Nu? Snart.

Sedan igår har blicken fastnat på allt som går i rött och vitt. Det är mycket det, affärsskyltar, bensinmackar, skyltar, bilar, kläder och allt möjligt annat. Och det är ju inte så konstigt heller, i rosenrött jag drömmer, jag ser rött, jag är NU på väg till Danmark.
Som jag har väntat. Och väntat. Och väntat. Nu är det snart dags. Jag tror inte på det riktigt än. Kanske i morgon då. För då börjar första året på Nordisk Gestalt Institut i Fredensborg, som ligger strax utanför Helsingör.
Nej, jag fattar det inte riktigt. Rädd? Ja. Tryck över bröstet? Hårt. Nyfiken? Nja. Bestämd? Absolut! Jag vågar. Vill. Och nödvändigt pockande. Annars skulle jag ångra mig alltid.