Slutet på dagen.

Jag fick kraft att gå ut igen och måla. Och väl däruppe, högst upp till höger på byggnadsställningen, började jag stortjuta. Jag satt och grät, högljutt och länge, sedan blev jag arg och pratade högt om denna ilskan och igenom alla dimmorna målade jag på huset. Till sist sjöng jag högt till musiken i min ipod shuffle. Mycket energi frigjordes och jag orkade.
Jag tog en massa takbilder som jag sedan av misstag tog bort. Så kan det gå.
Hantverkaren kom och skiftade plankorna högst upp. Han satte tillbaka stupröret till vänster med. Nu är det vänster sida högst upp, som ska målas två gånger och gulockran runt fönstren ska målas en gång till.
Jag behöver lyssna på kroppen. Ingen målning alls i morgon då. Orkar inte. Behöver vila. Unna mig vila. Höger arm är alldeles kraftlös och värker. Tre dagars jobb är kvar. På måndag kväll tas ställningen bort. Då ska fönstren vara klara med. Hoppas jag får besök snart. Jag behöver bli ompysslad och uppmuntrad.