Svårt med förändringar!

Jag har svÃ¥rt med förändringar. Jag vill helst att allt ska se lika ut Ã¥r frÃ¥n Ã¥r. Och när jag nu ska flytta vill jag ha med mig mitt badkar, badrumsskÃ¥p, spisen, blommorna frÃ¥n trädgÃ¥rden och helst ha alla tapeter med ocksÃ¥. Ja, det gÃ¥r ju inte, det fattar ju till och med jag, att det bara är förändringsobenägenheten som slÃ¥r till. Idag har jag till sist bestämt mig för att ha grönt i vardagsrummet istället för den fina varmgula färgen vi har nu. Det kan väl bli bra det med? Kanske. Jag hittar ju inte rätt nyans ändÃ¥ av den gula och dÃ¥ fÃ¥r det vara. Jag ger upp jakten. Kanske kan jag finna den senare och ha den i hallen? SÃ¥ har jag hoppet kvar en stund till. Spisen gÃ¥r inte att flytta heller. Badkaret kan jag köpa ett likadant kanske om det gÃ¥r in. BadrumsskÃ¥pet gÃ¥r att ta med och bara byta ut. Blommorna, nÃ¥gra tar jag med mig. Men sÃ¥ här är det att flytta och ge upp det man har. En del saker vill jag med glädje lämna. Och nÃ¥gra saker lämnar jag med sorg i hjärtat. Men varför ska dÃ¥ saker och materiella ting kännas sÃ¥ himla viktiga plötsligt? SÃ¥ tokigt! Men det kallas nog för trygghet med ett annat ord. Det mesta av min trygghet fÃ¥r jag ändÃ¥ med mig – mig själv! Och lite lämnar jag kvar här och där.