Sista natten?
Jag undrar hur jag ska orka göra nĂ„got vettigt alls i helgen. Jag mĂ„r fortfarande inte bra. Och Astrids lĂ€genhet ska mĂ„las och jag Ă€r mĂ„laren i familjen. Astrid har packat hela veckan och jag har liksom stĂ„tt bredvid och tittat pĂ„. Hon har handlat saker som behövs i ett hushĂ„ll och hon Ă€r systematisk och gĂ„r efter listor, precis som jag lĂ€rt henne. Min dotter upp i dagen! Hon har börjat göra sĂ„nt som Ă€r roligt, efter den, för oss med nĂ„gon bacillskrĂ€ck, nödvĂ€ndiga stĂ€dningen, att stĂ€lla in saker i skĂ„pen och bestĂ€mma allt sjĂ€lv. Jag tycker sĂ„nt Ă€r roligt. Jag gör det i min lekstuga i Norrland. Och nĂ€r hon flyttar och sĂ„ smĂ„ningom Micke, sĂ„ blir hela huset hĂ€r nĂ„gonting att göra mer av. Jag ser fram mot att sortera och slĂ€nga gammalt skrot. Att möblera om. Att bre ut sig. Att bo ihop med Leif, bara han och jag. Det Ă€r vi inte riktigt vana vid. Nu ska jag inte hoppa fram i tiden. Astrid har inte flyttat Ă€n. Men det Ă€r kanske sista natten vi sover i samma hus, som en samlad familj…
Postat i Dagbok -