GÀstbloggare: Göte BÞrge, halvdansk.

Owe, den övernaturliga baskerprÀsten
Vi var sÄ mÄnga att det blev kö in till lokalen dÀr vi skulle hÄlla minnesstund för min faster. Jag stod dÀr tillsammans med min kÀra syster, Fru Favofröken. Bakom oss stod en man med vitt skÀgg och basker. NÄgra lockar frÄn hans vita hÄr letade sig ut ur baskern. Det kÀndes liksom i luften att denna man pÄ nÄgot sÀtt mÄ vara speciell. Han utstrÄlade vÀnlighet, optimism, vÀrdighet och nÄn slags inre ro. Jag tyckte han sÄg en liten gnutta bekant ut men jag tÀnkte att han kanske var en avlÀgsen slÀkting. NÀr jag mötte hans blick tog han till orda:
-Men Àr det inte Fru Favofröken och Göte BÞrge? Hur Àr det med er?
Min syster och jag hÀlsade dÄ artig pÄ den ÀlskvÀrda mannen och jag sÄg skymten av en sÄn dÀr vit grej i halsen som markerar prÀsterskap. Ja, just det. Vid nÀrmare eftertanke var detta ju prÀsten frÄn begravningsakten i kyrkan.
-Hur kan denna prÀst veta vad jag heter, tÀnkte jag.
Fru Favofröken förklarade senare att prÀsten, Owe, för 20 Är sedan var skolprÀst i en organisation som bland annat ordnade ungdomslÀger. Dit skickade mina förÀldrar oss för att sÀkra en gedigen kristen uppfostran. SÄ vi har alltsÄ för 20 Är sedan befunnit oss pÄ lÀger dÀr Owe var prÀst, men varken jag eller Fru Favofröken kan minnas att vi pÄ nÄgot sÀtt var du och tjena med honom. Owe som alltsÄ nÀstan inte trÀffade oss för 20 Är sedan ÄteruppstÄr plötsligt tvÄ decennier senare i en sorgekö och minns vad vi heter.
I kyrkan hade Owe en varm, tÄrdrypande, stark och nÀrgÄngen begravningsakt. Jag tror att de flesta av de 150 samlade fick tÄrar i ögonen. Nu vid minnesstunden höll han ett lÄngt personligt tal med en detaljrikedom frÄn resor och möten med min faster, och han mÄlade upp bilder och beskrev hÀndelser som en stor konstnÀr. Och igen fick han alla församlade att bÄde grÄta och skratta, kÀnna glÀdje i saknaden och förhoppning i sorgen.
Vi hamnade under minnesstunden bredvid en nÀra vÀn till Owe. Denne berÀttade att han varit med Owe hos församlingsbor och sett honom ta upp slÀktfoton och kunnat namnge samtliga pÄ fotografierna.
Detta Ă€r en man med ett otroligt minne för mĂ€nniskor, kĂ€nsla för detaljer och en stark utstrĂ„lning. Jag vet inte hur vĂ€l jag lyckats beskriva det, men det Ă€r nĂ„got alldeles speciellt med honom; baskerprĂ€sten Owe. NĂ„got övernaturligt, ja nĂ€stan nĂ„got religiöst…
Göte BÞrge, bloggare pÄ Denna sidan sundet, och ordförande för intresseföreningen Svenskar Andra Sidan Sundet, SASS.
Postat i GĂ€stblogg - 9 kommentarer »






Till ett av mina mera udda nöjen, hör att byta limerickar med en slĂ€kting som kallar sig âBonnlĂ€ppen frĂ„n BjursĂ„sâ. HĂ€r kommer den som jag drabbade honom med senast:
Jag Ă€r en lyckligt lottad mĂ€nniska som har lĂ€tt för att hitta lyckliga stunder. Jag blir lycklig av smĂ„ saker. VĂ„rens första bukett av vitsippor. Ljudet av vĂ„gor mot en strand. Havet. Bra sex. Koltrastens sĂ„ng. Middag med mina vuxna och utflyttade barn. Doften av nybakat bröd. Och sĂ„ naturligtvis mina tyger och trĂ„dar. Att fĂ„ “leka” med min symaskin och mina tyger, brodergarner, kvilttrĂ„dar, knappar, pĂ€rlor med mera för att skapa textila verk i lappteknik - det gör mig verkligen lycklig!
Men lika lÀtt som jag har att hitta lyckliga stunder, lika lÀtt har jag att bli förbannad över orÀttvisor. Som att det Ànnu pÄ 2000-talet finns lÀnder i vÀrlden dÀr den förvÀntade livslÀngden Àr under 40 Är (tex Uganda), dÀr barnadödligheten ligger pÄ nÀstan 30 procent (tex Sierra Leone och Afganistan), dÀr över 40 procent av den vuxna befolkningen Àr analfabeter (tex Guatemala) och att en halv miljon kvinnor dör under graviditet och förlossning varje Är - av orsaker som i de flesta fall kunnat undvikas.
Han fik besked pÄ at skrubbe af, men pÄ vej ud af dÞren sagde han noget, jeg siden har kunnet bruge: