Vem kan jag lita på?

Det känns gungigt just ikväll. Tiden som jag kommer få hjälp med rivningen, känns alltför kort innan den ens börjat. Så mycket ska hinnas med. Dessutom har jag en önskan att få umgås med min gamla familj. Jag saknar den så väldigt mycket.
Och så fick jag veta idag att alla antagligen inte kan stanna till onsdag eftermiddag som jag trodde. Alla har inte samma plan som jag har. Det är en krock mellan våra behov och önskemål. Och jag kan inte tvinga någon att vara här. Men hade jag vetat det här tidigare, så hade jag nog letat upp någon mer som kunde hjälpt till. Det är ett stort projekt att byta en yttervägg på huset. Och tänk om det börjar regna mitt i. Då blir det inte kul. Jag vill ju att vi ska ha det kul också, mitt i allt jobb.
Jag har städat i huset. Planerat maten. Ska handla i morgon. Ordnat med fria ytor i trädgården. Satt upp bord och fixat stolar ute och inne. Planerat sovplatser. Planerat resorna för de som ska hit och hem.
Byggnadsställningen blir klar i morgon av min kontrakterade hantverkare. Ska jag måla plankorna före uppsättning eller inte? Det är frågan. Imorgon ska jag ordna målningsplats i garaget. Massor av saker ska flyttas då. På måndag beställer jag en container. Och jag ska reklamera plåttaket. Det läcker in från plåten vid skorstenen. Det är inte tätat där har jag fått bekräftat. Oförskämt klantigt av plåtfirman! Tapeten i sovrummet är förstörd av fuktskada just där det har runnit. Jag avskyr att påtala fel och behöva säga till om att få det fixat. Vem gillar sånt förresten? Och jag måste göra det. Ingen annan gör det åt mig.
Jag vill kunna lita på andra. Just nu gör jag inte det riktigt. Ibland litar jag inte på mig själv heller, ärligt talat. Och ansvaret för huset är mitt, oavsett vad.