Söndag i april…
Idag Ă€r en söndag i april, nĂ€r solen lyser… och precis sĂ„ sjunger Anne Linnet i en vacker kĂ€rlekssĂ„ng som jag tycker om att höra. En vilsam, berĂ€ttande text om hur kĂ€rleken visar sig i nĂ€rhet och omsorg, som att ge den andre morgonkaffe och hĂ€lla upp ett bad. KĂ€rleken rullar in som vĂ„gor pĂ„ en strand, hela tiden nya vĂ„gor. Och Ă€ndĂ„ stĂ„r tiden stilla i ett hĂ€r och nu. SĂ„n kĂ€rlek lĂ€ngtar jag efter ibland. Det hĂ€r att vakna och nĂ„gon Ă€r dĂ€r och ser mig, smeker min kind och berĂ€ttar hur fin och vacker jag Ă€r, ord som vĂ€rmer och som jag har med mig hela dagen sen. NĂ„gon som tar hand om mig och som jag tryggt kan vila hos. Och som fĂ„r allt det hĂ€r av mig med. Livet Ă€r nu. Nu finns ingen mer Ă€n jag hĂ€r. Idag har jag mycket kĂ€rlek och omsorg att ge, till mig sjĂ€lv, denna söndag, i april.
Postat i Dagbok -