan Almera. Jag gillar ju min gamla Nissan Sunny och har svårt att ta in nya bilmärken i mitt liv. Jag är rätt så konservativ som vanligt när det gäller bilar. Hm! Jag undrar om jag kan jämföra bilar med människor? Jag säger bara så här: mina bästa bilar är de som fungerar ihop med mig! Det är viktigt att vi tycker om varandra! Bilen kommer ju att spegla mig på något sätt. Likaså kan andra människor spegla sig i mig och omvänt. Sen säger jag inte mer om det just nu, för det är ett stort ämne att filosofera över och är inte ett i-landsproblem!

Nu är klockan mycket och jag är trött. Och pigg! Och igång, fast jag skulle ha det bäst i sängen just nu. Jag jobbar sena dagar tre dagar i rad och gick direkt idag till körövningen. Och det är så roligt att sjunga det här nyskrivna verket av Boo Egebjer. Boo själv spelar saxofon och har en orkester med gitarr, bas, tvärflöjt och piano. Jo, en organist är också med. Musiken är så den når in i hjärtat direkt, precis som Hoppet är blått. Till helgen blir det 10-årsjubileum för Handens kyrka, S:t Eskil, den nyligen byggda, vackra, mitt-i-byn-kyrkan, där jag konfirmerade mig för snart 10 år sedan. Jag satt bredvid mina käraste skolfröknar idag och det är en fröjd, bara det!
Sen ska jag hitta en nyare bil. Jag ska lukta på magnolian snart och dricka mitt cider. Jag ska lämna in bilen på verkstad, så att den kan säljas i bra skick. Tur att han som körde in i min bil tog på sig skulden direkt, så jag slapp bråk om sånt. Jag ska jobba och gå på möten, hinna lämna ut en enkät till mina arbetskamrater, skriva en egen enkät och dricka te. Skriva en inbjudan till våravslutning, skriva dagbok och sova. Sova!!! Nu!

Nu börjar magnolian att spricka ur sitt hölje. Den är så fin att titta på. Jag brukar ha öppet hus när den blommar. Man kan komma och titta på magnolian, dricka cider, äta salta kex och skåla in våren. Så får det bli i år också. Det verkar dock bli ett mellanår med blommor. Ibland är det fullt, fullt av de vita enkla blommorna och ibland någon enstaka. Lika gott doftar de, vilket som, många eller få. Och våren är ändå våren. Glad vår! Här är en knopp:

Oj oj oj vad veckan på jobbet är intensiv. Att komma tillbaka till skolan hyfsat utvilad efter påsklovet, med bara en släng av menisken var ju bara det lilla. Huvudvärken kom rätt snabbt över mig. Jag kunde inte komma iväg till kören den här veckan heller, det bara dunkade på i skallen! Jobba, jobba, jobba är allt jag tänker på nu i veckan. Och så fort nästa dag är planerad är det soffan och tv som gäller. En rik fritid – vad är det? Att ha fri tid är gott nog för mig. Idag somnade jag på soffan efter bara en liten stund.
Jag har min lista med uppgifter att gå efter så fort det blir en ledig tid på jobbet. Ingen dag är den andra lik. Ingen vecka går att förutse hur den kommer att gestalta sig. Som tur är! Annars hade jag väl inte gått upp alla dagar… Och när det känns jobbigt, så fokuserar jag på barnen – de är alltid bäst! Jag tror att det är ett bra sätt att komma vidare på om jorden gungar, att se det som faktiskt är bra och fungerar. Just nu är det så jag balanserar mig. Och i morse när jag kom till jobbet möttes jag av många små kottar som ville krama mig – vilket härligt sätt att börja dagen på! Att bli sedd och bekräftad behöver alla bli!

Det var bra att jag var ute i trädgården idag och jobbade lite ihop med Leif – min enarmade man. Vi klippte ner blodlönnarna till rätt höjd igen. De ska vara tvärt avklippta upptill, sån var tanken från början. Det var också bra att solen sken, solen ger både kraft och hopp om liv så här på våren. Jag sitter så gärna inne annars. Leif fixade te när jag behövde vila mig. Det var bra gjort! Han börjar bli bättre nu och vill så gärna använda armen mer, vad bra att han ska till sjukgymnasten på fredag och få börja använda musklerna igen. Han längtar efter att spela piano och gitarr. Det blir nog bra övning för honom att spela. Det gick bra att köra hem från Norrland. Det känns bra att vara hemma igen. Borta bra och hemma bra!

Vaknar tidigt. Solen flödar efter en kall natt. Ser på en deckare på videon och dricker te. Går ut och videofilmar huset runtom. Det är påskafton idag. Leif upptäcker mögel i plastlisten i frysen. Strömavbrott = mögel? Torkar av med klorin. När jag sen ändå är i farten med klorin tar jag på mig overallen och städar i hålet i golvet i snicken, det som ska bli gästrum. Skurar med klorinet där. Hoppas att känslan av kattoalett försvinner nu. När jag ändå har overallen på tar jag bort trasig tapet på andra sidan väggen, i hallen. Jag tar bort panelen där med, som inte ser vacker ut alls och inte är värd att spara. Dessemellan tar jag kort med både digitalkameran och den vanliga, före och efter. Lite yr i huvudet är jag också. Kommer på att jag inte ätit frukost. Äter fil och flingor. Slänger in en trasmatta i tvättmaskinen. Städar i hallen, slänger allt skräp i en stora soppåsen, bär ner den, dammsuger hela hallen uppe och nere. Duschar. Sen är klockan 11. Efter lunchen ringer Astrid och säger att någon backat in i min bil. Trasig backspegel och intryckt passagerardörr. Oj, oj, oj! Sån händelserik dag. Och än har den bara börjat. Jag är helt slut nu!

Solen skiner och det är lite varmt så man kan sitta ute i solen och bara njuta. Himlen är blå. I morse var det mulet och dimma. Jag sov inte så bra bara. Vaknade flera gånger och såg mörkret ute. Leif var också uppe och vandrade runt då och då. Proppen gick igår kväll och jag fick byta den för första gången här i Norrland. Tur att jag kan om jag vill. Jag har monterat benen på en gammal soffa och lagat ena soffbenet med tändstickor och trälim. Jag har huggit lite ved och kört fast en järngrej mitt i, som man ska klyva veden med, vad heter det nu???? Grejen sitter fast som bara den och jag får nog såga upp vedträt istället. En elak kvist sitter i vägen bara. Jag lyckas inte med allt. Leif står bredvid och är frustrerad. Jag håller på att träna honom att säga: Du är mitt allt, vad skulle jag göra utan dig… Det lyckas inte heller så bra. Han vill klara allt själv, tillbaka till som han var förut. Men jag vill ju vara behövd. Det är en härlig känsla. Att vara beroende av andra är inte lika kul, jag avskyr det ju själv. Nu ska jag ner i källaren och hämta tvätten. Jag gillar mitt hushålle här i Norrland. Det är min egen lilla lekstuga.

Idag fyller du 23 år. Kanske är det sista gången du är hemma en födelsedagsmorgon? Hoppas att du får en fin dag! Det är mycket för dig och Astrid att göra idag, handla, klippa håret, baka och laga mat. Ikväll kommer kompisar och mormor och Rune hit.
Leif och jag åker strax till Norrland. Först ska jag vara rörmokare. Innan vi åker ska ett vattenlås i handfatet bytas, det sprack i morse. Jag har en lista på saker som gått sönder sedan Leif skadade armen och inte kan göra det han brukar. Det har märkligt nog varit många saker. Vilken tur att jag är händig! Det är bara själva styrkan i händerna som fallerar.
Och vilken tur att Astrid har körkort, då kan hon åka runt med Leif och handla nytt rör och gå på systemet innan vi åker. Jag kan sitta hemma och skriva det här och packa bilen.
Återigen grattis Mike och massor av kramar från din mamma. Puss, puss, puss!

Idag ska jag:
1. reklamera en bakskål som jag köpt från Tradera. Den gick sönder i frakten. Dåligt packad troligen.
2. torka av hela diskbänken, även under skärbrädorna och kaffebryggaren.
3. köpa en födelsedagspresent till Mikael som fyller 23 år i morgon.
4. provköra en eller två bilar. Astrid ska följa med. Leif var med igår när jag körde en Ford Focus. En sån ska jag inte ha. Kanske en Nissan Almera eller VW Polo blir bra?
5. hänga upp en tvätt och lägga in en till.
6. packa för en norrlandsresa. Ja, vi åker! Leif bestämde!
7. se på tv.
Sen vet jag inte mer. Planer kan ju ändras snabbt. Men nu är i alla fall inte Leif ute på isen. Han blir bättre och bättre, om än fortfarande rastlös. Han sover bättre nu med. 16 april ska han till sjukgymnasten och få de första belastningsövningarna.
Mikael har lagt in en rad med gällande dagbokstitel, på förstasidan. Då ser man direkt om något nytt dagboksinlägg har kommit.

Nu är jag ledig några dagar för att ha påsklov. Ännu har inte någon stilla frid infunnit sig, det kanske kommer… Jag känner mig bara väldig ambivalent till en massa saker. Vill städa – orkar inte helt och fullt. Vill koppla av tankarna från skolan – tänker väldigt mycket på skolan. Vill åka till Norrland – stannar hemma. Vill vara en duktig viktväktare – tröstäter. Vill vara glad och lättsam – är det inte! Känslorna åker berg- och dalbana med mig. Och jag har tråkigt – som om det inte räckte med allt annat.
Så kommer de eviga frågorna: Vad vill jag? Och hur vet jag att det är det jag vill?
Jag vill vara hemma och plugga tysk fonetik med Mikael. Fonetik är roligt och stunden ihop med min äldste son är både ovärdelig och mysig.
Jag vill städa och ha det fint omkring mig. Mina ögon lider av att se oordningen. Jag har ingen hög stökribba just nu och jag är hemma och ser allt som ska göras.
Jag vill jobba med min tabell om porslinet, det ger mig en viss tillfredsställelse att se tabellen förfinas och bli bättre. Än är det en bit kvar att göra där. Jag känner mig nöjd.
När jag är mitt i något som jag gillar, så mår jag som bäst. Se där, vilken ledtråd jag just gav mig!
I förrgår köpte jag en omelettform F3 för 40 spänn i en loppis/antikaffär. Formen var både väl använd, smutsig och full med ingrott svart fett. Jag tog helt enkelt ugnsrengöring och sprejade på den och vips, så blev den mycket finare. Sånt gör mig glad.
Energi – kreativitet – nöjdhet. Det behöver inte vara stora saker som ger den här känslan.
Jag har ibland svårt att fokusera på det positiva när det gäller mitt eget liv. Jag hör mina inre röster som säger hur jag borde känna mig och borde vara, som en trist gammal bandinspelning som går runt, runt. Ibland finns det andra människor som säger det åt mig. Kanske är det såna spökröster som dyker upp i en ledig vecka av ostrukturerad tid, när garden är nere lite extra? Då är det särskilt viktigt att hitta den egna inre sanna rösten som alltid är uppbygglig.

Ordet lördagsstädning är för mig ett idealord. Tänk bara om det skulle fungera… Vad fint det skulle vara hemma hos oss då!
Alla i familjen skulle ha ansvar för varsin del av göromålen och vi fyra vuxna skulle med glädje och energi ta itu med att skura toaletter, handfat och golv, dammsuga och damma, tvätta kläder och laga trasiga saker. Och inte nog med det: fönstren skulle alltid vara välputsade. Solen skulle skina in och inga katthår virvla upp när någon gick igenom rummet. Katten var kammad och inga katthår fastnade på kläderna. Och när vi städat klart skulle vi ta en välbehövlig och trivsam fikapaus ute i solen i trädgården. Därifrån skulle vi sedan fortsätta med trädgårdsarbete, nu är det snart tid att börja kratta gräset.
Visst låter det mysigt! Och som sagt, detta händer bara i min dröm och idealtillvaro. Sanningen att säga är det lortigare än någonsin hemma. Vem orkar städa? Vi gör det lite i taget, då och då. Aldrig gör vi färdigt varvet runt. Dammsugningen tar flera dagar bara den.
Hellre lite skit i hörnen, än ett rent helvete! Så sant som det är sagt!
Eller som djävulen sa: Hellre ett rent helvete, än skit i hörnen!
Nåväl, solen skiner, går jag ut, så ser jag den klart. Och jag kan städa lite idag. Det orkar jag nog. En annan dag kan jag städa färdigt.

Har du blivit lurad idag då?
Jag blev i alla fall snopen av att inte se något av inläggen i dagboken. Där var det tomt! Du som aldrig har läst här förut kan ta och titta till vänster i kalendern och klicka på februari och mars månader, så syns mina dagbokssidor igen.
Tänk om livet var sånt också. Ny månad – bort med det gamla. Det syns inte mer… Jaså, är det så redan nu menar du… Hm! Det är en bra egenskap som en del har mer än andra, yngre mer än äldre och det är att se varje dag som ny och spännande.
Jag har för mig att Jonas Gardell sa i ett tv-program:
- Åh så skönt att den här dagen har tagit slut!
I samma program svarade då Kristina Lugn:
- Åh så hemskt med en ny dag i morgon…
Jag sympatiserar med båda dessa sätt att se tiden som gått och den som kommer. En del dagar är det bara jobbigt, nästan ner till botten! Och sen vänder andra dagar uppåt igen och allt känns bättre. Vad gör då en bra dag? Ja, det ska jag fundera mer på!