Det är de smÃ¥, smÃ¥ detaljerna som gör det…

 Vaknar tidigt till en mulen dag med lite regn. Skönt. Med riktigt gott samvete kan jag vara inne och läsa. Dricka mitt te i blÃ¥tt band-koppen med blÃ¥tt band-kaffekannan som tekanna, den häller upp riktigt bra. Och sÃ¥ lilla blÃ¥tt band-mjölkkannan. Det är min alldeles egna tecermoni. SÃ¥ ser jag mig runt omkring inne och jag har ställt i ordning i hallen, lagt ut mattan igen, satt upp hängare pÃ¥ väggen till hörselkÃ¥por, min jobboverall, sÃ¥gar och stegen. Ordning och reda. En till hylla behövs, sÃ¥ slipper saker stÃ¥ pÃ¥ golvet. Jag vill ha rena ytor. SÃ¥ ser jag pÃ¥ trappan. Nu är den i blickfÃ¥nget. Allt omkring den är fint. Ska jag verkligen behöva börja slipa den precis nu? Nej! Jag orkar inte mer nu. Jag vill inrikta mig pÃ¥ roliga detaljer istället. Hitta en rosenbÃ¥rd till lilla sängvrÃ¥n. MÃ¥la klart den gamla fina hatthyllan. Fixa en skohylla. Fundera pÃ¥ hur guldtröskeln ska se ut. Sätta upp ledstängerna i trappan. MÃ¥la dörrlisterna i hallen kanske, bara kanske. Det är ett trist jobb. Men det fÃ¥r väggarna runtom att lysa mer, nu när det är fint runtom. Sen finns tio dörrar i huset att ta hand om och mÃ¥la. Jag undrar om projektet “adoptera en dörr” kan vara nÃ¥got?