Van Goghs rum
Veckan har tagit sig fram till onsdag nu… Jag har börjat läsa en bok, en intressant bok om existensen och andligheten och den tar upp just min egen standardfråga “Vem är jag?” Jag ler när jag läser i den. Någon mening får mig att verkligen känna mig berörd, tårarna kommer och jag är plötsligt så ledsen. Jag orkar inte läsa så länge åt gången. Plötsligt märker jag att jag vandrar vill i tankarna. Då tar jag mig tillbaka till texten igen och fortsätter att le en stund till.
Boken är skriven av Martin Lönnebo och heter Van Goghs rum. Det är en bok som öppnar dörrar till nya världar för mig och ibland har jag varit där förut med för jag känner igen mig i det han skriver då och då. Boken är som att vara i ett samtal, mellan Mig och Martin, mellan Dig och Martin, mellan honom och Andra Viktiga Människor.
Postat i Dagbok -