Strax är det dags!

Idag är stora rivningsdagen. Än så länge sover huset. Klockan är över åtta nu. Vakna! vill jag ropa. Jag är tyst. Jag tänker att de vet väl själva vilket ansvar de har här. Våga inte resa hem förrän väggen är riven! Och de reser när de vill. På onsdag morgon. Suck! Hur ska det här gå?
Jag har sovit dåligt och låg mest och pratade i min fantasi med en och annan. Så har jag ringt och beställt en container som kommer i morgon förmiddag. Och så har jag reklamerat taket som läcker vid skorstenen. Takläggaren lät uppriktigt ledsen. Han kommer förbi och tittar sen.