I gryningen.

Jag vaknar tidigt när katten skrapar i lådan. Jag måste upp då och se vad han har gjort. Och sedan kan jag inte somna om. Tankarna snurrar i huvudet på mig. Och jag har ont på ett visst ställe i ryggen. Jag gör te och skriver lite för mig själv. Jag funderar på bloggen, vad som går att skriva och vad som inte går att skriva om. Visst finns det gränser! I alla fall för mig. Det ska vi vara glada för.
Jag var uppe för några dagar sedan vid den här tiden med. Det är något särskilt med att vara vaken just nu och att se ljuset komma. Tiden står liksom stilla. Min livskänsla är som starkast i gryningen. Jag känner en frihet också. En frihet till att välja att vara vaken och gå upp eller att ligga kvar i sängen och kanske sova vidare. Drömma eller se världen på ett ovanligare sätt.