Att höra…
Ibland kan jag verkligen undra vad som Ă€r sant eller inte. Jag hör dĂ„ligt, tycker jag och andra. TvĂ„ distriktslĂ€kare sĂ€ger att jag har vĂ€tska bakom trumhinnorna. Jag kĂ€nner jag har lock för öronen. Ăronexperten sĂ€ger att allt ser bra ut. Hörselprovet i total tystnad Ă€r normalt. Men nĂ€r hör jag i total tystnad? Det Ă€r bara min inre röst som talar dĂ„ och den hörs pĂ„ andra sĂ€tt. Det Ă€r ju i mer störda miljöer jag hör dĂ„ligt. Och dĂ„ tĂ€nker jag vidare, störda miljöer eller jag? Vill jag inte höra och prata med folk? Var ligger min uppmĂ€rksamhet?
NÄvÀl, nu har jag fÄtt hÄl gjorda pÄ trumhinnorna. NÄgot hÀnder med hörseln. Om det kÀnns bra nÀrmaste dygnet och inte sen, dÄ kan jag fÄ rör insatta. Konstigt, va!
Postat i Dagbok -