Att ryggskott har med en överansträngning att göra är inte helt fel, i alla fall för mig. Men vilket kommer egentligen först? Att lyfta fel eller att vara ouppmärksam på kroppens signaler? Jag vill säga det senare. Jag vill hellre vara duktig och klara det mesta. Att visa min svaghet är inte helt ok i vissa sammanhang. Dels för att om jag inte gör det jag vill, händer inget. Dels för att jag inte vill stå bredvid och vara beroende av andra.
Jag kan gott säga att jag övar på att vara beroende av andra då och då.
Livet är ett beroende på gott och ont. Relationer kan gå under på grund av beroenden. Relationer byggs tack vare våra behov av att vara beroende av varandra.
Jag är beroende av en kropp som fungerar i alla fall oftast. Ibland får jag påminnelsen om att jag inte tar hand om kroppen i alla lägen och tränar upp muskler som kan vara bra att ha. Ibland blir jag påmind om att jag behöver ta det lugnt och vila. Om inte huvudet tar det beslutet, så hittar min kropp på något bus.
Igår fick jag ryggskott igen. Så onödigt ont. Jag trodde jag kunde lyfta. Ack nej, inte än. Jag kan dock lyfta armarna och skriva. Och ringa till sjukgymnasten. Tack och lov för det.

Nu har jag i alla fall duschat. En bagatell i vanliga fall. Ett helt berg att kliva över ihop med ryggskott. Badkarskanten är för hög och fötterna för långt ner. Tigerbalsamdoften ligger tung i mitt hem.