Parallellprocesser?

Jag har börjat impregnera plankorna nu. Bra att containern står kvar, jag kan luta plankorna mot den.
Det är som ett berg att börja måla. Först måste allt annat vara klart och inte störa. Jag behöver fokusera. Ha en tydlig förgrund som det heter i gestaltspråk. Annars får jag ta tag i det andra som är förgrund först. Berget.
Bara jag kommer över början brukar mitten gå bra. Jag jobbar, vilar, jobbar, vilar. Sen är slutet svårast. Att göra färdigt. Avsluta. Något blir ofta kvar att göra. Orken har tagit slut.
Jag antar jag är likadan i relationer med. Först har jag svårt att verkligen lära känna någon. Släppa någon inpå livet liksom. Och kommer jag dit, så handlar det om att mötas, dra sig tillbaka, mötas, dra sig tillbaka. Kommer det till att avsluta relationen, så är det svårast för mig. Särskilt om något osagt ligger kvar och skvalpar och drar energi.