MÃ¥ndag, mÃ¥ndag…

MÃ¥ndag, mÃ¥ndag…. nu igen… jag hör Anna-Lena Löfgrens ord som hon sjöng för länge sedan. MÃ¥ndag var en lyckodag för henne i sÃ¥ngen. För mig, nu? Nä! Inte särskilt. Att börja en ny arbetsvecka kan kännas motigt i och för sig. Det är nÃ¥got man bara liksom tar itu med, hör väckarklockans larm, stänger av, hör larmet igen, stänger av, larmet gÃ¥r, stänger av hela larmet och jag kliver upp dÃ¥ da. Hämtar tidningen ute, har det blivit nÃ¥got världskrig i dag dÃ¥? Nej, det är lugnt. Tar filmjölksfrukosten med till sängen, läser tidningen i varmsoven säng. Njuter av att ha god tid pÃ¥ mig att äta och läsa. Behöver inte duscha idag. Klär mig praktiskt, i fjällrävenbrallor och tröja. Tar pÃ¥ mig fleecetröjan utifall att det är kallt i skolan. Tycker inte om att frysa. Ã…ker iväg och sedan är dagen igÃ¥ng med möte, elever som pÃ¥ ett pärlband, möte igen och sedan hem och vila. Ikväll är det tv som gäller. Ett nytt avsnitt av Krönikan och Drömmarnas tid. Är det en slump att jag gillar bÃ¥da serierna som handlar om flydda dagar?