Bekymmer…
Hösten kommer med sin kyla. Jag kan inte ha balkongdörren öppen för katten nu mer än korta stunder. Hur ska det gå med hela vintern framför oss? Jag är verkligen bekymrad. Kanske ska han få en kattlåda ut dit? Då kan han vara ute tills jag släpper in honom igen. Men jamar han, då lär grannarna klaga… Hm!
En elektriker ska komma och byta ut all elen i lägenheten. Den är inte jordad som den borde vara. Men har jag råd till det? Pengarna bara rinner iväg. Kontroll över flödet, har jag det? De ska räcka till många saker i över ett år framåt. Jag vill ju göra både det ena och det andra. Vill jag hellre ha nya element än att göra en resa i december? Jag kan inte få båda delarna. Jag måste välja. Det är ett lyxproblem, visst.
Leif flyttar snart, hoppas vi båda. Det är trångt att bo så här. Ingen av oss har sina saker uppackade, vi rör oss på små ytor och vill olika saker allt som oftast. Tänk om livet bara faller ihop som ett korthus sedan? Jag är rädd för tomheten emellanåt. Jag vet att jag har ett ansvar för mitt eget liv. Vad vill jag fylla det med? Jag har inga svar än.
Leif har satt upp lister i köket. Jag är så tacksam för det han hjälper mig med. Nu är det jag som behöver fortsätta måla ett skåp i köket, för elektrikern ska sätta upp kontakter och lampa där. Jag vet bara inte var jag ska ta orken ifrån. Jag är trött och fortfarande inte frisk. Men det är bara att sätta igång! Snart.
Och så är det kyrkoval idag. Vad ska jag rösta på? På vem? Har ingen aning!
Postat i Dagbok -
19/9 2005 15:01
Hej Dana!
Här får du en liten dikt av mig.
Det är Ylva Eggehorn som har skrivit den.
Stå stilla i smärtan,
rotad i det som är ljus i dig.
Låt svärdet gå genom dig.
Kanske det inte alls
är ett svärd.
Kanske det är
en stämgaffel.
Du blir en ton.
Du blir den musik
du alltid längtat efter
att få höra.
Du visste inte
att du var
en sång.
19/9 2005 16:31
Tack för dikten och din uppmuntran! Vad fin den är. Jag tycker om tanken att vara en sång.