Vaken mitt i natten…
Jag vaknar mitt i natten och går upp för att se om jag fått mejl, och det har jag, från en kär vän.
I huvudet snurrar många tankar och jag glömmer bort att andas och vara uppmärksam på hur jag andas.
Jag känner hur varm jag är (läs svettig), hur ont jag har i målararmen och upp i skuldran (nu klagar jag), och så oroar jag mig om hur jag ska kunna måla klart det gula runt fönstren om det kommer regna flera dagar i rad (två av fönstren har inga ytterfönster i och inga fönster har fönsterbleck än). Och så är det lite annat med om framtiden.
Om två veckor är jag hemma igen och ska jobba och studera. Jag undrar om min framtid lite. Vad kommer den bära med sig? Hur ska jag veta vad som är min rätta riktning? Ska jag våga följa mina idéer jag har? Vilka vägar bär och vilka bär inte? Lite nöjd är jag, för att jag ändå har tänkt göra annorlunda saker än jag brukar, friheten att kunna välja känns fantastisk med.
Drömmen jag vaknade med speglar väl det lite av det, jag är med och anordnar en orienteringstävling (som ska manifestera ett fackligt krav om semesterrätt för studerande… hm, ja jag behöver semester absolut! och har tänkt att börja träna) och letar kartor att rita in spåret på… ska spåret följa öppna, stora vägar eller gå i svårare och möjligen mer spännande vägar, vad passar mig, vad passar andra? Vi är flera som hjälps åt med detta uppdrag. Och jag speglar alla dessa personer i drömmen. Jag får en bild av dessa val jag har.
Jag har inget emot att vara vaken så här mitt i natten. Där brukar vara en stillhet ute som är så tyst. Jag kan inte räkna stjärnor, det är molnigt och för ljus himmel. Natten är också en tid för bön.
Jag har ingen tid att passa i morgon. Skönt! Jag kan verkligen passa på och njuta av min sömnlöshet nu då.
Postat i Dagbok -