Snart blir jag galen och kollapsar!

Vaddå Valborg? Vaddå vår? Vaddå magnoliablomning? Här är kollapsen nära. Jag fortsätter att krocka och jag vet inte riktigt hur jag ska hålla ihop just nu. Jag vet att jag måste, men så mycket går fel och på tok, så att jag vet inte hur att hålla ihop mig riktigt snart. Jag har förvarnat Leffe om vad han ska göra om eller när när jag bryter ihop. Dessutom är pengarna är helt slut nu! Total konkurs väntar. Och på jobbet kommer mina arbetskamrater med uppmuntrande tillrop att jag ju visst borde ha lite roligt ihop med dem. Jag tror inte de förstår vad jag behöver. Lugn och ro. Klara jobbet. Bli klar med alla förändringar. Vila. Hålla ihop helt enkelt. Och kursen jag ville gå till hösten sa nya chefen helt rätt och slätt nej till. Inget mer. Va! Det var verkligen inget bra besked att ge till mig. Hon känner mig icke! Nä! En sak var bra idag: jag la mosaiken på golvet i badrummet. I morgon lägger jag det sista, där nya toaletten sen kommer, sådan är planen. Men vad vet jag om morgondagen? Slet ikke noe! Gode Gud, ge mig kraft att orka med allt nu!