En händelse på pendeltåget:

PÃ¥ väg hem, pÃ¥ pendeltÃ¥get, satte sig ett par ner pÃ¥ varsin sida av mittgÃ¥ngen. Kvinnan var arg pÃ¥ mannen och skrek Ã¥t honom: “HÃ¥ll tyst, jag gÃ¥r hem och du fÃ¥r gÃ¥ till … Jag vill inte se dig!”. Mannen svarade tyst och försynt pÃ¥ hennes utbrott. Sedan somnade hon där hon satt. Mannen tog fram en öl ur en stor bag pÃ¥ hjul och öppnade den efter ett tag. Stationen innan jag skulle gÃ¥ av, dÃ¥ föll kvinnan sovande ner i famnen pÃ¥ en kvinna pÃ¥ sätet bredvid. Mannen ursäktade sig och henne med att “Vi har varit pÃ¥ Ã…land.” Och kvinnan bredvid, som blev en kudde, hon bara sa: LÃ¥t henne ligga. Det gör inget. Hon kan fÃ¥ sova här. Jag ska inte av än.” Jag satt där mittemot och förundrades över denna kvinna som visade sÃ¥n vänlighet till en okänd, sovande, full och möjligen fortfarande arg kvinna.