Tisdag morgon…

Jag vaknar alldeles för tidigt, när katten jamar och krafsar i lådan vid 4-tiden. Sen snurrar jag runt i huvudet och tänker på jobbet. Somnar om och drömmer två drömmar om jobbet och om mitt gamla liv. Tur att drömmar finns, vad de nu kan betyda och vad det är att drömma om sånt just nu. Tisdag. Jag har lite nedräkning av dagar, ska på kurs igen nästa vecka. Dagarna i skolan kan kännas som oändliga ibland, trots att jag inte har koll på tiden. Dagens uppgifter är som ett pärlband, ett radband kanske, en pärla i taget ska igenom min hand, uppgift efter uppgift kommer fram i ljuset och så är jag mitt i uppgiften och sen är den slut och nästa tar vid. På lördag är jag bjuden på två vernissager. Plötsligt känner jag mig omsvärmad av rörelse. Fast det råkar bara ha blivit så. Jag vill gå på båda bara för att känna att jag kan. En är i Gävle, långt att åka, den andra i stan, enkel att komma in till. Orkar jag? Hinner jag med båda samma dag? Det är som två jättepärlor att ta i min hand. Och resorna emellan är väl ställtid då.