Framme.

Framme. Ungefär en meter mjuk, kritvit, lätt pulversnö. Det har inte varit töväder här så det finns ingen skare mellan snölagren. Bara mjukt rätt ner till marken. En härlig snö. Får se om jag hittar skidorna och tar mig en tur i morgon.
När jag kom var det +2 i köket och -2 i vardagsrummet. Nu har det stigit till 13,8. Det är kallt in i märgen, allt är kallt inne. Ute är det ungefär minus 6 grader nu. Lagom. Kisse och jag gick på promenad i mörkret. Han följde med som en hund först. Sedan blev det tvärstopp. Han vägrade gå längre. Han har sina revir som han håller sig till. Nu var han ändå modig som gick utanför sin gräns med mig ändå.
Jag dricker te med socker och whiskey. Då glömmer jag också bort att det är kallt. Kunde det inte hjälpa mot ensamheten med? Det gör det inte. Så äter jag godis. Det hjälper inte heller mot denna tomhet. Det är bara att vara i den.
Skönt att jag är hemma här i alla fall. Jag har vatten, något att äta och dricka. Värmen kommer. Jag ska bädda i bäddsoffan. Köket och vardagsrummet får räcka att värma upp. Så kan jag vandra häremellan. Köksbordet, tv-soffan, sängen, ute. Min egen lilla värld i några dagar. Och i natt är det fullmåne och klar himmel.