Hur tiden kÀnns.
2/10 2006
Jag FATTAR inte att jag bara har jobbat i sju veckor, att eleverna bara har gĂ„tt i skolan sex veckor. Att jag varit pĂ„ tvĂ„ kursomgĂ„ngar dessutom. Veckorna kĂ€nns lĂ„nga. Och jag har det bra. Och nĂ€tterna Ă€r alldeles för korta. Jag lĂ€gger mig hyfsat tidigt ofta och plötsligt direkt ska jag upp igen. Och ju mörkare det blir, desto svĂ„rare har jag att gĂ„ upp. Snosningstiden blir lĂ€ngre och lĂ€ngre och min tid att vakna pĂ„ blir dĂ„ kortare. Ska jag behöva gĂ„ upp Ă€nnu tidigare dĂ„ för att hinna bĂ„de snosa (dra mig) och ha en lugn morgonstund med frukost och tankar? Â
Postat i Dagbok - kommentarer »
