Nedstämd.

Idag är jag inte glad. Ibland går inte livet den väg som jag helst ville gå och jag har så ont i hjärtat för det. Hela min kropp lider och jag vill helst bara sova bort tiden och inte vara i den. Och när jag sover drömmer jag oroliga drömmar som jag minns klart när jag vaknar. Det är både drömmar till tröst och uppmuntran och mardrömmar. När jag vaknar önskar jag att jag fortfarande sov och inte behövde gå den väg som är verklighetens väg. Jag gråter ofta nu och gråten bara kommer. Tur att jag är hemma och har tid och rum att känna det som är. Och jag vet att jag behöver göra något med händerna. Så jag har sorterat böcker och lyssnat på musik som hjälper till tröst och helande. En annan tröst är att jag trots allt känner en glimt av ett hopp, en tro på att vägar kan svänga i nya riktningar sen, precis som min längtans väg fick svänga nyss. Framtiden vet jag inget om. Jag vet bara att tro, hopp och kärlek är allt för mig! Allt!