Tvivlet.

Ingenting blir som planerat. Behöver man då planera? Ja, det är min fråga för dagen.
Jag har betalat diskmaskin, tvättmaskin, kyl/frys och spis idag. De ska levereras fredag förmiddag. Men om det finns elkontakter för inkoppling är osäkert. Det vete sjutton om en elektriker har hunnit till lägenheten då, för att dra om all el.
Hantverkarna jobbar på. Nya golvet i hall, kök och lilla rummet är snart lagt.
I vardagsrummet ska parketten slipas. Men om golvet håller för det, kan ingen garantera.
I värsta fall blir det nytt golv där med. Stålarna rinner iväg. Jag bestämmer och någon annan utför.
Rätt höjd på dörrarna fanns inte som jag trodde, ska beställas, tar 8-10 veckor. Bara att vänta.
Köket ska komma i moduler på onsdag. Har målaren då hunnit spackla och måla där i hörnet? Det blev ett missförstånd som jag inte kom på förrän idag.
Jag har fått hjälp att packa. Trots det är mycket kvar. Porslin i tre skåp och alla mina böcker. Inte klart på långa vägar. Hur ska jag orka? Jag är så trött. Har inga krafter kvar. Dessutom förkyld. Märker att det hela tar på mig mer än jag någonsin kunde tro. Men det är bara att vila emellan och sedan orka lite till. Jag sträcker ut min förmåga till det yttersta nu.
Gud vet vad jag sliter, saknar och längtar.

Det jag vet:
– Beställda saker och tjänster tillverkas/levereras/utförs. Ingen återvändo. Allt på en gång.
– Hantverkarna jobbar på. Jag kan inte göra något.
– Vitvarorna levereras på fredag oavsett el och vattentillgång.
– Flyttfirman kör möbler på söndag och resten på måndag.

Planen är att bo i nya lägenheten från och med söndag 17 december – Rumis dödsdag.
Har ingen julkänsla i mig. Blev förvånad över att det snöade idag. Va? Är det december?
Just nu tvivlar jag på allt och känner mig helt utan tillit till att allt, eller det mesta, kommer ordna sig.
Om en vecka vet jag.

beskrivning

Du måste finnas. Och Du finns!

Du måste finnas
Du fördrev mig Gud, från mitt hemland slets jag bort
Här är jag en flykting och en främling och det ödet finner jag mig i
Men du tog mitt barn och du tar mig från min man
Jag kan inte längre se en mening. Vad är det du vill? Vad ska jag tro?

Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej
Frågan är väckt och nu darrar min själ inför svaret
Att du inte finns till, fast jag trodde på dig

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet härute?
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?
Vem skulle trösta mig? Jag är så liten på jorden
Om du inte finns till, vad ska jag göra då?

Nej, du måste finnas, du måste! Jag lever mitt liv genom dig
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav
Du måste finnas, du måste! Hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting om du inte fanns

Aldrig förut har jag haft det i tal eller tanke
Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så
Ordet är ”om”, om jag bett alla böner förgäves
Om du inte finns till, vad ska jag göra då?

Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta?
Friden i själen, ja, vem skulle skänka mig den?
Vem skulle så ta emot mig till slut efter döden?
Om du inte fanns till, vem tog hand om mig sen?

Du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav
Du måste finnas, du måste! Hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting om du inte fanns

Du måste finnas, du måste! Hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting om du inte fanns

Text och musik: Björn Ulvaeus och Benny Andersson
till musikalen Kristina från Duvemåla 1995 och framförs av
huvudrollsfiguren Kristina Nilsson.

Ny lägenhet!

beskrivning

Till sist sätter jag en gräns för mitt letande efter en ny bostad. Jag väljer mellan två lägenheter med visningar samma dag. Jag bjuder på båda. En trea och en tvåa. Vad behöver jag mest just nu? Trivsel och närhet. Och snarast tillgång. Jag har bråttom nu.
Plötsligt ser jag mig i den ena lägenheten. Då är det bara att följa impulsen vidare. Bestämma mig. Jag är den enda som bjuder på den och konstigt var det väl inte; den måste helrenoveras. Hur ska jag klara det alldeles själv? Det går inte. Men hjälpen finns där runt hörnet. Jag är så tacksam för den.

Det är mycket att göra med planeringen. Men det kan jag klara. Bestämma och peka. Bara jag tar ett steg i taget så kommer det gå fint. Och jag har så god hjälp av de som ska renovera lägenheten. Av alla parametrar jag hade satt upp, passade lägenheten in på allt, utom att det är ett rum för litet och en våning för långt ner. Men det kan jag klara. Allt annat blir så himla bra.
Jag flyttar tvärs över ”orten”. Hur lång tid kan det ta att gå dit? 7 minuter? 5? Högst.
Huset har hiss. Det är en bra förening med ordning och reda.
Lägenheten har stora fönster och ska få en ny större balkong nästa år. Två rum och kök. Stambytt badrum med fönster. Duschrum. Två toaletter. Utsikt mot sjön, badplats, skog. Kvällssol. Nära till natur och promenadvägar.
Allt ska bytas ut. Nya golv, nytt kök. Ommålade tak och väggar. Nya dörrar. Allt ska bli precis som jag vill och önskar. Fantastiskt att ha en sån möjlighet att bestämma.
Om knappt en vecka, torsdag 30 november, skriver jag på kontraktet och får nycklarna! Gissa om jag ska gå dit direkt och känna att jag äntligen, efter flera år, förhoppningsvis kommer känna mig Välkommen hem!

beskrivning

Mumintrollet!

Det finns inget bättre än att dra sig tillbaka och titta på denna teater/tv-version av Mumintrollet. Så enkel, så humoristisk och stillsam. Med bästa skådespelarna, med sång och musik. Precis som jag vill ha världen och livet. Enkelt och filosofiskt i ett Här och Nu. Alla har sin plats i systemet. Vackert och djupsinnigt.
Sätt på din näsa nu och titta på alla tretton delar! Njut!

Mystiska tecken!

beskrivning

Jag vet inte vad som händer just nu. Mitt liv skakas om. Och jag ska dessutom flytta.
Så händer det märkliga ting. Först hittar jag mina barnbarns bilder som de målade
28 oktober. På en öde ö och Hulken. Precis vad jag behöver se och vara glad åt. DESSUTOM… strax efter hittar jag ett kanelhjärta. Det har varit försvunnet sedan
18 november 2014.
Jag var i Köpenhamn. Jag skulle arbeta en helg på mitt gestaltinstitut. Jag var på Danmarks nationalmuseum för att se originalet till min guldring. Jag skulle möta en dansk väninna där, vi skulle arbeta tillsammans. Fantastiskt bara allt det.
Det är som sagt i tiden före jul. Museishopen sålde julpynt. Efter helgkursen skulle jag ge mig iväg till en man som betytt mycket för mig. Jag köpte ett större kanelhjärta till honom i present. Jag köpte ett mindre till mig. Vi sågs. Han hängde upp sitt kanelträhjärta i sitt arbetsrum. Han var glad. Han älskar kanel. Jag med. Jag älskade honom.
Jag kom hem. Hjärtat var…. borta! Fanns inte! Försvunnet. Glömt? Jag hade ingen aning. Jag tänkte på det då och då och att jag gärna skulle velat veta vart det tog vägen.
Åren gick.

beskrivning

Idag sorterar jag bland papper och kartonger som ska slängas. I en kartong ligger ett kuvert. I kuvertet känner jag något hårt; bäst att se efter vad det är. Som tur är. Jag kunde lika gärna ha slängt kuvertet. Men en ingivelse stoppade mig. Ja, det var mitt hjärta. I kanelträ. Fortfarande doftande som när jag köpte det. Och han fyller 75 år i morgon. Ja, se, det finns en tanke i det hela. Vi har ingen kontakt längre. Jag skulle önska att vi hade det. Och i min fantasi så ser jag det här som ett tecken. Ett tecken på att han kanske tänker på mig. Jag vet inte. Jag bara tror det. Jag vill tro det. Jag behöver tro det.

En betraktelse om ljus och mörker.

beskrivning

Solens strålar, in i mitt sovrum, rakt in på mig, bländade mig totalt i går, lördag morse,
kl 08.18.09. Hur stor var chansen att få vara med om det? Inte stor, eftersom jag så sällan är i mitt hus i norr. Jag hade inte heller dragit för gardinerna kvällen innan, eftersom jag badat i månskenet när jag somnade på fredagskvällen.
Månen var i sitt fullmåneläge lördag kl 06.24.29 enligt kalendern. Jag somnade alltså till fullmåneljuset på fredagen och vaknade till solljuset på lördagen.
Idag söndag, solens dag, är solljuset dolt ovan molnen.

”The wound is the place where the light enters you.”
Rumi

Så fick jag mig en hel dos av ljus i går. Jag tog emot och njöt den ovanliga stunden. Precis vad jag behövde, tänker jag. Gud vet att jag har sår, en del öppna, en del helade. Det finns plats för ljus i mitt liv helt klart. Också i alla andras liv, vill jag mena. Ljuset och mörkret finns i alla. Det är villkoren för livet, att mörkret och döden också finns.

Så blir vi påminda om det, denna allhelgonahelg.

beskrivning

Ibland skämtar naturen med oss, tänker jag när jag SER på bilden av is på en vattenpöl. Vad ser det ut som? Där kan fantasin ta över och både se en hund och annat, beroende på vilka ögon vi ser med. Att kunna växla mellan olika seenden är bra. Inte fixera sig vid ett bestämt mönster, en bestämd bild. Det förminskar världen, istället för att njuta dess djup och olikheter. Håll ögonen öppna, säger Rumi.

Mitt hjärta är så litet
att det nästan är osynligt.
Hur kan du lägga
så stora sorger i det?
”Se,” svarade Han,
”dina ögon är ännu mindre
och ändå ser du världen
genom dem.”

Rumi

beskrivning

Vilket fantastiskt ljus det är på höstdagar. Släpljuset ger världen nya dimensioner. Jag ser det jag sällan ser. Jag ser mer än jag sällan ser.
Jag är tacksam över såna dagar, när sol och skugga ger mig både lust och njutning att se.
I mig, i dig. Ljus och mörker. Sol och skugga.
Och ibland gråvädersdagar, som i den här dikten jag skrev 2008.

GRÅ NYANSER
Bakom den grå gardinen
av mulen himmel och höstvinterdis
finns ett ljus.
Jag vet det.
Hur skulle annars det grå synas?

I nyanser av grått syns världens ljus
mellan mörkaste mörka och ljusaste ljusa.
Jag vandrar ständigt mellan det svarta och vita
och stannar upp ibland,
ser hur vattendroppar speglar världen inuti sitt eget universum
och faller ner när världen blir för tung att bära.
Jag känner kylan i kontakt med min hud,
och vinden blåser i mitt hår.
Det finns mycket att se i det grå
i vanliga höstvinterdagar.

Dana

En smak av surrealism.

Surrealistiskt tillvaro just nu. Bara att gå med och följa dit strömmen tar mig.
Konstiga ställen. Märkliga upplevelser.
Som om jag lever två olika liv. Mitt vanliga liv och ett annat liv.
Jag går igenom dörrar där jag aldrig tidigare varit förut. Jag får gå tillbaka än så länge.
Ingen säger något. Det är som lufttomma rum, utan tid. Jag glömmer andas.
Dagar av väntan. Dagar av balans i en obalans. Dagar av tystnad.
Dagar att vara i det som är.

beskrivning

Söndagsgrubblerier.

Ännu en söndag i lugn och ro. Har varit på utflykt till havet och tittat på ett hus. Huset var ganska skruttigt och trädgården med. Inget för mig, även om det är frestande att både bo nära havet och nära Handen.

beskrivning

Jag skulle kunna ha en båt där och jobba kvar där jag är. Men nackdelar finns med huset, som måste ses om och fixas med. Och jag skulle inte ha plats för mitt badkar där. Stor nackdel. Men så skulle jag ju ha havet att bada i istället…. ha ha ha… Fint var det att sitta mitt i kalla blåsten med varm choklad och hallonbulle och fantisera om att jag bodde där.

beskrivning

Söndag. Undrar var jag ska hitta mitt boende, det är som en följetong. I stort sett varje helg och ibland mitt i veckan går jag på visningar. Än är jag inte desperat i alla fall. Men funderar mycket på vad som är rätt just för mig och tiden jag är i. Fyller snart 61 år. Inte purung längre, fast jag känner mig ändå ganska ung. På hemvägen åkte jag förbi en antikaffär. Tänk vad mycket som finns i närheten och som jag aldrig tidigare sett förut. Där såg jag den tänkande sjöjunfrun, en porslinsmoj att sätta i en skål med vatten och stoppa blommor runtom i hålen. Gjord på Gefle porslinsfabrik. Jag köpte inget. Jag ska inte ha flera saker i mitt liv, förrän jag vet var de ska vara.

beskrivning

Men i veckan kunde jag inte låta bli att köpa en ny oljemålning. Lekande barn som gungar, målad av Lars Berg för länge sedan. Den påminde mig om barndomen, när vi gungade ute på gården. Och som jag ser mina barnbarn gunga ibland. Med fart. Vågat. Ibland övermodigt. Och härligt med farten och spänningen. Tavlan står kvar hemma hos konstnären tills jag har en vägg att hänga den på. Undrar var det blir… helst innan det blir dags för äldreboendet. Och mellan visningarna jobbar jag och går på undersökningar och uppföljningar. Har fullt sjå att ta hand om mig. Ingen nära relation i sikte. Det skulle ju vara fint med en kärlek att dela tankarna med. Men det verkar inte vara skrivet så på min livskarta. Jag vet inte mycket om min framtid. Det är där jag är just nu. I mitt Här och Nu.

You are always on my mind.

I helgen har den här sången spelat i mitt inre. Bäst att få ut den här då.
Kärlek. Ömhet. Vänskap. Så viktiga delar av livet. Inte vet jag om jag kunde gjort annorlunda. Vet inte vad jag skulle gjort annorlunda. Det låg kanske inte alltid hos mig. Jag önskar jag kunde ha gjort bättre, bara jag hade vetat hur. Det är försent nu.
Och ändå, You Are Always On My Mind.

Always on My Mind

Maybe I didn’t treat you
Quite as good as I should have
Maybe I didn’t love you
Quite as often as I could have
Little things I should have said and done
I just never took the time
You were always on my mind
You were always on my mind

Maybe I didn’t hold you
All those lonely, lonely times
And I guess I never told you
I’m so happy that you’re mine
If I made you feel second best
Girl, I’m so sorry I was blind
You were always on my mind
You were always on my mind

Tell me, tell me that your sweet love hasn’t died
Give me, give me one more chance
To keep you satisfied, satisfied

Little things I should have said and done
I just never took the time
You were always on my mind
You were always on my mind

You were always on my mind

Maybe I didn’t treat you
Quite as good as I should have
Maybe I didn’t love you
Quite as often as I could have
Maybe I didn’t hold you
All those lonely, lonely times
And I guess I never told you
I’m so happy that you’re mine

En fredag den trettonde.

Kanske blev det en turdag, denna fredag den trettonde. En rörmokare ringde och sa han kunde komma idag och titta på avloppet i köket som luktar mögel. Han själv luktade starkt av rök. Han såg direkt vad som kunde vara fel. Han fixade ett nytt vattenlås genom att dra i en utdragbar slang. Han visade mig var möglet satt fast. Utdragbara slangar är värdelösa. Där fastnar grejor. Men nu går lukten förhoppningsvis inte upp i kökshon i alla fall.

Sen ringde mäklaren och sa att hon för över pengar, kontantinsatsen för lägenheten, från säljaren, nu. Inte för att jag ska festa och köpa upp pengarna. Men ändå. De ska finnas till en kontantinsats till ny lägenhet eller hus. Det blir bra det!

Jag tittar på Hammerslag på DR TV och drömmer mig bort till Danmark. Jag får inte köpa hus där, det får bara danskar göra. Men ändå. Tänk om jag hade mött en spännande rar dansk man som jag kunde flytta ihop med där. DET hade varit toppen. Dagen är inte slut än. Erbjudandet kanske kommer innan det blir lördag. Hahahaha….

beskrivning

Mod att falla.

beskrivning

Obalans!!! Tvivel!!! Osäkerhet inför framtiden!!! Mitt liv… som en omålad, vit duk.
Om jag hade pengar kunde jag köpa mig trygghet i precis det rätta nya boendet eller två, som jag behöver. Det har jag inte. Så många andra har mer än jag och bjuder över.
Om jag var yngre kunde jag låta tiden gå utan att göra så mycket, ha is i magen och vänta. Det har jag inte tid till nu. 11 januari måste jag ha ett nytt boende.

beskrivning

Mod-rot. Mod-rötter.

Det är ofrånkomligt att känslorna svajar hit och dit. Jag är ingen stenstod, ingen maskin med på- och av-knapp.
Jag är människa, med rätt att känna. Minsta sak som blir fel eller annorlunda, får mig att skaka till och jag tappar balansen för en stund. Då är det bra att träna den. ”If you don’t use it, you loose it.” Vet inte vem som sa det. Varje dag under hösten har jag tränat att stå på ett ben i taget. På bara några veckor har jag fått en bättre balans. Precis vad jag behöver i dessa osäkra dagar. Känslorna får svaja med. Bara att följa med i vinden. Lättare sagt än gjort ibland. Känslorna är som en temperaturmätare. Det är väl det som är grejen. Att våga vara i dem. Att våga följa med. Att sippra ut det som behöver ut. Istället för att stänga till och förstenas.

beskrivning

Mod-fall. Mod-fälld. Mod-ig.

Rumi (1207-1273) – 810 år idag.

Vad passar väl bättre att fira Rumis 810:e födelsedag med nya översättningar av hans dikter? Jag har översatt dikter ur boken Rumi – kærlighedens digter (Aschehoug 2003) dikter och berättelser av Rumi, översatta och tolkade till danska av Folmer Blume Leide.

Tror du jag vet vad jag håller på med?
Att jag för ett ögonblick eller bara för ett halvt ögonblick vet
vilken vers som vill ut ur min mun?
Jag är inte mer än en penna i en skrivares hand.

beskrivning

Var stilla! Var stilla! För kärleken
uppför sig tvärtemot det normala;
här döljer sig meningen
om du talar för mycket.

beskrivning

I går kväll blev jag gripen av vanvett, kärleken sprang in i mig och sa:
– Jag kommer, ropa inte, riv inte sönder dina kläder, säg inget mer.
– Å kärlek, sa jag, jag är rädd för något annat.
– Där är intet annat, sa den, var stilla.
Jag ska viska hemligheter i ditt öra, du ska bara nicka och samtycka.
Säg bara något i all hemlighet.

beskrivning

Jag är lycklig i kväll,
förenad med Gud.
Fri från separationens smärta
virvlar och dansar jag med min Älskade.
Jag säger till mitt hjärta: Låt bli att bekymra dig,
jag har kastat bort nyckeln till morgondagen.

beskrivning

Fåglarna har flugit ut till friheten,
buren står tom.
Dina lyckliga sånger
gör att jag får korn på himlen.
Sluta aldrig att sjunga!

beskrivning

Vet du vad musiken säger?
”Kom, följ mig,
och du skall finna vägen.
Dina misstag kan också föra dig
till sanningen.
När du frågar,
kommer du att få svar.”

beskrivning

Som en luta

Du vilar i mina armar som en luta,
jag sjunger för dig som en älskare.
Vill du hellre kasta sten på en spegel?
Jag är din spegel och här är stenarna.

beskrivning

Det ser ut som om du är mikrokosmos
i verkligheten är du makrokosmos.
Grenen ser kanske ut som fruktens ursprung:
I verkligheten existerar grenen tack vare frukten.
Vilken trädgårdsmästare har överhuvudtaget
planterat ett träd
utan en önskan och hopp om frukt?
Det är därför trädet verkligen gror från frukten,
även om det ser ut som om frukten kommer från trädet.
Idén som kommer först, görs till verklighet sist –
särskilt den idén som tillhör evigheten.

beskrivning

Dansa, när du är helt öppen.
Dansa, när du har slitit av dig bandagen.
Dansa mitt i kampen.
Dansa i ditt blod.
Dansa, när du är helt fri.

beskrivning

När jag är med dig, stannar vi uppe hela natten.
När du inte är här, kan jag inte falla i sömn.

Prisa Gud för dessa sömnlösheter!
Och för skillnaden mellan dem.

beskrivning

Jag vände mig bort
från allt som var välbekant.
Nu är jag förlorad, och utan ett ställe att vara
vandrar jag omkring.
Som en idiot och utan musik
dansar och klappar jag i händerna.
Hur ska jag kunna leva utan Dig?
Du är överallt,
men jag kan inte finna Dig.

beskrivning

I detta gamla hus
har regnet bragt förruttnelse.
Mitt hjärta är i ruiner –
kärlek – kom in –
eller låt mig gå.

beskrivning

Thank you for hearing me – Sinéad O’Connor

Den här vackra sången har jag nog haft på hemsidan tidigare. Värd att lyssna på igen och igen. Och Sinead och jag delar födelsedag. Hon är prick tio år yngre bara. Hon har det svårt i livet med bipolär sjukdom. Läser på nätet om henne och ser att hon publicerat en video om att hon är hemlös. Oavsett vad och hur hon lever, så är hennes sång här fantastisk.

Thank you for hearing me
Thank you for hearing me
Thank you for hearing me
Thank you for hearing me

Thank you for loving me
Thank you for loving me
Thank you for loving me
Thank you for loving me

Thank you for seeing me
Thank you for seeing me
Thank you for seeing me
Thank you for seeing me

And for not leaving me
And for not leaving me
And for not leaving me
And for not leaving me

Thank you for staying with me
Thank you for staying with me
Thank you for staying with me
Thank you for staying with me

Thanks for silence with me
Thanks for silence with me
Thanks for silence with me
Thanks for silence with me

Thank you for holding me
And saying ”I could be”
Thank you for saying ”Baby”
Thank you for holding me

Thank you for helping me
Thank you for helping me
Thank you for helping me
Thank you, thank you for helping me

Thank you for breaking my heart
Thank you for tearing me apart
Now I’ve a strong, strong heart
Thank you for breaking my heart

Text och musik: John Charles Reynolds och Sinéad O’Connor

Lev ett bo.

beskrivning

Lägenheten är såld och jag ska flytta. Jag vet ännu inte vart. Kontraktet skrevs på igår, höstdagjämningen fredag 22 september. Sista dagen med min lägenhet är torsdag 11 januari 2018. Känns som bra datum. Dagen efter lämnar jag nycklarna till nya ägaren och överlåtelsen och allt blir klart om allt går som planerat.

Det är första gången i mitt liv som jag ska flytta själv. Jag flyttar inte TILL någon och jag flyttar inte FRÅN någon. Jag har inget hem som ska delas upp. Allt är mitt. Och därmed är också allt mitt ansvar. Och arbete. Det får gå. Och jag tror nog att jag får hjälp med. Tur det.

Idag har jag tagit isär hyllan på balkongen och packat krukorna i skåpet till kartonger. Bäst att passa på medan det är varmt ute. Att flytta mitt i vintern kan bli en utmaning. Och jag får väl börja rensa i mina skåp och lådor. Nu vet jag vad jag har att göra hela hösten. Rensa. Packa. Ingen tid att sakna. Ingen tid att längta. Bara jobba.

Jag har äntligen fått tillbaka de flesta bilderna och videofilmerna från den kraschade hårddisken. Nu finns de på datorn igen. Jag får rensa där med. Är det vad livet går ut på? Först samla. Sedan rensa. Var är livet då? Däremellan? Eller när jag kastar mig ut i det okända otrygga. Kanske är jag närmare livet då med. Närmare känslan av existensen. Trygghet kan vara som att vara död.
En sa att jag är modig. Ja, jag känner mig modig. Det är väl dags nu, en tid att våga vara vill, i livet och känna mig modig ett slag.