Är jag en indian nu då?

Jag känner mig som en indian. Inte bara för att jag läser ur en indianbok för en klass i skolan. Jag tänker pÃ¥ att man kan nÃ¥ snabbt fram, och ändÃ¥ lämna kvar själen bakom sig som inte hunnit med. Det sägs att det är ett indianuttryck ju. SÃ¥ idag satt jag mest i mitt rum och boade och ordnade med papper och datorn. Fast datorn fick jag inte igÃ¥ng med min hemkatalog för skolan och mejlen. Och sÃ¥ seg den är. Det kan bli en prövning. Jag var in och hälsade pÃ¥ eleverna i tvÃ¥ andra klasser med. Det är mÃ¥nga nya ansikten att lära känna. Undrar när bilden av en person och namnet landar i en själv och kopplas ihop automatiskt? Och att kunna blunda och göra sig en bild av rätt person inom sig? Det är rätt sÃ¥ märklig process egentligen. Jag har svÃ¥rt med bÃ¥de namn och utseenden. Jag fÃ¥r jobba med hjärnan pÃ¥ högvarv med det nu. PÃ¥ fredag ska vi ha orkester med tre gitarrer och spela “Hur ska jag göra för att komma över vägen?” med alla eleverna och personalen i tal- och sprÃ¥kskolan. Jag behöver pyssla till det och klippa ut bilar till olika bilmärken och leta fram mina smÃ¥djur, för att göra sÃ¥ngen mer konkret. Det är kul. Bara att tänka om det, planera och öva är roligt. PÃ¥ jobbet äter vi mycket godsaker. Mums! De verkar fira jämt! Jag blir tjockare… och tjockare… Bilden är frÃ¥n dagens goda.