Kris? Nähä!

Jag har varit till doktorn och konstaterat att vätskan i öronen är kvar, hör dÃ¥ligt sÃ¥klart dÃ¥. Och värken i kroppen är konstaterad inflammation. Och vad blir jag sjukskriven för 25 % dÃ¥? Jo, mina kroppsliga sjukdomar. Jag trodde kris. Ja, ja huvudsaken är att försäkringskassan godkänner det. Jag är i kris säger doktorn och min terapeut. Och jag är stadig i mig själv ändÃ¥. Det är märkligt. Det är ingen existensiell kris. Mer en kris som jag ser att jobbet har varit det som runnit över i mitt nästan fulla glas. Och jobbet vill se min kris som en reaktion pÃ¥ skilsmässa och flytt i mitt personliga liv. Inte ett spÃ¥r av ödmjukhet inför att jag har blivit tvÃ¥ngsflyttad pÃ¥, fÃ¥tt nya chefer som jag inte valt och som inte valt mig, och utan samtal för att lära känna mig och veta om vad jag har för kompetens, blivit frÃ¥ntagen arbetsuppgifter, fÃ¥tt ett skitrum som jag bara inte kan vara i, fÃ¥tt nej till lön under 20 dagar om Ã¥ret i tvÃ¥ Ã¥r för mig, i mitt jobb pÃ¥ skolan, viktig fortbildning, sÃ¥ att jag kände det tvunget att lämna mitt jobb, elever och “mina” specialköpta möbler och lön, och en del annat som jag inte skriver om här. Det är inte konstigt att jag är sÃ¥ frustrerad av allt som är där. Det räknas liksom inte. Och jag ska fÃ¥ göra en rehabutredning nu och där ska jag väl i alla fall ta upp allt detta. Först nu börjar jag kunna sortera vad jag känner och har det. Jag tycker det är sorgligt att mina nya arbetskamrater pÃ¥ skolan inte fÃ¥r se mig när jag mÃ¥r bra. Nu är det bara klagan och ont. Jag har inte varit sÃ¥ kul att vara med. Jag vet. Och nÃ¥gra vill liksom inte se att det gör ont i mig heller, utan undviker mig. Och det är inte heller särskilt kul. Men det fÃ¥r jag ta. Jag SKA ju sluta och det kan vara en del i processen att man drar sig undan frÃ¥n bÃ¥da hÃ¥ll.
Jag ska sluta tidigare på dagarna och gå hem och göra roliga saker har jag tänkt. Lyssna på musik. Skriva. Läsa gestaltlitteratur. Och vila. Redan idag har jag känt mer energi flöda. Jag är lite gladare igen. Jag har min fortbildning. Den kan ingen ta ifrån mig. Jag har bra saker att se fram emot och jag bor själv. Jag har fått avsvällande medicin för öronen och en Voltarenkur. Allt är en början till det nya nu.