Finn fem fel:

Nu är det dags att ta ett kliv tillbaka och begrunda det som är. Blev det som jag ville? Inte helt. Jag är mest inne på Finn fem fel just nu. Och där vill jag ju inte stanna. Det vore ju tråkigt om jag i all tid och evighet bara skulle se felen och inte det som faktiskt blev rätt.
Det största felet som jag inte såg förrän hantverkaren och plåtslagaren gick var, att fönsterblecken är bautabreda. Jag ser nu bara hur långt de sticker ut. De är ju inte som på resten av huset och antagligen är det mitt fel. Jag sa att de kunde ta av blecken som redan fanns. Jag tänkte inte ett dugg på bredden. Det här är något jag får leva med. Fan också! Sånt här irriterar mig otroligt mycket!
En planka blev felspikad i sidan, jag täppte till springan med färg och det kommer jag nog inte tänka på sen. Det är inget som syns så tydligt. En del plankor har tappat kvistar. Nå, det ger spännande skuggor. Jag glömde spika till en bit på vindbrädan på ena sidan. Det fixar sig sen. Jag glömde putsa fönstret i vardagsrummet, så i morgon får jag stå på stege och skrapa lite kanter och putsa bort fingeravtryck. Nå, det är ju inget att tjafsa om. Tur det inte var fem meter upp då. Jag gjorde ett borrhål fel till en fönsterhake. Måste täppas igen och målas över. Extrajobb. Jag ser att två rutor, ett i vardera fönster har vanligt glas. Jag tänkte inte på det förut. Och glasmästaren sa inget.
Tydligen ska jag tänka på allt själv. Jag är ju pedant. En numera slapp pedant som inte tänkte på att bevaka allt och se vad som blev! Kontrollmänniskan i mig har fått sig en knäck. Dyrbara lyxproblem kan jag också kalla det för.
Annars ser hussidan befriat naken ut utan byggnadsställningen. Jag tar kort i morgon och städar upp på gården med då. Det blir sol tror jag. Idag var det regn mest.